Under uppväxtåren blev det ishockey med både tjejer och killar. Några år senare var Reuterström förstamålvakt i Leksand i SDHL och spelade U18-landskamp i den blågula tröjan. Men inombords blev en privat känsla till slut för stor för att bära på själv. Han berättade för ett drygt år sedan på sociala medier att han var transexuell – känslan av att ha tilldelats fel kön hade funnits där länge.

– Jag var väldigt nervös och hade ganska mycket fördomar om hur det skulle tas emot, men det har verkligen varit bara positivt från lagkamrater, tränare och alla, säger Reuterström till TT.

Frågan om transpersoner i idrotten är komplex och Leon Reuterström, som tidigare i veckan pratade om sin erfarenhet under Prideveckan i Stockholm, säger att det inte finns några enkla svar.

– Det handlar inte om att ta bort herr- och damlag eller att ta bort uppdelningar. Man måste öppna möjligheterna och försöka få med alla utan att stänga ute någon, säger han.

Beslutet att berätta öppet om situationen följdes av den privata processen i att juridiskt och fysiskt byta kön, något som Reuterström fortfarande är inne i. 22-åringen påpekar att den processen ser olika ut för olika personer, men att för honom fanns det inte en tanke på att fortsätta.

– Hockey har varit hela mitt liv. Och nu har det gått nästan precis ett år, det är klart att jag saknar det. Det blir en identitet. Jag är hockeyspelare, nej just det jag har varit. Det sitter i ryggmärgen. Det jag känner att jag tappat mest är vännerna. För de vänner man har de fortsätter och de har aldrig tid, för man har ju aldrig tid när man elitsatsar.

Reuterström är noga med att skilja på frågan om elitsatsande idrott och problematiken som finns att vara transperson i den miljön, med frågan om transpersoner inom breddidrotten och barn- och ungdomsidrotten.

– Barnidrott då ska det vara jävligt lätt, alla ska få idrotta oavsett kön eller identitet. Punkt. Inget mer att tillägga. Elitidrott där blir det en svårare fråga. Men just därför så måste man också börja titta på det, man måste börja jobba med det och hur ska vi liksom kunna lösa det?

I måndags deltog Reuterström tillsammans med före detta handbollsspelaren Loui Sand och basketspelaren Noel Filén-Hammarström i en diskussionspanel om transpersoner och idrott arrangerad av RFSL under den pågående Prideveckan i Stockholm.

I en rapport från Folkhälsomyndigheten från 2015 framgår att transpersoner rör sig mycket mindre än övrig befolkning. Transpersoner som grupp lider också generellt av både fysisk och psykisk ohälsa, enligt rapporten.

– Vi gjorde en rapport 2013 i samarbete med Riksidrottsförbundet (RF) där det framgår att transpersoner tidigt utesluts ur svensk idrottsrörelse. Det är väldigt sorgligt, det borde ju vara den plats som tar hand om dem som lider av fysisk ohälsa, säger Mathilda Piehl, sakkunnig hbtq och idrott hos RFSL, till TT.

Det senaste åren har dock RFSL märkt en förändring och frågan om transpersoner inom idrotten har blivit synligare. RF:s ordförande Björn Eriksson säger dock att man som organisation inte gör tillräckligt.

– Nej, det gör vi inte på något område, oavsett om vi tar integration eller jämställdhet eller annat. Vi är en spegel av samhället. Det finns alltid mer att göra, säger han till TT.

Eriksson vill i första hand lyfta kunskapsnivån bland RF:s medlemsförbund men säger också att förbunden behöver tänka efter hur de utformar sina regler.

– Framför allt när det gäller yngre och barn, de har en tendens av gammal hävd att dela upp i pojkar och flickor. Vi vill undvika tidig specialisering, och det har ju bäring även på det här. Det är ointressant om en elvaåring hoppar en viss höjd eller sparkar fotboll på ett visst sätt, säger han.

Leon Reuterström tycker att idrottsrörelsen har mycket kvar att lära, och göra.

– Det sker ingenting alls, vad jag har märkt. Det här påverkar så otroligt många, framför allt barn. Du får vänner, gemenskap, du lär dig så mycket, du får ett självförtroende och ett syfte. Att bli exkluderad från det sätter käppar i hjulet redan från väldigt tidig ålder.