Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-15 21:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/ishockey/johan-esk-det-finns-anledning-att-oroa-sig-for-dodsfall-inom-hockeyn/

Ishockey

Johan Esk: Det finns anledning att oroa sig för dödsfall inom hockeyn

Montreals Lars Eller fördes till sjukhus med hjärnskakning efter en tackling från Ottawas Eric Gryba, arkivbild.
Montreals Lars Eller fördes till sjukhus med hjärnskakning efter en tackling från Ottawas Eric Gryba, arkivbild. Foto: Graham Hughes/AP

Hjärnskakningarna skakar ishockeyn.

Jag fruktar att ett dödsfall mer är frågan om när, än om.

Johan Esk
Rätta artikel

Ishockeyn har aldrig haft ett mer öppet och underhållande spel.

Ishockeyn har i samma förvandling aldrig varit mer drabbad av hjärnskakningar.

Det roliga kan vara det farliga. I ishockey gäller det verkligen. I den värsta av världar kommer sporten att drabbas av ett dödsfall. Det finns anledning att känna oro för att det kommer att hända.

Det fanns en tid när de snabba uppspelen genom mittzonen ofta blev avblåsta för offside.

Det fanns en tid när klubban användes som ett hakande bromshandtag för att stoppa motståndaren som skulle fram.

De fanns en tid när skridskorna vinklades mot sargen och användes för att blockera pucken och få till en avblåsning i spelet.

Allt det där sågs som ett hot mot hockeyn. 

Allt det där är borta nu och alla goda tankar, alla fina intentioner har fått fram ett bättre, roligare och snabbare spel men också – och framför allt – ett spel som har ett annat och större hot. Ett hot mot individerna inom hockeyn.

Alla goda avsikter har skapat ett monster som har fruktansvärt facit.

Expressen letade i arkiven och sammanställde en lista som visade att 79 spelare tvingats sluta på grund av våld mot hjärnan.

Läkaren Yelverton Tegner är professor emeritus i idrottsmedicin och specialiserad på hjärnskakningar inom idrotten. Han fick höra siffran 79. Och sade att han skulle vara förvånad om det inte var minst det dubbla.

Radiosporten kom i reportageserien ”Hockeyns huvudvärk” fram till lite andra siffror men visade på en skrämmande utveckling:

Under 1990-talet tvingades två spelare sluta på grund av hjärnskakningar.

Mellan 2000 och 2009 var det sju.

Mellan 2010 och 2017 var det 59.

Att göra en karriär som elitidrottare är absolut ingen hälsoresa, vare sig fysiskt eller mentalt.

Den publika elitidrotten är i mångt och mycket ett gladiatorspel. Det har mycket lite med hälsa och motion att göra.

Vi på läktarna eller framför skärmarna tittar och ägnar inte mycket tankeenergi åt riskerna de aktiva utsätter sig för. Ibland kan det till och med vara kittlande. 

Jag har tidigare skrivit att faran i exempelvis motorsport, den alpina skidåkningens störtlopp och flera kampsporter är en del av sporternas dna.

Det fysiska spelet har också sin naturliga del i ishockeyn. Hjärnskakningar har det inte.

Alla är överens om det, alla vill bli av med helvetet men ingen vet hur det framrusande tåget ska stoppas. Ingen klarar att dra i nödbromsen. 

Vet någon ens var den sitter?

I Radiosportens serie pratar legendaren Anders Hedberg om skyddens utveckling som en orsak till hjärnskakningarnas ökning. 

Axelskydden är hårda som vapen. Den som sätter in tacklingen känner knappt av smällen som kan sänka en motståndare.

Så långt är det ingen originell analys men det Hedberg också lyfter fram är de nära och anmärkningsvärda sambanden mellan förbunden som skapar reglerna och företagen som tillverkar materialen. Sambanden gör att det naturliga ifrågasättandet minskas.

Den största orsaken till hjärnskakningarna är farten i spelet. Det var ju den där farten vi som tittar och de som beslutar ville åt när red line offside-regeln ströks. 

Den höga farten. Om någon inte tittar upp gör den att kollisionen blir katastrofal.

Det har gått en del år sedan jag satt och pratade om det här i SVT:s morgonsoffa när den fanns. Hjärnskakningar var ämnet. Farten och fega, farliga tacklingar var ofta förklaringar jag lanserade.

De regelvidriga tacklingarna finns absolut fortfarande. Aftonbladet skriver att det varit 341 huvudtacklingar i elithockeyn de senaste fem åren

Jag ser ändå farten som den stora faran, den gör tacklingarna farligare. Farten ökar tacklingens kraft och gör det svårare att väja av, svårare att hinna få upp huvudet. 

Farten ställer också krav på alla spelare på isen att klara att titta upp och ha bra och bred blick över isen. Alla har inte den förmågan. Även tacklingar som är regelmässigt okej kan därför få förödande konsekvenser.

Redan 2012 väckte Pittsburgh Penguins dåvarande tränare Dan Bylsma tanken på att ta tillbaka red line offside-regeln.

– Jag tror att det skulle innebära färre skador. När regeln togs bort fick spelet mycket mer fart. Att ta tillbaka red line offside skulle sakta ner spelet och det tror jag är något att fundera över. Jag tror att det går att spela en underhållande hockey även med regeln, sade han då.

Det går inte att anklaga Svenska ishockeyförbundet för att blunda för problemet. Ordföranden Anders Larsson har sagt till SR:

– Allt från utbildningsinsatser, regelfrågor och medicinsk kompetens. Svensk hockey ska sätta den här frågan högst upp på agendan inom alla nivåer.

Problemet är att det här kommer sent. Det är inte ett problem för framtiden. Läget är akut nu.

Till sist: Problemet finns i flera sporter. Lotta Schelin fick avbryta sin fotbollskarriär på grund av sin huvudvärk. 

I pågående handbolls-EM är målvakten Johanna Bundsen tillbaka efter uppehåll på grund av hjärnskakning efter ett skott mot huvudet.

Klubbkamraten Marie Tömmerbakke har lagt ner karriären av den orsaken.