Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-23 18:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/ishockey/malin-fransson-antligen-leder-hedstroms-ord-om-psykisk-ohalsa-till-handling/

Ishockey

Malin Fransson: Äntligen leder Hedströms ord om psykisk ohälsa till handling

Jonathan Hedström har under hösten och vintern besökt flera ishockeyklubbar för att prata om psykisk ohälsa. Foto: Lisa Mattisson

INBLICK. Modiga Jonathan Hedström talade länge för döva öron, men han gav inte upp.

Den tidigare NHL-spelaren vågade tro att förändringar är möjliga.

Nu ser det ut som att han får rätt.

För första gången pratar vi på allvar om psykisk ohälsa inom hockeyn.

Malin Fransson
Rätta artikel

Det har tagit nästan 13 år, men äntligen lyssnar vi på riktigt på det som Jonathan Hedström har att säga.

Äntligen förstår allt fler att psykisk ohälsa visserligen i grunden är ett samhällsproblem, men att idrotten är en del av samhället och därför också måste ta sitt ansvar.

Äntligen inser också allt fler att idrottens väsen – där prestationen ofta överskuggar personen – kan trigga psykisk ohälsa. Därför är det så viktigt att idrottsledare får hjälp att lära sig hur de ska uppträda och prata för att inte bidra till det.

Att förändringarnas vindar har börjat blåsa med allt större kraft märktes när NHL-forwarden Patrik Berglund i VLT berättade att skälet till att han bröt kontraktet med Buffalo var psykisk ohälsa. Ett besked som möttes med kärlek och förståelse.

Det kan vi tacka bland annat Jonathan Hedström för som hjälpt till att lyfta stigmat kring det här.

Jonathan vägrade att tystna trots att vi inte lyssnade. Han gav inte upp trots att vi inte förstod.

En septemberdag 2006 åt jag lunch med Jonathan Hedström i Timrå ishall. 

Han var tillbaka i Sverige efter en säsong i NHL-laget Anaheim.

Under lunchen började han berätta om den tuffa tiden i USA.

Hur han rasade i vikt, hur ensam han hade känt sig när hans familj under säsongen återvände till Sverige och hur han till slut kände att den enda utvägen var att åka hem.

Jag minns att det där samtalet skakade om mig, även om Jonathan då var positiv och sa att han var på rätt väg igen.

Under hösten 2006 skrevs flera artiklar i olika tidningar om Jonathans viktnedgång, men någon riktig diskussion kring ämnet startade aldrig.

Fem år senare möttes Jonathan och jag igen för en ny intervju – den här gången på en thailändsk restaurang i centrala Sundsvall.

Vi blev sittande i flera timmar. För första gången berättade han att det helvete som han ville tro var över 2006 hade fortsatt.

Jonathan berättade att viktnedgången inte bara hade berott på ensamhet, utan triggats i gång av en av Anaheims tränare.

– Varje måndag hade vi invägning, och en måndag hade jag gått upp ett och ett halvt kilo. Efter träningen fick jag straffåka inför de andra spelarna. Där och då bestämde jag mig för att det aldrig skulle ske igen. Han skulle inte vinna över mig, berättade Jonathan.

Med några års distans hade Jonathan insett att det inte var en tillfällighet att han reagerade starkt på händelsen under träningen. 

Han hade under en längre tid haft ett komplicerat förhållande till mat.

– Som liten var jag knubbig och när jag spelade i B-juniorerna var det en ledare som sa till mig att jag var för tjock. Det där stannade kvar i huvudet.

Ätstörningarna kom under många år att prägla hela Jonathans liv. 

Allt handlade om mat och kalorier, samtidigt som han mitt i allt skulle prestera på isen.

Vårt samtal på den thailändska restaurangen resulterade i en lång artikel som följdes upp i flera andra medier, men sedan blev det tyst igen. 

Ingen – i det inkluderar jag oss journalister, tränare och andra spelare – satte in Jonathans erfarenheter i ett perspektiv. 

Vi lät det vara en spelares historia, och brydde oss aldrig om att på riktigt berätta om hur dålig idrottsrörelsen var på att hantera psykisk ohälsa.

Hösten 2018 skulle Svenska ishockeyförbundet ha ledarutbildning, och en punkt stack ut. 

Under den här utbildningen skulle tränarna få lära sig mer om psykisk ohälsa.

En av föreläsarna var Jonathan Hedström – som för tre år sedan fick hjälp på ätstörningskliniken i Skellefteå – och plötsligt hände det något.

Frågan lyftes, och förändringsarbetet kunde börja.

Under hösten och vintern har Jonathan rest runt hos hockeyklubbar i Sverige och pratat om psykisk ohälsa, och om sin egen resa.

Han har också varit och föreläst på Linnéuniversitet i Växjö, och nu har även de större hockeyklubbarna vaknat. Jonathan har bland annat blivit inbjuden till HV 71.

Även i NHL har tystnaden kring psykisk ohälsa tidigare varit stor, men där påbörjades det här arbetet något tidigare än i Sverige.

I onsdags var NHL en del av den stora kampanjen om psykisk ohälsa ”Bell Lets Talk”. NHL-spelare delade i sociala medier med sig om sina erfarenheter under den gemensamma hashtaggen.

Kanske kan det vara nästa steg i Sverige.