I den pågående VM-turneringen i Slovakien har resultat som 9–0, 9–1 och 8–0 öppnat för kritik och ifrågasättande av VM:s status. Detta trots att den aldrig har varit högre än nu.

I årets VM-turnering kryllar det av stjärnor från NHL.

Ryssland har fått ja från i stort sett alla sina bästa spelare. I Sverige har en tydlig kursändring skett vilket gör att VM i dag är väldigt attraktivt bland NHL-spelarna.

Något inte minst Henrik Lundqvist ja till VM-spel visar.

Även i Nordamerika har en förändring skett. 

Tidigare fick USA och Kanada snarare leta i NHL-lagens tredje- och fjärdekedjor för att hitta VM-spelare, men även i de länderna har intresset för att förlänga säsongen med ett mästerskap ökat.

Enda undantaget bland de stora hockeyländerna är egentligen Finland, men de har i gengäld en stark hockeybas att plocka spelare från ändå.

NHL spelarnas förändrade inställning till VM gör att skillnaderna mot de sämre länderna har blivit tydligare.

Titta till exempel på förra årets OS när NHL-spelarna saknades. Plötsligt var Tyskland i final och Norge spelade kvartsfinal.

Ofta sägs det att de mindre länderna mår bra av att spela mot de bästa, och med lite tålamod kommer de att utvecklas och närma sig dem.

Den profetian går det att diskutera. Det enda landet som stegvis har genomgått den utvecklingen på senare tid är förra årets finallag Schweiz.

Utvecklingen måste snarare ske i de inhemska ligorna, och där finns det en del att jobba med.

Varje land har sina egna lokala problem, men en del av det problemet är att några av de mindre hockeyländernas bästa lag i dag inte spelar i de inhemska ligorna utan i KHL. Den ryska ligan har expanderat utanför Rysslands gränser, något som inte har gynnat utvecklingen i de mindre hockeyländerna.

Att vitryska Dynamo Minsk, lettiska Dynamo Riga och Barys Astana från Kazakstan spelar i KHL har säkert varit utvecklande för spelarna i de lagen, men inte främjat utvecklingen i landet som helhet.

I stället har det bidragit till att kvaliteten i de inhemska ligorna sänkts.

Nu ska det sägas att vi även tidigare år har sett ojämna resultat – och att årets nykomlingar i A-VM Italien och Storbritannien är två av de svagaste nykomlingarna.

Och en del av den förändring vi ser också kan kallas för kosmetisk.

Inför VM i Stockholm 2012 gjorde man nämligen om spelformatet. Tidigare var det fyra grupper med fyra lag i varje. De tre bästa i varje grupp gick till mellanrundan, de sämsta till en nedflyttningsserie.

Det gjorde att det blev färre matcher för de bästa lagen mot så de så kallade blåbärsnationerna.

För arrangörerna var det dock närmast en omöjlighet att i förväg sälja biljetter till matcherna i mellanrundan eftersom ingen visste vem som skulle möta vem.

Därför har man tagit bort mellanrundan och i stället är det numera två grupper med åtta lag där de fyra bästa i varje grupp går till kvartsfinal och gruppåttorna flyttas ner i B-VM.

Med det är vi framme vid den ekonomiska sidan.

För hur vi än vänder och vrider på oss går det inte att säga att det i dag finns 16 hockeyländer som sportsligt har i ett A-VM att göra.

Men en minskning av lagen kommer aldrig att ske. Kommersiella krafter vill ha 16 lag, och då blir det så.

I stället är det ”hemma på kammaren” som förändringar måste ske. 

Där skulle Internationella ishockeyförbundet kunna använda en ännu större del av de vinster de gör på hockey-VM för att hjälpa till.

Läs mer: Storstjärnor och supertalanger – här är lagen i VM