Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-23 10:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/ishockey/malin-fransson-hockey-nar-den-ar-som-bast-och-varst/

Ishockey

Malin Fransson: Hockey när den är som bäst – och värst

Djurgårdens Jakob Lilja och Daniel Brodin i kamp mot Färjestads Jens Westin och Jesse Virtanen under den sjätte semifinalen. Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån

Mina damer och herrar, vi har en match sju.

På skärtorsdagen kommer det avgöras om det blir Djurgården eller Färjestad som möter Frölunda i SM-finalen.

Djurgården är rejält i brygga efter Färjestads två storsegrar, men är det något den här matchserien har lärt oss är det att allt kan hända.

Rätta artikel

Före tisdagskvällens match i Globen var det två frågor som snurrade i huvudet:

Hur hämtar man sig efter en 2–8-förlust?

Hur känns det att för andra gången på ett par dagar spela mot den där kniven mot strupen?

En timme för nedsläpp hade de två frågorna fått sällskap av ytterligare en:

Hur kommer Robin Jensen att klara pressen?

I och med att Djurgårdens duktiga målvakt Adam Reideborn oväntat saknades när laget presenterades – han var på BB för att bli pappa – fick Jensen hoppa in och vakta målet i den viktiga matchen.

Vi börjar med den sista frågan, ingen skugga ska falla över Robin Jensen. Det var inte hans fel att Djurgården förlorade med 1–6. 

2–0-målet kunde han tagit, men i övrigt var det snarare brister i Djurgårdens försvarsspel än svagt spel av Robin Jensen som var orsaken till målen.

Den andra frågan är lika enkel att besvara. Det där med ”måstematcher” verkar locka fram det bästa ur Färjestad som har spelat riktigt bra i de två semifinaler som de har varit tvungna att vinna för att förlänga säsongen.

Var det några som såg ut att bära ett tungt ok på sina axlar var det snarare Djurgårdens spelare, och då kommer vi in på svaret på den första frågan.

Den är på många sätt den svåraste att svara på. Djurgården bjöd på en märklig blandning av både krampaktigt spel och en kort sekvens av spelglädje.

I första perioden var Färjestad det klart bättre laget. Djurgårdens spelare gjorde oväntat många enkla misstag, och hemmalaget hade svårt att få något tryck i anfallszonen ens när de fick spela powerplay.

Under den första halvan av andra perioden var rollerna däremot ombytta.

Djurgården storspelade och skapade ett konstant tryck mot Markus Svensson i Färjestads mål.

Men när det förlösande 1–1-målet inte kom hände det som så ofta sker i sådana lägen. Färjestad behövde bara ett anfall på sig för att 1–0 skulle bli 2–0.

Efter det snabbt utför för hemmalaget, som tappade allt på ett par minuter.

När andra perioden var över var Färjestad i ledningen med 5–0,  och redan då stod det klart att det blir en sjunde och avgörande match i Karlstad på skärtorsdagen.

De här matcherna när allt ställs på sin spets, när det inte längre finns några andra chanser kvar är hockey när den är som bäst – och som värst.

Kontrasterna mellan jublande lycka, och stor besvikelse är aldrig så tydliga som efter sådana matcher.

Med tanke på hur det har sett ut i de två senaste matcherna talar allt för att det Färjestad som står som vinnare på torsdag kväll.

Men Djurgården kan betydligt bättre än de har visat i de matcherna, nu har de en chans kvar att visa det.

Samtidigt väcker Djurgårdens ras två matcher i rad nya frågor. Har Djurgården den mentala styrka som krävs för att resa sig?

Att förlora på det sättet som Djurgården har gjort är inte direkt karaktärsdanande.

Läs mer: Färjestad krossade DIF:s finaldrömmar