Den här finalserien hade fram till den sjätte SM-finalen varit hemmalagets segertåg.

Samtliga fem spelade finaler som spelats hade vunnits av hemmalaget, men inför ett fullsatt Globen kunde inte Djurgården ta den viktiga tredje hemmasegraren som hade säkrat en sjunde och avgörande SM-final.

Att det var Joel Lundqvist som på torsdagskvällen fick lyfta SM-bucklan kändes symboliskt på många sätt.

37-årige Joel Lundqvist lever upp till epitet ”Kaptenernas kapten”. 

På det sättet som han styr sitt lag såväl på isen som i omklädningsrummet gör han Frölunda till ett svårt lag att slå.

Med tanke på allt som Joel Lundqvist har upplevt som ishockeyspelare, bland annat tre VM-guld, är det beundransvärt hur han han fortsätter att ha samma guldhunger säsong efter säsong.

Lika beundransvärt är att han fortfarande har ett driv att bli bättre.

Förra säsongen var han inte nöjd med sitt spel. Då bestämde han sig för att göra något åt det.

Bland annat jobbade han under sommarträningen hårt med sin skridskoåkning, som aldrig varit en av hans styrkor, och det har gett resultat den här säsongen.

När vi hyllar enskilda spelare i Frölunda är det naturligtvis också på sin plats att lyfta fram poängkungen Ryan Lasch.

Med ojämna mellanrum får Lasch kritik som går ut på att att han inte är en slutspelslirare. Låt oss säga att den kritiken den här gången landat lite fel.

Om vi zoomar ut från individer till gruppen har Frölundas powerplay varit ett vinnande koncept .

Eller om man vill vända på det, Djurgårdens bedrövliga boxplay har gjort det enkelt för Frölunda att spela bra i numerärt överläge.

Djurgårdens boxplay har varit ett ständigt återkommande ämne under den här finalserien, och siffrorna talar sitt tydliga språk. 

Någonstans måste det till slut ha blivit en mental blockering för många av Djurgårdens spelare för så här dåligt i match efter match får det inte se ut.

På förhand såg finalserien ut att bli en målvaktskamp. Djurgårdens Adam Reideborn och Frölundas Johan Mattsson hade både stor del i att deras lag var i final.

När vi nu summerar finalserien kan vi konstatera att varken Reideborn eller någon av Frölundas två målvakter (skadade Mattsson ersattes av Johan Gustavsson) kom in i den där berömda zonen.

Ingen av finalmålvakterna gjorde någon plattmatch, men ingen av dem blev heller en riktig matchvinnare.

Den här torsdagskvällen var det naturligtvis svårt för djurgårdarna att finna någon tröst i att klubben gjort sin bästa säsong på nio år, men med viss distans bör man ge sig själva en klapp på axeln.

Utöver de stora bristerna i boxplay förstörde också skador på nyckelspelare Djurgårdens möjligheter att spela hem SM-guldet.

Lagkaptenen Jacob Josefson, som är lika viktig för sitt lag som Joel Lundqvist är för Frölunda, har kämpat med skador under stora delar av slutspelet. 

I den sjätte finalen fanns han inte med på isen.

Slipper Jacob Josefson skadeproblem i nästa års SM-slutspel kan det vara han som får höja SM-bucklan då.

Läs mer: SM-guld till Frölunda efter överlägsen seger 

Läs mer: Talangerna lämnar – nya är redo att ta över