Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 18:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/jagar-tredje-wimbledontiteln-vi-i-rullstol-ar-bortglomda/

Sport

Jagar tredje Wimbledontiteln: Vi i rullstol är bortglömda

Stefan Olsson har vunnit Wimbledon de två senaste åren, nu satsar han på tredje titeln. Foto: Jonas Lindkvist

Han är på jakt efter sin tredje raka seger i Wimbledon. Han är rankad sexa i världen.

I tennislandet Sverige borde Stefan Olsson vara en stjärna. Men det är han inte.

– Det känns som man får en liten klapp på axeln för att man spelar tennis, säger 32-åringen.

”En hjulbent dalkarl som envist jagar en gul boll dagarna i ända.”

Så beskriver Stefan Olsson sig själv på sin hemsida. En mening som säger det mesta om honom som person, en kille med humor och självdistans och som älskar sin sport.

Han är professionell tennisspelare och har genom åren radat upp titlar. 2012 vann han guld i Paralympics i dubbel tillsammans med Peter Wikström, han har flera grand slam-titlar i dubbel och framför allt: han har två raka singelsegrar i Wimbledon.

Det kan bara en annan svensk tennisspelare ståta med och honom känner alla till: Björn Borg.

– Om jag åker till London så är det ganska många som känner till mig i och med att jag vunnit Wimbledon. Skulle jag röra mig på Stockholms gator så skulle ingen känna igen mig, inte ens tennisfolk, säger Stefan och Olsson och tillägger:

– Det är väl det jag tycker är tråkigt, för vi gör ju ändå samma jobb. Men den stora skillnaden är att när det är handikappidrott så får man en klapp på axeln.

Nu är han tillbaka i England igen och på jakt efter sin tredje raka seger i Wimbledon.

– När man kommer hit så pratar de om Stefan Olsson, de pratar inte om rullstolstennisspelaren. Här är man hundraprocentig atlet och det tycker jag är lite häftigt.

”I Wimbledon är man hundraprocentig atlet, inte rullstolstennisspelare”, säger Stefan Olsson. Foto: Eva Tedesjö

Segrarna i Wimbledon har gjort att han kunnat satsa helhjärtat på tennisen. Ändå befinner han sig på tennisens bakgård jämfört med de flesta av sina kollegor.

– Jag fick 400.000 kronor för segern förra året. Det är skapligt för att vara oss, men jämför man med gående så är det ju inte ens vad de tjänar på att åka ut i första omgången.

I år får den som förlorar i första omgången i dam- och herrsingeln i Wimbledon 588.000 kronor.

– Jag tror de har höjt för oss till 480.000 kronor till den som vinner, så det går åt rätt håll. Tennisen är ändå en jämlik sport, men vi blir alltid bortglömda vi som sitter i rullstol kan jag tycka.

I rullstolstennisen i grand slam deltar bara åtta spelare. Turneringen avgörs i tre omgångar, så man börjar med kvartsfinalerna direkt.

– Vi ska inte ha lika mycket som de som vinner vanliga turneringen, det är alldeles för mycket, men jag tycker vi ska ha på de omgångar vi går, säger Stefan Olsson.

I så fall skulle singelsegraren i rullstol få lika mycket som den som förlorar i tredje omgången i stora turneringen, 1,3 miljoner kronor.

Vad skulle du göra om du vann så mycket pengar?

– Jag skulle vilja göra det mer proffsigt mot vad jag gör i dag. Jag skulle vilja kunna åka till tävlingar några dagar innan för att acklimatisera mig och ha med mig min coach på tävlingarna, säger Stefan Olsson och berättar att han i dag har två sponsorer. Det är allt.

– Falu tennisklubb hjälper mig med tider och med coach på hemmaplan. Där behöver jag inte betala någonting, vilket är guld värt.

– Och sedan ett ekonomiföretag som ser till att allt går rätt till med prispengarna.

Hur har du det med material, rullstolen och racketar och annat?

– Stolen är inte sponsrad, men jag har fått den gratis. För materialet har jag ingenting just nu, säger Stefan Olsson och fortsätter:

– Man ser det här fortfarande som en rekreationsidrott och det är väl den svåra biten, att få folk att se vad vi håller på med, säger Stefan Olsson och påpekar samtidigt att hans konkurrenter har det betydligt bättre förspänt.

– Jag vet inte ens om jag vill gå in på det. Jag skulle nog påstå att de andra som ligger topp 20 i världen kan ta med sig sin coach på heltid. Jag skämtar inte, det är faktiskt så.

Och så drar han ett exempel.

– En fransk spelare berättade för mig att han inte rör ett kontrakt som är under 10.000 euro. Och jag får inte ett kontrakt på 10.000 euro, säger han och tillägger med sin typiska humor:

– Jag känner mig som Tony Rickardsson: ”Jag är inte bitter.”

Stefan Olsson under träning hemma i Dalarna. Foto: Jonas Lindkvist

Hur är det att spela Wimbledon?

– Det är episkt. Alla grand slam är det, man är som en rockstjärna. Allt är så lyxigt, man har bilar som skjutsar en vart man vill, säger Stefan Olsson och berättar att han också får hundra dollar om dagen till mat.

– Hundra dollar! Jag kommer inte ens att göra slut på dem, säger han på sitt dalmål och skrattar i telefonen.

– Det är som att man kommer till en annan planet om man jämför med våra vanliga tävlingar. Wimbledon är så klassiskt, det är en häftig känsla och engelsmännen är ju tennisfolk.

– Sedan rankas vi som atleter så det är utsålt på nästan varje match där.

Den här gången är även familjen med, hustrun Mirijamy och sonen Vinzenco. Sonens födelse för två och ett halvt år sedan har förändrat honom som människa – och som tennisspelare.

– När han föddes kändes det som den sista pressen släppte. Det var momentet som gjorde att man kunde släppa tennisen på kvällen och vara hemma och vara pappa.

– En ganska stor skillnad jämfört med att ”äta, sova och skita tennis”, säger Stefan Olsson och försöker skrattande förklara vad det innebär ute på tennisbanan.

– Jag blir inte lika arg längre på vissa beslut. Jag är lite mer lugn i själva spelet, det gör ingenting om jag gör ett dumt misstag. Förut bröt jag nästan ner mig själv väldigt snabbt.

Det är vanligt att idrottare säger att de blir bättre sedan de fått barn?

– Det låter helt sjukt egentligen. Jag hade inte tänkt den tanken, men det stämmer väldigt bra. Det är kul, det är riktigt kul att spela tennis.

Du har vunnit Wimbledon två år i rad – vad säger du om din chans att vinna i år igen?

– De är goda. Jag älskar gräset, men det blir tufft som vanligt. Jag tänker inte spekulera i att jag kommer att vinna igen, men jag går in med ett bra självförtroende och så får vi se hur långt det räcker.

– Jag hoppas verkligen kunna ta en till.

Hur spelar du på gräset?

– Jag är väldigt aggressiv. Jag har en bra backhandslice som jag trycker ned motståndarna med och så kan jag gå runt och avgöra med forehanden.

– Det är den taktik jag kört med de tre senaste åren och det har ju funkat än så länge, säger Stefan Olsson, full av tillförsikt.

Läs mer: Därför tillåter Wimbledon bara spel i vita kläder