Sebastian Coe – vad tänker man på när man hör namnet?

En elegant medeldistansare och dubbel OS-guldmedaljör i ständig kamp med landsmannen Steve Ovett?

Kanske en vältalig lord, som med ett brandtal tog sommar-OS till London och såg till att spelen blev de mest lyckosamma på senare tid?

Eller kanske en vice ordförande i Internationella friidrottsförbundet (IAAF), som satt och sov när förbundet korrumperades av ordföranden Lamine Diack? Och som var med om att mygla bort Göteborg från friidrotts-VM 2021, som i stället avgörs i Eugene, Oregon.

Kanske en avlönad Nike-ambassadör, som var kompis med den för dopningsbrott avstängde tränaren Alberto Salazar och har en byggnad uppkallad efter sig i skojättens högkvarter – som råkar ligga just i Oregon.

När stormen blåste som värst runt Coe under VM i Doha var det inte helt lätt att veta vilket fack han skulle placeras in i. IAAF-basen svarade undvikande på frågor om usla publiksiffror och bristande mänskliga rättigheter i Qatar. Han försvarade guldmedaljören på 100 meter, Christian Coleman, som slarvat med sin vistelserapportering. Han gick i direktsändning till attack mot tv-bolaget BBC och programledaren Gabby Logan. En redan ansträngd relation till brittiska medier förvärrades.

Qatar var ingen lätt uppgift för Coe. Han ärvde det kontroversiella mästerskapsbeslutet av Diack och hans kumpaner och var offentligt tvungen att försvara det för IAAF:s räkning, men i stället för att gjuta olja på vågorna fick han kritiken att växa.

Lord Coe valdes efter en kamp mot Sergej Bubka till ordförande 2015 med order att städa upp. Ärligt talat har han fått en hel del bra uträttat. Han lät sopkvasten gå på det korrupta Monacokansliet. Han skapade Athletics Integrity Unit, en oberoende antidopningsenhet. Han har gått i bräschen för kravet att alla tveksamheter kring Ryssland måste vara uppklarade innan landet får komma tillbaka in i friidrottsvärmen.

I Doha, där Coe omvaldes på fyra år, medgav han att ledarskapet inom friidrotten kräver tuffa beslut. ”Och är det något som jag är väldigt stolt över i vår sport är att vi inte smiter undan från svåra ämnen”, sade Coe och syftade på kontroversen kring Caster Semenya och hyperandrogenism.

Stormvindarna fortsätter att blåsa. Som ordförande i Diamond League har Coe varit med och fattat det kontroversiella beslutet att kasta ut bland annat diskus och tresteg från programmet för att anpassa sig till tv-bolagens krav. Det gav många ovänner. Coes gamle kompis och landsman, Jonathan Edwards, sade att beslutet var ofattbart och att friidrotten på det här sättet fryser ut en av sportens stora stjärnor, trestegsgiganten Christian Taylor. Amerikanen själv skrev att ”sport är lika med enighet och mångfald och att man genom att skilja grenar åt bara skadar sporten vi alla gillar”.

Vad diskusvärldsmästaren Daniel Ståhl tycker har väl inte förbigått någon.

På torsdagen kommer Coe till Stockholm för att medverka vid Friidrottsgalan och för ett samtal med statsminister Stefan Löfven, en fjäder i hatten för Svenska friidrottsförbundet och dess nye ordförande Johan Storåkers. Det blir intressant att se om Daniel Ståhl och hans tränare Vésteinn Hafsteinsson kommer att framföra sin kritik offentligt.

I grund och botten tror jag Sebastian Coe vill väl och att han är rätt man på rätt plats, men när det gäller Diamond League känns det som han gett sig in i fel strid. Världens främsta friidrottare måste han ha på sin sida om han ska lyckas med sina reformer.