Den tidigare AIK-spelaren Dickson Etuhu och en annan före detta elitspelare dömdes i veckan för mutbrott – hovrätten ansåg att de bägge hade försökt påverka AIK:s målvakt inför lagets match mot IFK Göteborg 2017.

Det är ett uppmärksammat fall och en viktig dom menar många, de åtalade döms till böter och villkorligt straff. Vi läser om det i tidningen. Tv-sporten rapporterar pliktskyldigt.

Känns det ändå inte lite som en axelryckning?

Veckan innan avslöjade Svenska fotbollförbundet att man under det senaste året utrett inte mindre än 49 matcher för att vara uppgjorda, i 19 av de 49 fallen betraktar man det som högst sannolikt att de på något sätt varit riggade. Några av de sannolikt manipulerade matcherna skall vara allsvenska.

DN:s Jens Littorin har under lång tid belyst inte bara frågan om uppgjorda matcher, senast om handbollsmålvakten Viktor Bergström och det djupa spelberoende han hamnade i. Och fortfarande kämpar med. Spelberoendet är ett alldeles särskilt helvete. Som heroin, säger en del.

Spelreklamen har varit ett ständigt diskussionsämne under de senaste två åren. De allt mer aggressiva spelbolagen tycks inte ha några begränsningar för sina kampanjer.

Konkurrensen är stenhård om spelarna. Pengarna talar.

Många kollegor gör som sagt ett hästjobb för att undersöka de här frågorna, fotbollförbundets generalsekreterare, Håkan Sjöstrand, säger att ”det är jätteallvarligt”.

Men ändå…?

I en internationell studie uppskattade man att en helt vanlig allsvensk match omsatte cirka 100 miljoner kronor på spelmarknaden. Hundra miljoner kronor. Per match.

Tittar vi ut över enbart Europa så svindlar det snart för ögonen.

Många satsar väldigt stora pengar, på ”säkra” matcher – och de vill helt enkelt inte förlora. Det kostar lite att skaffa sig garantier, men det finns alltid spelare som av en eller anledning går att skaffa sig en hållhake på.

Det är en miljardindustri, spelsyndikat styr från länder vi har noll chans att påverka.

Om läget är dystert?

Det är mycket värre än så.

Lägger man några hundra tusen på att ett allsvenskt lag får mer än 10 hörnor i en match, till 2–3 gånger pengarna, så kan det kanske vara värt att ta ett snack med en mittback. Eller två. Hur svårt är det att skicka ut några extra bollar över linjen?

Spelbolagen, bland dem Svenska spel, går ibland in och stoppar spel när de upptäcker att till exempel ovanligt stora summor plötsligt satsas på en svensk division 2 match i mellersta Svealand – men det är givetvis bara toppen av isberget.

Har ni tagit er ända hit ner i texten så inser ni också samma sak som jag: Frågor om spelberoende, spelreklam, riggade matcher, grov ekonomisk brottslighet, pengatvätt etc har givetvis sitt givna sammanhang, men att begränsa, eller försvåra, spelandet, eller spelreklamen – är det verkligen en framkomlig väg?

När man släppte lös spelandet på nätet så släppte man lös djävulen själv, det är redan försent att försöka få honom att backa in i sin håla igen.

Nu handlar det om att lindra effekterna.

Det är just det som gör det så otroligt olustigt. Därav axelryckningen.

Känns det inte som om vi kollektivt redan gett upp den här matchen?

Journalistiskt borde det givetvis satsas enorma resurser på de här frågorna. ”Uppdrag granskning” och Fotbollskanalen har gjort lovvärda försök. De här frågorna måste släpas ut i offentligheten. Varför inte ett stort samarbetsprojekt mellan tv, tidningar & radio?

Läs fler sport i tv-krönikor av Johan Croneman:

Vi får inte underskatta rasismen mitt ibland oss 

Kenny Bräcks historia väcker frågor – men de ställs inte