Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-24 06:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-croneman-hatet-att-forlora-ar-sa-starkt-att-man-nastan-blir-radd/

SPORT | KRÖNIKA

Johan Croneman: Hatet att förlora är så starkt att man nästan blir rädd

Linn Svahn – en av de svenska landslagsåkarna som hatar att förlora.
Linn Svahn – en av de svenska landslagsåkarna som hatar att förlora. Foto: Tomi Hänninen/Bildbyrån

DN:s sport i tv-krönikör Johan Croneman ser de första delarna av SVT:s dokumentärserie om längdskidlandslaget ”Bäst när det gäller” och slås av hur starkt hatet att förlora är bland åkarna i den yppersta världseliten.

”En konkurrens och en mentalitet som är på gränsen till naiv och dumdristig – men som förvandlas till en helt avgörande faktor på ett upplopp under ett OS som gäller en medalj”, skriver han.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Jag vet inte vem i damernas begåvade skidlandslag som säger det, men det kan egentligen ha varit vem som helst: ”Jag hatar mer att förlora än jag älskar att vinna.”

Dokumentären heter ”Bäst när det gäller”, är i fem delar, premiär i morgon söndag på SVT Play. Vi får följa det svenska skidlandslaget bakom kulisserna, både damer och herrar under säsongen 2020–2021, pandemisäsongen.

Jag har sett två avsnitt, och jag har några få invändningar – men om inte den här går hem i de svenska skidstugorna så vet jag inte vad. Jodå, den ger en väldigt bra inblick från de bakre räjongerna, framför allt förstår vi vilken enorm apparat som ligger bakom ett skidlandslag. Det är ett uppbåd av ledare och tränare för olika typer av åkning, specialister och stilar, här finns ett enormt vallateam, servicemän, pressfolk, skidtekniker, läkare, föräldrar till åkare som också är tränare, managers, agenter etcetera etcetera.

Stor grupp, många individualister, mycket frustration, knivskarp konkurrens, små och stora konflikter. När det bränner till framför kamerorna, som när Linn Svahn och Ebba Andersson hamnar i storgräl efter en vurpa i världscuppremiären i Ruka i finska Österbotten – ja, då är det ingen lek. De gör delvis detta som ett jobb, en del av jobbet är ett uppdrag, men i grunden handlar det om att de vill vinna och de vill vinna mer än vi kan föreställa oss.

Den delen av serien är magiskt bra.

Vi tar avstamp i försäsongs- och barmarksträning, ett helvetes slit, intervallträningar som gör att min egen puls vid tv:n slår i taket av att bara sitta i soffan och titta på. Man känner mjölksyran när man mödosamt reser sig ur soffan för att gå och slå en drill. Så nära inpå kommer vi.

Åkarna ligger ner i klasar efter passen och kippar efter luft som nyfångade abborrar på en sommarbrygga. Träning på den här nivån kräver en särskild sort, man måste givetvis ha kroppen och talangen – men man måste framför allt äga en envetenhet som går långt utöver det mesta.

Jag tror att seriens expertkommentator, Anders Blomquist, har fel när han påstår att det svenska skidlandslaget är det tuffaste landslaget i världen att slå sig in i, alla kategorier – men att det är ett nålsöga, så litet att det knappt syns, det har han förmodligen rätt i.

När vi får se ett sprintpass, på tid, uppför en liten backe, där några av tjejerna bara ger sig fan på att få den bästa tiden illustrerar det en konkurrens och en mentalitet som är på gränsen till naiv och dumdristig – men som förvandlas till en helt avgörande faktor på ett upplopp under ett OS som gäller en medalj.

Framför allt några av tjejerna i det svenska damlandslaget bär på ett så starkt hat emot att förlora att man nästan blir rädd.

När serien inleds så pratar man om en föregående säsong som varit strulig, dålig, mycket tjafs och bråk, utrensningar rent av, lögner och påhopp och dålig organisation. Inte en detalj om detta får vi veta. Ingen pratar ur skägget.

Det skapar lite onödig frustration, varför kan inte vi som tittare få det förtroendet att veta lite mer – för att titta framåt behöver man nästan alltid titta bakåt.

Svårare att leva med rent tekniskt är att det saknas fokus i berättelsen, tv-teamet har under de två första avsnitten särskilt närmat sig Hanna Falk, Ebba Andersson, Frida Karlsson, Jonna Sundling – men kanske framför allt Linn Svahn, och det är inte så konstigt, hon är både frispråkig, visar ett jäkla humör, och tycker om kamerorna. I herrcentrum står Calle Halfvarsson och William Poromaa.

Man är lite småförvirrad och halvt utlämnad som tittare i perioder när serien ständigt byter tablå efter tablå, scener staplas på varandra, och så denna, ursäkta uttrycket: Jäkla musik! Tv-pynt från helvetet. Men slutar titta gör man inte gärna.

Första delen i SVT-dokumentären ”Bäst när det gäller släpps på SVT Play söndag 10 oktober och visas på SVT1 måndag 11 oktober 20.00.

Läs fler sport i tv-krönikor av Johan Croneman:

Kritiken saknas när Premier League skildras som en frälsningsaktion

Vill vi snaska runt i Schumachers, familjens och våra egna känslor?

Ämnen i artikeln

SVT

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt