Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 16:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-croneman-hycklande-idrott-pa-paus-se-stenmark-pa-play-i-stallet/

Sport

Johan Croneman: Hycklande idrott på paus – se Stenmark på play i stället

Ingemar Stenmark i världscupen 1979. Något att titta på när matcher och tävlingar ställs in på grund av det nya coronaviruset.
Ingemar Stenmark i världscupen 1979. Något att titta på när matcher och tävlingar ställs in på grund av det nya coronaviruset. Foto: Colorsport/REX

DN:s sport i tv-krönikör har svårt för toppidrottens yrvakna världssamvete och tipsar samtidigt om att utnyttja tiden till att botanisera i SVT:s öppna idrottsarkiv, varför inte ta en titt på Ingemar Stenmark i Åre eller Davis Cup-finalen 1975? 

”Man inser vad som händer runt omkring i världen. Folk dör, och nu ska vi spela en fotbollsmatch? Det är absurt.”

Det sade Wolverhampton-tränaren Nuno Espírito Santo efter 1–1 mot Olympiakos i en av Europa Leagues åttondelsfinaler. Han ville ställa in, men tvingades spela.

Jo, jag förstår vad han menar, men kan ändå inte förundras: Vilken mosse har han legat nerbäddad i under de senaste 120 åren?

Jag vet att han är fotbollstränare, men herregud, ”folk dör, och nu ska vi spela en fotbollsmatch”.

Yrvaket? På gränsen till helt nyfött skulle jag nog vilja tillägga.

Det är rätt mycket idrottsfolket i ett nötskal, tyvärr.

Jag läste i New York Times för tio dagar sedan att 34 miljoner amerikaner haft influensa under innevarande säsong, 350.000 fick uppsöka sjukvården, 20.000 döda.

Och man kan ju tycka att det mesta är helt jäkla meningslöst så länge vi tillåter till exempel det som händer i Syrien att hända – har Nuno Espírito Santo någonsin ifrågasatt det meningsfulla i att spela en Premier League-match med tanke på läget i Syrien? Flyktingar, barn som lemlästas?

Jag hade högaktat honom för ett sådant yttrande.

Nu har han drabbats av den panik som tycks sprida sig snabbare än själva viruset – och vill gärna dela med sig av både sin oro och sin vishet.

Sporthyckleriet är något värre än det helt vanliga hycklandet. I 999 fall av 1.000 bryr sig ingen enda idrottsledare om vad som händer utanför sportvärlden, tar sällan eller aldrig ställning emot våld, massakrer, fängslade, diktaturer, epidemier.

Nuno Espírito Santo, Wolves, har just fått syn på nåt.

Jag gratulerar. Inte en dag för sent.

Besvikelsen bland oss som till exempel väntat hela vintern på allsvenskan, bland alla dem som gnott sig igenom 50 SHL-omgångar, är givetvis enorm – den sportsliga katastrofen kommer ändå inte i närheten av den ekonomiska big bang som kan få både klubbar, tv-bolag och all verksamhet därikring att falla som korthus.

Inga försäkringar eller försäkringsbolag i världen täcker den här typen av epidemier.

Det är nog det enda vi med absolut säkerhet kan säga.

Det spelas fortfarande matcher i veckan, runt om i Europa, några fortfarande med publik, de flesta utan.

Vad gör vi?

Vi går till arkiven. SVT:s arkiv har till exempel lagt ut hela världscuptävlingen från Åre 1979 (herrar), både slalom och storslalom, bägge åken. Mycket nostalgi, givetvis, med Stenmark, hans mössor och med den oefterliknelige Sven ”Plex” Petersson. Och så tvillingarna Mahre, givetvis.

Man kan också slötitta lite på Sveriges Davis Cup-final mot Tjeckoslovakien 1975, alla fem matcherna. Det är ofattbara 45 år sedan – och ger oss lätt en hel del perspektiv på både sporten och livet.

Jag älskade tennisen – men var (givetvis) i Båstad tillsammans med 10.000 andra demonstranter för att försöka stoppa den blodbesudlade Davis Cup-matchen mot Chile i september 1975.

Det var på den tiden man drog en gräns och sade hit men inte längre. Den demonstrationen kan de förresten också plocka upp ur arkivet.

Själv tänkte jag i helgen se om Bryan Fogels Oscarsvinnande dopningsdokumentär ”Icarus” (2017), som skakade om hela idrottsvärlden.

Ja, den skakar väl fortfarande – och då rörde han kanske ändå bara omkring på ytan.

Läs fler sport i tv-krönikor av Johan Croneman:

Förvirring och hårdrock mitt i skidsändningen 

Bengt Grive pratade aldrig i onödan 

C More sparar kanske pengar men förlorar i trovärdighet