Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 03:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-croneman-karleken-till-ett-fotbollslag-ar-inte-till-salu/

Sport

Johan Croneman: Kärleken till ett fotbollslag är inte till salu

Markus Rosenberg firar med MFF-supportrarna efter sitt sista mål på Stadion i Malmö. Foto: Petter Arvidson/Bildbyrån

Zlatan fick ett dasslock hängt över sig, Markus Rosenberg fick all kärlek han förtjänade – och han fick sista ordet i en hyllning ingen annan svensk fotbollsspelare någonsin fått.

Jag förstår dom som grät.

Markus Rosenbergs avsked till Fotbollssverige var magnifikt, precis som den spelare han varit: Klass, stil, kraft, mod.

Och så kärleken till en klubb och dess färger och dess publik.

Om någon frågar mig varför jag tycker så mycket om just fotboll är det bara att trycka på play, se målet i repris, se supportrarna, se Mackan och citera geniet som sade (vem det nu var…): ”Haur du sitt Malmö haur du sitt varden”.

Och det väcker givetvis respekt även hos rivaler och motståndare. Alla vi som älskar spelet och en klubb vet ju vad den typen av spelare är värd: Han är allt ett lag behöver. Kring honom kan du sedan formera hela verksamheten.

Det kommer bli ett jättetomrum efter honom. Att fylla det hålet blir kanske hela Malmö FF:s svåraste omställning i modern tid.

Några poppispoäng på bortaplan har han ju aldrig tagit, retstickan Markus Rosenberg, och han har alltid varit en nagel i ögat på motståndarna. Efter sina tuffa år i bland annat Bundesliga har han lärt sig hur man alltid ligger på gränsen – och varför skulle han försöka bli kompis med dom på Friends, Ullevi eller Olympia? Och vi på andra sidan behöver ju honom också!

Utan motståndare som Markus Rosenberg försvinner halva nöjet som fotbollssupporter. Det är klart man retar upp sig ohälsosamt mycket över just honom i 90 minuter, men det är en relation man gärna betalar för.

På presskonferensen efter det drömlika avskedet mot Dynamo Kiev kommenterade Markus Rosenberg också Zlatans investering i Hammarby, med samma klass och stil, som alltid.

Vi kan sörja, men inte hata, menade Markus Rosenberg.

Han pratade om den moderna business fotbollen är i dag, och den måste man leva med, det är en skör balansgång på gränsen mellan pengarna och kärleken. ”Zlatan gick tyvärr över den gränsen igår”, sade han, men tillade:

”Vi gör alla misstag, och man måste förlåta”.

Man undrar vilken verklighet Zlatans rådgivare lever i. Och någon som tror att Zlatan själv tycker att han gjort ett misstag?

Känner man honom rätt så går han förmodligen all in i Hammarby, och ger sig inte förrän de verkligen är störst i Skandinavien.

Det är ju lite mer Zlatans stil, men frågan är vad de klassiska Bajenfansen säger när de fått sova på saken? Hur skall den kärleken se ut och byggas upp? Möjligen att han kommer hem och gör ett sista år på Tele2, men hur sannolikt är det?

En viss typ av kärlek är dessutom inte till salu. Kärleken till ett fotbollslag är inte förhandlingsbar.

Markus Rosenberg började spela fotboll i Malmö FF som femåring, vid fyllda trettiosju tog han ett mäktigt avsked. Två mål i sin sista match, det avgörande målet i sjätte övertidsminuten. ”Kan inte vara sant, helt osannolikt”, skrek Tommy Åström upprepade gånger i tv-referatet, men jag skulle nog säga att det var högst sannolikt att det var just han, där och då, denna kväll – Markus Rosenberg har alltid varit väldigt smart på plan, hans spelförståelse är maximal, han läser spelet bättre än de flesta. Det gjorde han sin sista kväll också.

Jag är uppriktigt glad för hans skull.

Som 11-åring var jag en av 18.000 på Idrottsparken i Norrköping som en torsdagskväll i september 1966 såg Ove Kindvall göra fyra mål på AIK i sin sista hemmamatch innan proffsflytten till Feyenoord.

Det är en sådan där fotbollskväll som i fortsättningen kom att definiera hela mitt förhållande till fotbollen, och till min klubb.

De som var på Stadion i Malmö i torsdagskväll kommer aldrig att glömma den upplevelsen. Och förmodligen var det en unik kväll i hela klubbens historia.

Man älskar sådana ögonblick. Man älskar sådana spelare. Oavsett färg på tröjan.

Läs fler sport i tv-krönikor av Johan Croneman:

Vi får inte underskatta rasismen mitt ibland oss 

Stor risk att Discovery letar i SVT:s vaxkabinett efter någon ”folkkär” 

En vanlig torsdag i mitt vardagsrum