Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-croneman-sorg-ar-ingen-bra-grogrund-for-sund-historieskrivning/

Sport

Johan Croneman: Sorg är ingen bra grogrund för sund historieskrivning

En minnesplats för Lennart Johansson anordnades av AIK Fotboll vid statyn av Isidor Behrens och Putte Kock på Putte Kocks plats utanför Friends Arena. Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån

Det är helt möjligt att Lennart Johansson var mannen med ett fast ärligt handslag, den som stod vid sitt ord och inte nedlät sig till fult spel. Men att teckna en persons hela historia i en tid av sorg är aldrig bra, menar DN:s sport i tv-krönikör Johan Croneman.

Lennart Johanssons porträtt lyste upp hela Estádio D. Afonso Henriques i portugisiska Guimaraes. Han hyllades med en tyst minut innan semifinalen i Nations League mellan Nederländerna och England i torsdags. Det kändes mäktigt.

Många svenskar sträckte upp sig lite extra, Lennart Johansson var aktad, omtyckt, respekterad. När hela fotbollsvärlden fått rykte om sig att vara korrupt, när dess representanter blivit vägda, mätta och förkastade, ja då såg vi gärna att vår svensk där i toppen, våran Lennart, representerade något helt annat: Ett fast ärligt handslag, en man som stod vid sitt ord, inte nedlät sig till fult spel.

Det är helt möjligt att Lennart Johansson var den mannen, det får historien så småningom utvisa, men givetvis först när vi har tillräckligt med distans för att korrekt kunna bedöma hans gärning.

Sorg är ingen bra grogrund för sund historieskrivning.

Jag har ju till exempel mycket svårt att tro att man tar sig till den internationella fotbollens yppersta elit utan att kunna spela spelet, utan att tvingas spela spelet. I John Sugdens och Alan Tomlinsons bok ”Football, corruption and lies” finns det en målande beskrivning av hur rävspelet och fulspelet till exempel fungerade inför valet av ny Fifa-president 1998 – ett politiskt fulspel Lennart Johansson delvis tvingades acceptera, hur mycket transparens och demokrati han nu än eftersträvade.

1998 var en av nycklarna till Fifa-posten de afrikanska ländernas röster, och även om Lennart Johansson avhöll sig från att direkt korrumpera sin kampanj, så var han definitivt tvungen att agna sin kandidatur med löften om ekonomiska bidrag till de afrikanska förbunden.

Han gjorde dessutom bort sig rejält i en intervju med Aftonbladet, en intervju som fick stor spridning internationellt: Lennart Johansson uttalade sig om det svarta Afrika på ett synnerligen olämpligt och oförsiktigt sätt. Något som givetvis till fullo utnyttjades av hans belackare.

Min poäng är att skönmålandet av Lennart Johansson är rätt kontraproduktivt i ett längre perspektiv; man sörjer honom, man hedrar honom, man hyllar honom för hans insatser – man skall kanske passa sig för att kanonisera och helgonförklara honom innan slutkapitlet är skrivet. Innan det ens påbörjats.

Lennart Johansson har hyllats för många insatser, mest cred har han kanske fått för skapandet av Champions League – den kanske största och mest eftersträvansvärda fotbollsbucklan av dem alla.

Jag undrar dock om Lennart Johansson mot slutet var fullt lika nöjd med det ekonomiska monster som Champions League utvecklats till, ett monster som slukar allt och alla som kommer i dess väg och som nu fått de ekonomiska intressena att gemensamt arbeta för att stänga turneringen – bara låta de ekonomiskt starkaste få vara med och leka.

Tyvärr ser man ingen direkt given arvtagare till Lennart Johansson i den internationella fotbollen även om Fifas nuvarande ledare, Gianni Infantino, gärna ser sig själv som en förespråkare för transparens och öppenhet – tyvärr ser nog de flesta i Infantino bara ännu en genuin maktspelare.

Vem som har kluddat ihop Nations League är jag inte helt klar över, och man skall som bekant inte ropa hej innan björnen är skjuten (och jägaren hoppat i bäcken), men när man fortfarande, på ren (!?) svenska, ett år in i turneringen inte fattat ett skit av hur upplägget funkar, ja då börjar man ju fundera.

Nations League. Låter ju till och med som något som italienska fascister satt ihop på 30-talet.

Bara en sån sak.

Läs mer: Så förändrade Lennart Johansson fotbollen

Johan Croneman: Sorgligt att C More blir av med fotbollssändningarna