Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-19 00:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-croneman-varldens-basta-sportkanal-har-blivit-sjalvgod/

Sport

Johan Croneman: ”Världens bästa sportkanal” har blivit självgod

SVT Sport har en del att jobba med för att förnya sig, menar DN:s Johan Croneman. Foto: Linnea Rheborg/Bildbyrån

Nordisk kombination, orienterings-VM och SM-veckorna i all ära – men vem vågar förnya SVT-sporten? frågar sig DN:s sport i tv-krönikör Johan Croneman.

Rätta artikel

När rättigheterna till de stora populära sporterna och de stora mästerskapen börjat kosta astronomiska summor har SVT allt oftare fått inrikta sig på mindre evenemang i lite mer udda idrotter.

Vi kan skoja lite om det ibland, men egentligen är det i grunden positivt att SVT, även om det sker under galgen, tar sitt ansvar för en annan, alternativ bredd.

Det är väl inte helsexigt med nordisk kombination, orienterings-VM och SM-veckorna, men det är ju däremot public service i dess rätta bemärkelse.

Nu tar de sig an damernas hockey-VM med massiv bevakning, och det började riktigt bra i torsdags med sändningarna från Sveriges första (förlust)match mot Tyskland.

Jag får ju mer eller mindre spader på SVT-sportens totalfixering vid Sverige och Sveriges medaljchanser som man lägger ut texten om ideligen, både på bredden och längden och höjden, det blir alltmer rent löjeväckande och besvärande med den typen av mossig nationalism, men jag tyckte verkligen mycket om deras studioexperter, Kim Martin Hasson och Maria Rooth, två av Sveriges bästa hockeydamer genom tiderna.

Lugna, coola och kunniga.

Jonas Andersson, expert bredvid pratkvarnen Chris Härenstam, är av samma skrot och korn som sina kvinnliga kollegor, och trion är visserligen långt ifrån lika kontroversiella, färgstarka och tuppiga som alla manliga experter på till exempel CMore, men kompenserar med sin balans och sin saklighet.

Chris Härenstam är ju numera alltid SVT:s förstaval som kommentator, och han kan onekligen hantverket, men skulle man skriva ut hans referat in extenso så skulle man upptäcka att det är mer ointressant snickesnack än man egentligen står ut med. Han kan inte stava till tystnad och har en särdeles jobbig förmåga att alltid jobba upp sina egna matcher som gällde varenda fajt en avgörande VM-final.

Jodå, jag vet att han har många fans också, och det vill jag inte ta ifrån honom på något sätt, men vi som uppskattar ”less is more” och inte tycker att man behöver kommentera att ”NN jagar efter pucken” när NN jagar efter pucken och vi alla ser att NN jagar efter pucken, vi får som sagt emellanåt tuppjack på den typen av slentriankommentarer som enbart är utfyllnad, bara utfyllnad och inget annat än utfyllnad. So help us God.

SVT-sporten saknar en mycket starkare boss, en starkare visionär, en modigare förnyare. Åsa Edlund Jönsson är en duktig förvaltare av SVT-arvet, men efter att de fick utmärkelsen världens bästa sportkanal 2018, har tuppkammen vuxit – liksom självgodheten.

Vi som följt tv-sporten i över ett halvt sekel ser knappast världens modernaste sportsändningar i SVT, i sådant fall måste tillståndet där ute i sport-tv-världen vara skralt så det förslår. Vi ser en redaktion som kört fast, är på efterkälken jämfört med flera andra svenska tv-sportredaktioner och som borde gå till botten med sitt nya uppdrag och det nya medielandskapet.

Även TV4 har en del att jobba med.

Nilla Fischer intervjuades i veckan i Nyhetsmorgon, ett rätt tramsigt samtal som tyvärr blivit alltmer karaktäristiskt för Steffo Törnquists och Jenny Strömstedts morgonböner. Har de ingen redaktör som då och då styr upp seriositeten? Steffo Törnquist pratade ibland med Nilla Fischer som man pratar med mycket små barn.

Jag tycker väl att Nilla Fischer också ibland kunde få lite motstånd när det till exempel gäller damernas krav på lika lön och samma ersättning och samma pengar som inom herrfotbollen – tillämpar man lika lön för lika arbete även inom herridrotten skulle till exempel manliga innebandyspelare kräva lika mycket pengar som en ordinär SHL-spelare. Är det verkligen möjligt med den typen av konsekvent jämlikhet? 

Att ersättningarna för manliga och kvinnliga landslagsspelare i fotboll bör ligga på samma nivå känns kanske helt rimligt, och visserligen har den manliga fotbollens löner och bonusar antagit absurda och sjukliga nivåer – men är det helt orimligt att spelare kräver sin del av industrin när klubbarna drar in miljarder på rättigheter?

Läs fler krönikor av Johan Croneman:

Hur svårt är det att visa lite vanligt hyfs?

Min besvikelse över Uppdrag gransknings Östersundsgräv är i paritet med Daniel Kindbergs