Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-22 07:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-2021-vill-jag-kunna-se-min-dotter-spela-fotboll-igen/

Sport

Johan Esk: 2021 vill jag kunna se min dotter spela fotboll igen

Armand Duplantis är på väg att klara sitt första världsrekord 6,17 meter.
Armand Duplantis är på väg att klara sitt första världsrekord 6,17 meter. Foto: Oleksiewicz/PressFocus/Shutterstock

Det var länge sedan jag önskade mig julklappar men i år var det lätt att göra undantag.

Jag önskade mig spräckta bubblor och vanliga bubblor.

En vanlig tillvaro och vanliga tävlingar. Det önskade jag mig också – men ingen vet vad vi får 2021.

Jag tar det vanliga.

Vad jag tar med från 2020 och vill ha av 2021?

Jag tar det som kallas det vanliga.

Man vet att tillvaron har fått pausknappen nedryckt och att det inte finns mycket att glädjas över när man kommer in i bottenvåningens grovsopsrum och hör sig själv säga ”YES” bara för att kärlet för papper äntligen är tömt.

Det hände i december. En genomgrå dag, en genomgrå skitmånad, ett passande slut på ett skitår. Det positiva är att om jag inte började med tunga droger det här året gör jag det aldrig.

Det här skulle bli det stora Sportåret. Herrarnas fotbolls-EM skulle växla över till sommar-OS. En bubbla skulle bytas mot en annan.

Och nog blev det ett idrottsår med bubblor men inte de vi är vana vid, inte de någon vill ha kvar.

Vanliga år är det bubblorna idrottarna siktar mot och förbereder sig för. Därinne pågår mästerskap då, därinne ska formtoppar prickas och därinne stängs allt ute som kan störa idrottaren från att vara bäst när det gäller mest. Ju större tävling, desto febrigare stämning i bubblan, desto tjockare måste bubblan vara.

I år skapades nya bubblor bara för att ens kunna tävla och hålla viruset ute.

Det blev matcher och slutspel och tävlingar och mästerskap som räknats och ändå bara känts som alibi, som att det var på låtsas. Publiken saknades. Livet saknades.

Och på många håll saknades tillåtelse för att tävla och ens träna. Som jag tidigare tvingats konstatera blev 2020 året då svenska modeller föll samman på många håll. Svensk idrott håller inte ihop. Det blev så uppenbart när eliten kunde köra i gång men ungdomar och motionärer tvingades pausa. Bilden av den svenska modellen var en bubbla som sprack.

Min (och jag antar de flestas) största önskan inför 2021 är att slippa känslan av att leva i en bubbla. Jag längtar inte efter långa semesterresor, jag längtar efter mer vanliga vardagar.

Jag ska sammanfatta ett idrottsår 2020 som knappt blev av och det är spår av det vanliga jag minns helst. När det i början av hösten gick att stå på en idrottsplats och se dotterns lag spela fotboll.

Andra pandemivågen hade börjat över världen men teflon-Tegnell och de andra som styr pandemiarbetet i Sverige (de flesta har mest skyllt på andra och allra mest på oss medborgare som inte fattar beslut) sade att den där andra vågen skulle inte drabba oss i Sverige. Så sades om den första vågen också.

Svenska strategin gick ut på att vara så feltajmad som möjligt och därför finns det all anledning att känna oro för hur det ska gå med vaccineringen 2021. Vaccineringen kommer att påverka allt, inte minst chansen till fyllda läktare.

2021 vill jag kunna stå och se min dotter spela igen. Jag önskar en vanlig idrottsvardag där serier, cuper och lopp kommer i gång. Jag längtar efter att sitta i en tvärbanevagn på väg till en fotbolls- eller hockeymatch och se familjer vara på väg till samma arena. Jag längtar dit där idrottens tillfälliga bubblor spruckit och publiken får spela huvudrollen igen.

Det där andra, det där stora, det där med EM och OS, det får bli som det blir.

Om det blir ett EM tror och hoppas jag att Zlatan Ibrahimovic spelar för Sverige. Hans öppning till landslaget var det mest oväntade som hände i svensk idrott 2020.

Om det blir ett OS tror jag att Armand ”Mondo” Duplantis hoppar högst. Det är inte ens något man behöver hoppas på, bara allt blir som vanligt. Bara allt blir som det var när Armand Duplantis hoppade stav 2020.

Det han gjorde i år skulle tillhört världens största idrottsprestationer vilket år som helst.

Det snabba sättet han flög från att vara en unik talang till att bli bättre än Bubka skulle ha stämplat in sig i historien även ett år vi kallar vanligt.

Redan under inomhussäsongen, redan innan viruset skapat en pandemi hoppade Mondo Duplantis högre än någon hoppat stav. Först 6,17 meter. Veckan efter 6,18.

För mig smäller det han gjorde i Rom den 17 september ännu högre fast han inte hoppade lika högt. 6,15 är det bästa någon har hoppat utomhus. Tidigare hade Sergej Bubka bästa resultatet utomhus.

Att Mondo redan som 20-åring blev bättre än legendaren Bubka, hoppar högre än mannen som brukar nämnas bland idrottshistoriens största alla kategorier skulle kännas osannolikt om vi inte vant oss vid hur lätt det kan se ut när Armand Duplantis utför en av de svåraste sporter som finns.

Mondo Duplantis har hunnit bli 21 år och vi är på väg in i ett 2021 som redan har klart med en ickefavorit i repris.

Någon dryg vecka innan Duplantis klarade sitt första världsrekordhopp kom beskedet. Inomhus-VM i Kina flyttades fram ett år. Orsaken var det som då kallades ”det nya coronaviruset” och jag minns att jag tänkte:

”Åh, f-n, är läget så allvarligt i Kina? Ja, ja. Det lär inte bli lika illa här.”

Nu vet alla hur allvarligt det blev och runt lucia kom beskedet. Det blir inget inne-VM i friidrott 2021 heller.

Det var det första men inte sista mästerskapet att strykas eller flyttas i 2021 års planering.

Jag är glad att jag visste så lite om 2020 när året började.

Jag har ingen aning om jag ska vara glad över att jag vet så lite om 2021.

Ämnen i artikeln

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt