Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-10 18:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-alexandersson-ar-de-daliga-samvetenas-val/

Sport

Johan Esk: Alexandersson är de dåliga samvetenas val

Tove Alexandersson är väl värd att få Bragdguldet, skriver Johan Esk. Foto: Geir Olsen/NTB

Att Tove Alexandersson får Bragdguldet är inte ett dåligt val.

Det är de dåliga samvetenas val.

Orienteraren Tove Alexanderssons meritlista vittnar om en dominant i sin sport.

2017 tog hon tre VM-guld.

Det räckte inte till SvD:s bragdguld.

2018 tog hon två VM-guld och två silver.

Det räckte inte till Bragdguldet.

2019 tog hon tre VM-guld.

Nu räckte det hastigt och lustigt och rättvist till Bragdguldet.

Trots att diskuskastaren Daniel Ståhl tagit VM-guld i friidrott. Trots att skidåkaren Stina Nilsson på ett bragdartat sätt kom tillbaka efter skada och vann VM-guld i lagsprint och säkrade skrällguldet i stafett. Och trots att skidskytten Hanna Öberg hade ett ännu bättre VM än de OS-resultat som gav henne Bragdguldet för ett år sedan.

Och trots ett sensationellt VM-brons i fotboll och VM-silver i bordtennis.

Sarah Sjöström? Hon har redan fått priset maximala två gånger.

Tove Alexandersson får alltså inte Bragdguldet för att hon haft ett onormalt bra år eller för att konkurrensen var svag utan det måste bero på jurymedlemmarnas samveten.

De vet att Alexandersson haft tillräckliga meriter tidigare år och de vet att nästa år kan det komma sånt som inte går att orientera runt. Som ett OS-guld i friidrott.

Det var bäst att passa på att ge henne priset nu. Bättre sent än aldrig.

Så det anmärkningsvärda var inte att Tove Alexanderson fick utmärkelsen utan att hon till och med var favorit hos spelbolagen. Hon var så stor favorit hos spelbolag och i förhandsspekulationerna att den här krönikan gick att skriva före beskedet. 

En sport som ständigt försöker att hitta ljuset i den mediala snårskogen stod nu i centrum.

Senast det hände var under Idrottsgalan i vintras. Inte för att Tove Alexandersson vann priser. Utan för att hon inte gjorde det.

Sympatierna för Alexandersson växte under kvällen när galatittarna påmindes om att hennes två VM-guld och två VM-silver inte ens räckt till en enda nominering.

Alexandersson hade inte brytt sig om att åka till galan. Att vara hemma och träna skidorientering var viktigare och paniken spred sig bland galaarrangörerna när hon var på väg mot seger i Jerringprisomröstningen. De började snabbt rigga för att få med Tove i sändningen.

Till slut blev hon tvåa. Hanna Öbergs segermarginal var historiskt liten.

Hanna Öberg vann både Bragdguldet och Jerringpriset. Nu kan Tove ta samma dubbel.

Alexandersson är också bäst i världen i skidorientering. I vinter ska hon testa på skidalpinism men i framtiden hoppas jag mest att hon testar något annat. Friidrott.

Det skulle vara oerhört intressant att se hur Alexandersson skulle klara sig på löparbanorna. Hon har själv pratat om att testa 5.000 meter.

En framgång där skulle säkert inte betyda mer för Tove Alexandersson men det skulle bli ett ännu större erkännande för orienteringssporten.