Johan Esk: Bahta-skandalen får inte glömmas och gömmas av Duplantis succé

Svensk friidrott har haft många stora stjärnor men Armand Duplantis är verkligen något extra.

Svensk friidrott har haft många stora skandaler, men den med Meraf Bahta är verkligen något extra.

Det är så många som gjort fel att det inte ens går att säga vem eller vilka som borde avgå.

Om Charlotte Kalla glömt nummervästen två gånger. Om Sarah Sjöström missat flyget till två stora tävlingar. Om fotbollsspelare, för att ta ett aktuellt exempel, haft fel strumpor i två landskamper.

Jag tar för givet att alla larm skulle tjuta så intensivt att folket kring dessa stjärnor och i dessa landslagsledningar skulle se till att det omöjligt skulle kunna bli ett tredje fall.

Folket närmast Bahta och landslagets ledning och Svenska friidrottsförbundets styre, vad de gjorde?

Efter två missar i vistelserapporteringen kunde de inte stoppa EM-mästaren från att vara sen med en rapportering. Hon gjorde sig skyldig till en tredje prick och är misstänkt för ett regelbrott som är så allvarligt att det kan ge två års avstängning.

Jag tyckte aldrig synd om Therese Johaug. Om man litar helt på andra personer frias man som elitidrottare inte från ansvaret om något går fel.

Meraf Bahta är mer som Mona Sahlin. Folket runt Sahlin visste att hon inte var Guds gåva till privatekonomisk hantering och hon fick hjälp. Vad hjälpte det?

Det var känt att Bahta hade svårt med rapporteringen till dopningskontrollanterna om var hon ska vara. Så hon fick hjälp. Det hjälpte inte. Nu ska hon utredas för upprepade missar i vistelserapporteringen.

Är det synd om Bahta? Inte alls.

Den det är synd om i den här skandalen är Alina Reh.

Tyskan blev fyra på 10 000 meter och kan i höst få Bahtas EM-brons med posten. Hon kan aldrig få uppleva det som kunde varit karriärens höjdpunkt.

Hon kommer aldrig att få springa på upploppet mot en medalj inför hemmapubliken i Berlins kokande Olympiastadion.

Att hon bestals på den chansen visar att Bahta-skandalen står på två ben.

Dels ansvaret Bahta (mest) själv har ihop med sitt entourage och landslags- och förbundsledning.

Och dels det skandalösa i att reglerna är så att Bahta fick och kunde starta i EM.

Ett grundsyfte med allt antidopningsarbete är att de som inte på något sätt gjort fel inte ska få lida för att andra gjort det.

Jag har hittills inte hört någon säga att Meraf Bahta inte haft tre fel i sin vistelserapportering.

Men – trots det kan hon frias och få behålla bronsmedaljen.

Att det är möjligt visar hur mycket som finns kvar att göra innan vi har ett antidopningsdopningsarbete som är både logiskt och hållbart.

Att ha tre missar i närvarorapporteringen till dopningskontrollanterna anses så allvarligt att det kan ge strängt straff.

Det är idrottarna själva som vill ha det så för de vet att de som dopar sig gör det oftast långt ifrån stora tävlingar.

Men just det här straffet går att slingra sig ur, för just i det här fallet faller bevisbördan vid ett överklagande på dem som jobbar med antidopningsarbetet och inte (som alltid annars) den aktiva.

Den ende svensk som tidigare haft tre prickar i vistelserapporteringen klarade sig undan för att kontrollanten mer än ett år senare inte kom ihåg alla detaljer när det var dags för rättslig process.

De som tjänar mest på att närvarorapporteringen fungerar är friidrottarna själva. De tävlar i en sport som jag verkligen gillar att följa men som gjort sitt bästa för att sänka den egna verksamheten.

Usain Bolt höll länge upp sporten på egen hand och utan honom behöver friidrotten allt annat än det usla arrangemang EM-värdarna i Berlin visade upp. Mätkaoset vid herrarnas längdhopp var bara ett haveri. När Daniel Ståhls guld blivit till silver undrade SVT-experten Anders Gärderud lite i förbifarten om Andrius Gudzius guldkast verkligen mättes vid rätt nedslag.

Ingen hakade på vad han sade. Det var sån allmän röra.

I denna röra var två svenskar så anmärkningsvärda att Bahta-skandalen hamnade i skuggan.

Att Andreas Kramer tog EM-silver på 800 meter säger ingenting om hur han klarar sig i kommande VM och OS. Men sättet han tog silver på säger mycket om honom.

Den offensiva löpningen höll genom alla lopp. Han var inte klar med någonting efter semifinalen. Hans EM var inte färdigt när finaltempot drogs upp och medaljstriden började på allvar.

Dagen efter gjorde Armand Duplantis det som bara några få idrottare klarar. Han fick det svåra att se enkelt ut.

Ingemar Stenmark uttryckte sin stora beundran för vad Mondo gjorde den där magiska aftonen med den sjösjuka tv-sändningen. En gång i tiden lurade Stenmark ett helt folk att tro att det vara lätt att åka utför på skidor.

Nu har Duplantis lurat i en hel värld att det är enkelt att hoppa stav. Hoppen som var hans högsta i livet var så felfria och självklara.

Få saker kan se så svåra ut som att sprinta framåt med en flera meter lång stav i händerna, pricka en grop i marken med stavspetsen och med all kraft böja staven och hänga ner mot marken innan katapulteffekten tar dig högt upp.

Sedan ska den muskulära kontrollen se till att kroppen inte får ribban att ramla ner.

Duplantis nuddade inte ens ribban när han flyttade sina gränser.