Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 14:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-bara-stahl-far-mig-att-bry-mig-om-den-doende-diskusen/

Sport

Johan Esk: Bara Ståhl får mig att bry mig om den döende diskusen

Foto: Jessica Gow/TT

DOHA. Redan de gamla grekerna kastade diskus.

Nu är det bara Daniel Ståhl som får mig att bry mig om den döende diskusen. Den är på väg att kastas ut.

Diskus ingick i de antika olympiska spelens femkamp.

För att nå långt skulle kastaren klara att kombinera stor fysisk styrka med perfekt balanserad koordination. Lika viktigt var att hitta harmonin mellan kroppens kraft och huvudets kyla.

Allt det där var precis som i dag. Där slutar likheterna.

En sport som var glödhet i antiken är på väg ut i den nutida kylan.

Diamond League-cirkusen ska bantas. Det pratas om att stryka ett antal grenar. Diskus, tresteg och 3.000 meter hinder hänger mest löst.

Grenarna kommer att försvinna in i släggkastarnas gömda värld. Att bara bjudas in med armbågen när det är mästerskap räcker inte för att sponsorer ska bry sig och det kommer att bli omöjligt att tjäna pengar på sporten. Attraktionskraften för att locka in talanger i sporten blir minimal.

När jag ser Daniel Ståhl i ringen ser jag idrottspoesi i rörelse. 

Den väldiga kroppen gungar igång (hans tränare kallar Daniel för ett fysiskt monster). Hans överkropp börjar rotera och med hjälp av de rappa fötternas exakta, distinkta och allt snabbare rörelser ökar farten utan att balansen får försvinna. I absolut rätt ögonblick släpper handen diskusen. När det är som bäst ska kraften som släpps lös i kastet inte kännas.

När jag ser Daniel Ståhl skicka iväg diskusen tänker jag hur vackert ett diskuskast kan vara, det där borde jag se oftare. Det blir bara inte av.

Det tillgängliga mediautbudet i idrottsvärlden svämmar över, det finns alltid annat som lockar. När Ståhl inte kastar räcker diskusgrenens skönhet inte för mig. 

Friidrotten och grenen diskus ska inte skiljas ännu, men det är en separation på gång med alla tydliga framtidstecken.

Friidrotten säger att ”det är inte dig det är fel på”. Det är ”jag” som måste vidare. Det är en klen tröst för den ratade grenen.

Att grenar tvingas bort från den största cirkusen är en del av friidrottens reformarbete. Det är en del av att sporten är inne i TEB. 

Tiden Efter Bolt.

Nu försöker friidrottens styrande och marknadskrafter ta in sporten i en ny tid, med nya ansikten, från olika håll. Att försöka hitta en ny Usain Bolt kommer aldrig att gå.

Pumas före-mästerskap-presskonferenser var efter Bolts genombrott gungande Jamaica-partyn med Bolt i första, andra och tredje största roll. 

Före årets VM hade Puma en sober tillställning på en japansk lyxrestaurang. Två av affischnamnen på plats var unga stjärnor i grenar som plötsligt tillhör sportens hetaste.

Svenska EM-ettan Armand ”Mondo” Duplantis, 19 år. På tisdagen ska han försöka vinna VM-finalen i stav.

Norske VM- och EM-ettan Karsten Warholm, 23 år. På måndagskvällen är han nästan lika stor guldfavorit på 400 meter häck som Ståhl är i diskus.

Mondo och Karsten har inga dopningsskandaler häftade på sina namn. 

Med de största stjärnorna i det som brukar vara sportens största gren – 100 meter – ser det annorlunda ut.

Christian Coleman vann söndagens sena final i en öde arena men han är inte framtidsnamnet sporten längtat efter. 23-åringen såg för en dryg månad ut att missa VM.

Han hade gjort en Meraf Bahta och haft för många missar på för kort tid i dopningsreglementets vistelserapportering.

Efter överklagan och tolkande av när den första missen egentligen skedde så halkade en av de tre prickarna utanför den förbjudna 12-månaderszonen.

Istället för ett straff på upp till två år var Coleman hastigt och ”lustigt” klar för VM.

Dagen före VM-öppningen satt jag i ett presskonferensrum med lågt till tak. Där satt Internationella friidrottsförbundets ordförande Sebastian Coe och illustrerade den låga takhöjden.

– Det vore en bra sak om Christian Coleman vann VM, sade Coe.

Jag förstod ingenting. Vadå bra?

Visst, Coleman hade klarat sig undan en avstängning men hade ändå med sina tre prickar visat på en skrämmande nonchalans mot dopningsreglerna.

Så hur kunde det vara bra om Coleman vann?

Alternativen var värre.

Justin Gatlin har vunnit två VM-guld på 100 meter men också haft två avstängningar för dopning. När Bolt tappade guldet 2017 var det få som jublade för att just Justin Gatlin plockade upp det.

Även utmanaren Yohan Blake från Jamaica har ett VM-guld och en dopningsdom.      

Till sist: Det går att säga att det är 90 procents chans att Daniel Ståhl tar VM-guld i diskus. Nio av årets tio längsta kast är Ståhls.

Daniel Ståhl är lika stor favorit som Carolina Klüft och Christian Olsson var på sin tid.

Till sist 2: Angelica Bengtsson visade i stavtävlingen att prestation och resultat inte är samma sak. Hon blev ”bara” sexa men det hon gjorde höll fullständig världsklass.

Sista försöket på svenska rekordhöjden 4.80 blev ett brutalt stavbrott. Angelica var nedslagen, inte utslagen. Hon reste sig, tog en ny stav, fick hoppa igen – och klarade.

I nästan alla andra VM hade det räckt till medalj. Hon får ta den i OS om ett år.

Läs mer: ”Diskusgate” ska inte få påverka Ståhl