Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 22:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-den-givna-losningen-pa-idrottens-konsfraga-gar-inte-att-anvanda/

Sport

Johan Esk: Den givna lösningen på idrottens könsfråga går inte att använda

Bild 1 av 2 Caster Semenya vinner Diamond League-loppet i Doha i maj. När VM nu går på samma banor får hon inte starta.
Foto: TT
Bild 2 av 2 Ajee Wilson är favorit på 800 meter sedan flera av världens bästa stoppats av könsgränser.
Foto: Jewel Samad

DOHA. Könsgränsen är idrottens svåraste fråga.

Den går bara att lösa med en enda, öppen könsklass där alla tävlar. Det kommer inte att hända.

När friidrotts-VM på fredagen drog igång inne på den luftkonditionerade Khalifastadion i det annars stekheta Doha var damernas heat på 800 meter en punkt.

Måndagens final blir – för att mixa om Mauro Scoccos ord – loppet som de springer, men det är ingen som vinner. 

De omöjliga könsgränserna gör det omöjligt att få fram en värdig vinnare.

Grenens klart bästa löpare är Caster Semenya, Sydafrika. Guldmedaljör i OS 2016 och VM 2017, överlägsen etta på årsbästalistan. Hon får inte vara här.

Francine Niyonsaba från Burundi blev tvåa i VM och OS. Hade näst bästa tiden förra året. Hon får inte heller starta.

OS-trean Margaret Wambui från Kenya stoppas också. Precis som Jackline Wambui, vinnare av U18-VM 2017, etta i kenyanska VM-uttagningarna i år och tia på årslistan.

De fyra löparna är skyldiga till samma oskyldiga brott. 

De föddes med hormoner på fel sida av en könsgräns Internationella friidrottsförbundet, IAAF, bestämt. De stoppas för att de inte är tillräckligt mycket kvinnor i friidrottsvärldens ögon. De stoppas utan att ha fuskat.

I deras frånvaro är USA:s Ajee Wilson favorit att vinna. När Diamond League var här i maj var Wilson chanslös mot Semenya och mer än sekunden bakom tvåan Niyonsaba.

Det är mer regel än undantag att startlistor i friidrott påverkas av dopningsfall. Här krävs att kvinnor med för höga testosteronvärden dopar ner sig för att få starta.

Det har Semenya gjort tidigare i karriären och det påverkade hennes prestationer och resultat synbart. 

I våras lekte hon med fältet och vann med så stor marginal hon önskade. I början av årets säsong såg det ut som att hon höll igen för att inte vara för överlägsen.

2011 och 2012 medicinerade hon sig och blev slagen av ryska Maria Savinova i VM och OS. Ryskan har senare fällts för dopning och Semenyas silver har uppgraderats till guld.

Semenya har bjudits in att hämta guldet från 2011 under VM här i Doha. Det är ingen skräll att hon tackat nej till att komma.

Semenya ville komma för att springa men hon drabbas av att kroppen hon föddes med har gjort henne för bra. Om Semenya fått starta drabbar det alla löpare som inte föddes med samma hormonuppsättningar. Fysiskt ser de ut att tävla i olika klasser.

Men det går inte att dra upp det där med orättvisa förutsättningar. Det är då debatten hamnar helt snett. 

Elitidrotten bygger helt på att människor föds med olika och därmed orättvisa fysiska förutsättningar. Särskilt friidrotten. De som inte föddes med fysiska möjligheter att springa fort, kasta långt, hoppa högt – de är inte ens här.

När Usain Bolt dominerade sprint sågs han som friidrottens största stjärna. När Caster Semenya dominerar 800 meter är hon sportens största problem.

Om jag tycker att Semenya borde få springa? 

Ja, missbruket av mediciner inom idrotten är min käpphäst och det är sjukt att hon blir startklar om hon trycker i sig en massa medicin för att få ner sina hormonnivåer. Det är mot all vettig etik.

Frågan var könsgränserna ska dras kan verka liten men är den klart svåraste. Det bevisas av att dopningsexperten Arne Ljungqvist inledde sitt Sommar i P1 med att prata om ämnet.

Och den kommer bara att bli större. Den kommer mer och mer att handla om könsidentitet. Personer som inte känner sig hemma i sitt kön, byter kön och idrottsklass. 

Expressen har tagit upp fyra fall från USA. I texten berättar forskaren Tommy Lundberg på Karolinska Institutet att män som blivit kvinnor kommer ner under testosterongränsen IAAF satt upp. Men benens muskelmassa minskade bara med fem procent, muskelstyrkan inte alls. Lundberg säger till Expressen att män i genomsnitt har 35-40 procent mer muskelmassa på benen än kvinnor.

Det finns bara ett sätt att komma ifrån frågan om var könsgränser ska gå och problemet med idrottare som hamnar på fel sida.

Det är att alla sporter gör som motor- och ridsport och låter män och kvinnor tävla mot varandra.

Det kommer aldrig att hända.

Läs mer: Utan Caster Semenya är Ajee Wilson favorit: Har varit som i ett vacuum