Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-31 01:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-efter-em-beskedet-lever-os-elden-som-en-fyr-i-morkret/

Sport

Johan Esk: Efter EM-beskedet lever OS-elden som en fyr i mörkret

Den 12 mars tändes den olympiska elden i Grekland. Än färdas den mot Japan – med hopp om att OS blir av. ”Som en hälsning från den vanliga värld som finns på andra sidan krisens undantagstillstånd”, skriver Johan Esk.
Den 12 mars tändes den olympiska elden i Grekland. Än färdas den mot Japan – med hopp om att OS blir av. ”Som en hälsning från den vanliga värld som finns på andra sidan krisens undantagstillstånd”, skriver Johan Esk. Foto: Aris Messinis/AFP

Världen stängs ner och idrotten med den.

OS-planerna lever fortfarande som en liten flämtande, fladdrande fackla. Som en fyr i mörkret.

Tisdagen 17 mars, den stora mötesdagen i världsidrotten.

Först kom det väntade beskedet att fotbolls-EM för herrar inte spelas i år, planerna är att det blir en turnering nästa år. 

Senare under dagen skulle ett beslut om herrarnas ishockey-VM komma och efter en del turer verkar det bestämt att turneringen skjuts upp. Damernas VM är redan lagt på is.

Och samtidigt har de styrande för den olympiska rörelsen möten i dagarna två men OS-elden är inte släckt än.

Att sommarspelen i Tokyo ska kunna gå som planerat känns osannolikt men att hoppets låga fortfarande kämpar på känns trots allt bra.

Inte för att det i sammanhanget spelar någon som helst roll om Armand Duplantis kan hoppa stav, Sarah Sjöström simma fritt och Daniel Ståhl kasta diskus. Utan för att ett OS bara kan genomföras om världen mår bättre.

Ett sommar-OS är en extrem del av idrottsrörelsen men att OS-planerna lever fungerar just nu bra som en symbol för det alldagliga. OS-elden är som en hälsning från den vanliga värld som finns på andra sidan krisens undantagstillstånd.

Där vi kan idrotta och gå på bio igen, där folk kan resa och festa som vanligt.

Men framför allt och 19 gånger viktigare: i en värld där och när alla kan umgås och jobba mer som vi brukar igen.

Alla kriser slår hårdast mot dem som har det svårast. När samhälle efter samhälle stängs ner för att skydda de gamla och svaga så drabbar det ekonomiskt dem som inte har några marginaler först.

Och de gamla och svaga som ska skyddas, de får nu ännu mindre av det de behöver så väl. Socialt umgänge.

Att OS-elden fortfarande brinner, att spelen inte är uppskjutna än är en liten, tapper förhoppning om att världsläget (i-världsläget alltså, när det krisar i u-länderna är det inte samma snabba, skarpa åtgärder) ser så normalt ut i slutet av sommaren att spelen kan genomföras då.

Om det inte går att ha OS 2020 utan 2021 kommer det inte minst att påverka de damlandslag i fotboll som kvalat in till både EM och OS. 

Därför hade varit slött och slappt att köra det vanliga ”damerna drabbas” (jodå, kritiken syntes redan i helgen) om idén att flytta herrarnas EM ett år framåt till 2021 och damernas från 2021 till 2022.

För annars – om sommar-OS hamnar i 2021 – skulle flera damlandslag, exempelvis Sveriges, ha både ett EM och ett OS att spela samma sommar. På herrsidan är det få spelare som dubblerar. En arbetsgrupp ska titta på när damernas EM ska spelas och deltagarna borde kunna vänta in ett OS-besked. 

Och jag förstår inte vad ”damerna drabbas”-falangen skulle vilja se i stället. Ett helt inställt herr-EM? Kassakon som är viktig även för damfotbollens utveckling.

När det självklara beslutet att herrarnas EM skjuts fram nu kommit kan de svenska organisationerna jobba vidare med olika planer för hur de svenska serierna ska spelas.

Jag längtar inte bara till att gå mitt i ett förväntansfullt folkhav på väg till en match med pumpande tryck för att få uppleva festen. Jag längtar ännu mer dit för att då skulle det finnas en mer vanlig vardag att vakna upp till nästa morgon.

Fram dit får vi göra som elitidrottarna gör.

De biter ihop och tar en match i taget. Vi får ta en dag i taget och se fram mot tillvaron när käkbettet inte är lika hårt.

Till sist: Och nu när det knappt finns någon levande idrott att följa får man tacka SVT som lagt ut de gamla krönikorna från herrarnas fotbolls-VM.

Att få höra signaturen till VM 1978 med sitt taktfasta ”AR-GENTINA” är en svindlande tidsresa. Att ta sig genom den krönikans två timmars låga tempo kräver sin man eller kvinna. Man får ta en match i taget och man får energi av Tommy Engstrands grymma kavaj, resultatskyltarna och skotten Archie Gemmill. 

Läs mer: Fotbolls-EM skjuts upp till 2021