Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-03 10:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-i-den-har-krisen-kan-idrotten-inte-hjalpa-till/

Sport

Johan Esk: I den här krisen kan idrotten inte hjälpa till

Valencia–Atalanta i Champions League spelades utan publik. Nu införs liknande stopp för stora åskådarantal i Sverige.
Valencia–Atalanta i Champions League spelades utan publik. Nu införs liknande stopp för stora åskådarantal i Sverige. Foto: Uefa

Här är ännu ett bevis för att krisen med det nya coronaviruset inte är som andra.

Idrotten kan inte hjälpa till som samma stora, samlande kraft som i tidigare kriser.

När politiker mördats i Stockholm.

När en jättevåg svept bort liv i Thailand.

När en passagerarfärja tagit människor ner i Östersjöns mörker.

När en terrorist skjutit ihjäl ungdomar på en norsk ö, när en annan kört ihjäl folk på Drottninggatan eller när flygplan kraschat rakt in i skyskrapor i New York 11 september.

När marken gungat under fötterna, när hela tillvaron känts skakig och läskig och otrygg.

Då har idrotten snabbt funnits där med sina matcher, tävlingar och träningar. För tröst och för trygghet, glädje och gemenskap.

Och framför allt – för att människor ska känna igen sig, hitta tillbaka till det normala.

Med sina folkmassor har arenaidrotten visat att livet på vissa håll trots allt kan fortsätta precis som vanligt. Inget kan stoppa oss, liksom. Det har betytt mycket för många. 

Sportshowen har inte gått vidare för att den måste utan för att den velat. För att den vetat att den haft ett stort behov att fylla. Idrotten har varit en viktig symbol i sin oviktighet.

Att på läktaren älska och avsky tillsammans, vråla och jubla med andra som har samma färger i hjärtat har kunnat vara den bästa flykt till en verklighet man vill. En balsam fylld av känslor för själen.

Att som spelare på träning eller match få svettas och kämpa tillsammans, ge en tackling och bita ihop efter ett fall har varit en receptfri och svårslagen adrenalinkick.

När det nya coronaviruset nu skakar världen går inte idrotten att använda som samma verklighetsmedicin.

Det känns som att pausknapp efter pausknapp trycks ner i tillvaron och det går inte på samma sätt att fly till idrotten och få en fristad där, för arenorna är stängda eller folktomma.

På onsdagseftermiddagen kom beskedet att folksamlingar över 500 personer stoppas i Sverige. Det påverkar direkt SHL-slutspel och kval i ishockey, svenska cupen och en landskamp i fotboll och den fotbollsallsvenska starten är i fara.

Beskedet gäller inte mindre åskådarantal.

Än så länge går det fortfarande att spela och träna och tävla på många håll. 

Men den stora skillnaden mot tidigare kriser är att den här gången är matcher, tävlingar och träningar på lägre nivåer och i yngre åldrar inte bara påminnelser av hur det brukar vara när allt är som vanligt. Det väcker lika mycket frågor om hur länge man kommer att kunna hålla på och framför allt: vilka risker som finns på spelplanen.

Och högst upp känns fotbolls-EM och sommar-OS allt längre bort.