Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Känslofesten drar igång och det är varning för VAR

GELENDZJIK. Fotbolls-VM börjar och i kärnan finns de stora, spontana och ostoppbara känslorna.

Känslorna gör VM lika lockande för oskuldsfulla barn som för samvetslösa politiker.

I år är det varning för VAR.

Ryssland och Saudiarabien.

Det är inget möte som annars får en normalt idrottsintresserad att tala i tungor. Men. Nu är det VM. Det är premiär. Då förvandlas matchen till ett måste.

För en av idrottens största nyckelfigurer kliver in i VM-handlingarna direkt och gör att allvaret känns.

Figuren heter känslor.

Marco Tardelli och David Luiz.

För mig har de två mest av alla gett ansikte åt VM:s starkaste känslor.

Tardelli försökte med skakande gester springa ikapp sin egen känslostorm när han avgjort VM-finalen 1982. Luiz försökte med snörvlande gråt sätta ord på besvikelsen när Brasiliens finaldröm krossats 2014. David Luiz grät som ett barn.

Fotbolls-VM skapar spontana och okontrollerade känslor som ingen annan konstform. Känslorna är lika fascinerade för barn som lockande för politiker som inte skyr några medel för att nå makt. Det är därför de vill synas på läktarna och fotograferas med de största stjärnorna. Putin ville till och med ha eget ett VM som han slapp åka till. Klart han fick som han ville.

Företag som gör det mesta för att växa och organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter, de spelar också alla gärna vägg med fotbolls-VM för att ta plats på den trånga, mediala kartan.

Det är VM:s alla känslor alla vill åt.

Det är känslorna på planen, längs sidlinjen, på läktarna, på hemmaplaner som gör att olika intressenter gör allt de kan för att få spela med i VM-spelet. 

I år har pengar och politik mer än någonsin känts som en storspelare under VM-uppladdningen.

I år spelas VM-premiären mellan två länder där gas- och oljepengar betyder mycket mer än demokrati.

Ryssland-Saudiarabien.

Att även en sån match känns som ett måste är ett bevis för hur landslagsfotbollen klarat krypskyttet från storklubbarna. De har velat växa ännu mer på bekostnad av förbundens landslagsverksamhet.

De stora klubbarna vill visa att det är de som styr fotbollen i de stora länderna och att de tillsammans styr fotbollsvärlden.

Det spanska kaoset som gjorde att nye Real Madrid-tränaren Julen Lopetegui fick sparken som spansk förbundskapten två dygn före VM-matchen mot Portugal är ett tydligt bevis för den pågående maktkampen mellan storklubbar och förbund.

Ju mer klubblagens stora turneringar växt, desto mer urvattnade har de känts. Champions League kan bjuda på hur mycket fantastisk fotboll som helst men kändes under senaste säsongen som en gäspning mot finalen. Och den hann knappt ta slut innan de största stjärnorna pratade om ifall de skulle stanna eller gå. 

Några dagar efter att ha sett Real Madrids superstjärnor pliktskyldigt jubla över ännu en Champions League-titel klickade jag igång SVT:s VM-krönika från 2014.

Hela Brasiliens hemma-VM var en känslostorm. Från inledningens förhoppningar till den totala förtvivlan när Tyskland hade utklassat Brasilien.

David Luiz bad gråtande det brasilianska folket om ursäkt i en tv-intervju. Sen fortsatte han:

– Jag ville ju bara se mitt folk le.

Han pausade. Han grät mer. Han snörvlade och fortsatte:

– Alla vet hur viktigt det är för mig. Att få se folket lyckligt. Åtminstone genom fotbollen.

Det fanns inget filter, ingen regi. Det var bara stora, äkta känslor som skulle ut.

”Åtminstone genom fotbollen”. Luiz visste att ett VM-guld inte kunde lösa några stora problem men han ville i alla fall få folket att le. Det fanns något mycket vackert i hans smärta. 

Årets fotbolls-VM blir premiär för känslor som kommer att skapas av VAR. Videosystemet ska hjälpa domarna. Mitt VM-tips är att VAR 2018 blir vad vuvuzelorna var för VM 2010 i Sydafrika. Något som kommer att reta folk hemma framför skärmarna och bli en stor snackis.

Spelet har bara blivit snabbare och snabbare. Det är logiskt att domarna får tekniska hjälpmedel. Problemet är barnsjukdomarna som VAR och därmed vi kommer att lida av.

Vi riskerar att få matcher som rycks sönder när alla ska vänta på vad videogranskarna säger. Vi riskerar att få en otydlighet om vissa situationer granskas i en match men inte i nästa.

Vi riskerar också att få en lång väntan och ett beslut men kanske ändå inte ett facit.

Att se om en spelare är offside är en sak. Om en boll är på eller bakom en linje är lika enkelt.

Men om en fällning ska ge straff eller om förstärkningen var så stark att filmaren istället borde ha gult kort – den bedömningen kommer inte kunna göra så att videon dödar känslosamma fotbollsdiskussioner.

Läs mer: Allt du behöver veta iför premiären

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.