Vi stod på en plan någonstans i Azerbajdzjan och Kennedy Bakircioglu och Kim Källström var lyckliga som barn och det var nästan vad de var. Kim hade just fyllt 18, Kennedy var fortfarande 19.

De hade just vunnit med Sveriges U21-landslag. Jag hade åkt ett par timmar från Baku, förbi oljefält och genom stenlandskap. Resan visade miljö jag sällan sett. Kim och Kennedy sprudlade av en energi jag upplevt hos få, både då och senare.

Båda nådde A-landslaget och när de var där samtidigt i mitten av 00-talet var de med i ett reportage. Texten sade mycket om vad deras liv handlat om.

De fick frågan varför just de nått hela vägen och inte som de flesta andra juniorlandslagsspelare fallit ifrån på vägen.

Kim svarade att det handlade om val.

Att alltid välja fotbollen först. Framför kompisar, utekvällar, tjejer, andra jobb och intressen.

17 år senare har Kim slutat i landslaget, Kennedys tid i blågult blev inte vad den borde. De har nu andra personer omkring sig som betyder mer än fotbollen, familjemedlemmar som påverkar valen.

Och ändå. När de står på planen för träning eller match finns det ingen i gruppen som glöder eller vill mer. Efter alla dessa år.

Det är förklaringen till att Kim Källström gjort Djurgården till ett topplag i år. Bakgrunden till att Kennedy Bakircioglu gjorde en succécomeback när han i veckan fick spela från start.

Kim har kommit tillbaka till Kaknäs och höjt tävlingsintensiteten på träningarna där ute i idyllen. Kennedy har ägnat tiden i Jacob Michelsens kylskåp åt att pusha och peppa spelarna inne i värmen.

Så agerar riktiga proffs. Så agerar stora föredömen.

Inför årets sista Stockholmsderby är läget så här:

Det är klart att Hammarby kommer att vinna derbyligan före AIK. Det är nästan lika klart att Djurgården kommer före Hammarby i allsvenskan.

Läs mer: Djurgården är sämst i derbyna men bäst i stan

Djurgården har varit tvåa ett tag. Hammarby tog i veckan ett kliv till sjundeplatsen. Att Djurgården är ett topplag och att Hammarby haft svårt att nå upp till mitten kan enklast förklaras i skillnaden i stjärnvärvningarnas prestationer.

Djurgården fick tillbaka Kim Källström. Hammarby värvade Jiloan Hamad. Båda lagen hade därmed varsin spelare med en kreativ kapacitet att själva lyfta laget.

Källström har gjort det han skulle, det har inte Hamad.

Källström hade en hemsk premiär när han halkade omkring på konstgräset tung och seg mot Sirius snabba spelare. Sedan har han bara blivit bättre. Framför allt har han gjort andra spelare bra.

Hamad har haft ett spel i huvudet och ett annat i fötterna. Han har försökt spela som han gjorde i Malmö när han var seriens bästa spelare. Det spelet har inte funnits i hans kropp i år. Mest av allt har han saknat tempo.

Ska Hammarby 2018 ta det där steget i utvecklingen alla fans tror på är Jiloan Hamad den enskilt viktigaste spelaren.

Men än är 2017 långt ifrån slut och laget behöver fortfarande Kennedy Bakircioglu.

Kim och Kennedys största styrkor är kombinationen av blicken, tanken och passningen.

Jag har i år ofta suckat över motståndarnas bristande förmåga att stänga ner Kim, att inte ge honom så mycket tid och ytor. Han är ju lika tydlig i sitt spel som filmen ”The Square” är övertydlig med sitt budskap. IFK Göteborg försökte med Mikael Boman som ett plåster på Kim i våras men det fungerade inte.

Det jag slarvigt blundat för när det gäller Kim och Kennedy är blicken. När andra tittar på bollen tittar de efter vilken yta i närheten som är fri och drar sig dit. Blicken gör att de är så svåra att markera bort.

Och de vet vart passningen ska redan innan de har fått bollen. Därför har deras ålder ingen betydelse i landet mellan backlinje och offensiva mittfältare.

Jiloan Hamad gjorde kanske sin bästa match för säsongen mot IFK Göteborg i veckan. Det berodde mycket på att han nu hade Kennedy bakom sig. Hamad stannade inte upp spelet lika mycket, han blev ett större hot i djupled. Han behövde inte sköta både Kennedys och sina egna uppgifter.

Därför är en av de mest spännande sakerna med Hammarby inför derbyt hur laget börjar. Ska legendaren Kennedy starta eller ska han få flytta undan för framtiden igen nu när Jeppe Andersens avstängning är över?

För Djurgården är nyckelfrågan hur laget ska sluta derbyt.

Derbyspöket har inte hållits vid liv för att Djurgården kommit fel in i matcherna utan för att laget så lätt hamnat snett på vägen.

För Djurgårdens fans finns just nu inget viktigare än att laget slår Hammarby. För spelarna ska det vara viktigare att se dagens derby som ett sätt att hålla avståndet ner till AIK. Det görs enklast genom att skrämma bort ett derbyspöke.

Mycket talar för att Djurgården vinner. Å andra sidan talade minst lika mycket för seger mot Hammarby i våras.