Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 10:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-nu-kan-vi-latsas-att-vi-bryr-oss-om-vitryssland/

SPORT

Johan Esk: Nu kan vi låtsas att vi bryr oss om Vitryssland

Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel skakar hand med Vitrysslands president Alexander Lukasjenko inför öppningsmatchen i ishockey-VM.
Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel skakar hand med Vitrysslands president Alexander Lukasjenko inför öppningsmatchen i ishockey-VM. Foto: JOEL MARKLUND

Ishockey-VM har börjat. I Vitryssland.
Bra.
Då kan vi för några dagar i alla fall låtsas att vi bryr oss om läget i landet.

Vitryssland som VM-arrangör var en het politisk puck – för två år sedan.

Det var tv-debatter och snack om att mästerskapet borde flyttas.

Nu – under veckan före första nedsläpp – har mästerskapet fått bli ett skolboksexempel på pliktskyldig och lätt uppgiven nyhetsrapportering.

Vi har påmints om att Lukasjenko styr landet som en diktator, att Vitryssland är ännu ett land som inte borde ha fått ett stort mästerskap och när Martin Uggla, ordförande i Östgruppen som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter, inte kom in i landet blev det en droppe i nyhetsfloden.

Men i det stora har det varit tvärtyst.

Så här blir det när ingen längre orkar lyssna på lobbyisterna. När larmen tystnar.

Jag erkänner min cynism och trötthet och det är inget jag är stolt över.

Det har de senaste åren varit så många mästerskap och matcher som varit på fel plats och mönstren har varit de samma.

Ointresserade förbund har utsett värdland utan att någon brytt sig och när reaktionerna långt senare kommit igång har de kunnat pågå i flera år (OS i Peking) men det har ändå inte spelat någon roll för hos värdlandet har propagandamaskinen rullat på och från resten av världen har spelare, ledare och vi journalister dykt upp som nyttiga idioter.

Hur höga proteststormarna varit har bara berott på hur starka lobbygrupperna varit.

Och efter ett par dagar av mästerskapet har publiken här hemma tröttnat på att få rapporter om hur hemskt det är i landet. Ett svenskt brons vinner alltid en sån prioriteringsmatch i ett redaktionsmöte.

Sommarens friidrotts-VM i Moskva och vinterns OS i Sotji gav mig ständigt känslan: ser vi samma sak? Svaret – tydligen inte.

Att följa den engelskspråkiga tv-kanalen RT (Russia Today) kunde vara surrealistiskt, ge en insikt fylld av hopplöshet. Det spelar ingen roll vad vi snackar om i väst, det når ändå aldrig fram.

Med fascination och obehag minns jag mitt starkaste OS-minne. Inte Kallas spurt, inte Bäckströms dopning. Det var skidpublikens spontana glädjevrål när Vladimir Putin visades på storbildsskärmen.

De internationella idrottsledarnas snack om att ett VM eller OS skulle kunna skynda på en demokratiprocess är naturligtvis inget annat än kvalificerat skitsnack.

Det är lika fel att tro att icke-demokratierna helst vill visa upp sig för världen. Ledarna där vill mest använda idrotten för att visa upp sin egen styrka och suveränitet för det egna folket.

Det är naturligvis vansinne att Vitryssland fick hockey-VM vid kongressen 2009.

Svenska hockeybasen Christer Englunds förklaring att inga andra kandidater fanns håller inte. Visst, Ungern och Ukraina har inte tillräckligt bra hockeylag, men Lettland sökte också. Lettland fick tre röster. Vitryssland 75. En röst på Vitryssland kom från Sverige. Englunds försvar är att landet såg ut att öppna sig då men det ska mest ses som gradskillnader i helvetet innan det stora demokratiska bakslaget 2010.

– Vi är inte duktiga på politik, har Englund sagt.

Citatet kvalar lätt in i klassen årets underdrifter. I samma intervju i fackförbundstidningen Arbetet säger Englund:

– För mig är varje stort arrangemang i någon mån en manifestation för landet och dess ledare.

Och där har han helt rätt. Det svåra är då vilka länder som kan bli godkända för att arrangera stora mästerskap och vilka som anses vara okej och samtidigt tycka sig ha råd.

Det lär ta lång tid innan Sverige söker ett ishockey-VM igen. Svenska politiker vill sällan vara med och betala sådana räkningar. Däremot dansar de gärna med runt guldgängen och sjunger segern är vår.

När Sedinarna förra året spelat hem guldet till Sverige och de var Kungar i ett välfyllt Kungsan stod hastigt och olustigt borgerliga lokalpolitiker som tidigare knappt gjort ett dyft för att hjälpa mästerskapet där och försökte sno åt sig glansen. Och bakom scenen, bland fotografer och reportrar, skulle S-ledare Löfvén fram och trycka hockeyhjältars nävar.

Jag saknade där och då Carl Bildts totala ointresse för sport.

Frågar du honom kommer Elfsborg att vinna ishockey-VM i Vitryssland.