Janne Anderssons landslag var i vintras i Qatar för att träna och spela två matcher. Kommentarerna var de vanliga från svenska ledare.

– Vi kan vara kritiska trots att vi är här.

– Det är bättre att kunna påverka folk på plats.

Bra, nu har ni testat det. Nu borde ni välja något annat resmål.

Men icke. Bara kontraktssigneringen är kvar innan en ny Qatar-tripp är klar. 

När jag frågade landslagschef Stefan Pettersson och förbundskapten Janne Andersson om det här i samband med måndagens presskonferens lät det som väntat och vanligt.

Bra träningsplaner, relativt kort flygtid (sex timmar), bara en timmes tidsskillnad och ett klimat som då är helt okej gör att Janne Andersson och hans spelare får bra arbetsmiljö där.

Företagen i början av texten är i Qatar för att göra ekonomisk vinst. Svenska företag får alltför sällan försvara sin verksamhet i diktaturer.

Landslaget drar till Qatar för att det på sikt ska bidra till sportsliga vinster. Det borde inte vara avgörande.

Förbundskaptenen sade i samband med årets vinterturné att han inte trodde att bojkotter var rätt väg att gå. Det håller jag med om. 

Att välja bort en diktatur för en vinterturné är inte samma sak som bojkott.

Så fort spelare, ledare eller andra idrottare sätter sin fot i Doha är de viktiga i aktörer i Qatars propagandaspel.

Det är också - inte minst - tv-bolag som sänder, journalister och supportrar som är på plats men också alla tv-tittare hemma.

Att tro att man ska kunna ”påverka på plats” är bara rent snömos. Under friidrotts-VM i Doha läste jag en engelskspråkig tidning på hotellet. Vid frukosten kallade vi den för husbondens röst. Att VM var ett publikfiasko var inget man såg i den tidningen. Debatt om mänskliga rättigheter? Inte direkt. 

Därför var friidrotts-VM inget pr-fiasko. De ord och bilder inhemska och utländska medier använder för att beskriva mästerskap är sällan samma. Oavsett arrangörsland.

En dag var jag och DN-kollega Littorin på en medieinformation om Qatars fotbolls-VM 2022.

En av de två guiderna var en britt som skulle glida ur en skjutjärnsintervju med Janne Josefsson om sharialagarna hur lätt som helst. Maken till medial balansakrobat har jag aldrig upplevt. 

Tyvärr kommer vi aldrig ha upplevt ett VM som det i Qatar. Längsta avståndet mellan två av de åtta arenorna ska bli 55 kilometer.

Vi frågade balansakrobatens sidekick – de ville inte bli citerade, då fick vi ringa officiella talespersoner – om att VM går på vintern. Qatar sökte knappast ett VM som ska spelas i november och december.

Nej, men det har Fifa varit med om att besluta, sade sidekicken. Och de stora ligorna är med på det, fortsatte han.

Hur mycket de stora ligorna, läs de största klubbarna, kompenserats för att göra uppehåll mitt i sina säsonger lär vi troligen aldrig få veta. Bara att frågan finns gör att nästa fotbolls-VM luktar mer och mer illa. 

Läs mer: Fotbolls-VM 2022 – dyrt, kompakt och annorlunda