Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-15 22:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-varfor-skulle-amerikaner-vilja-se-malmo-ff/

Sport

Johan Esk: Varför skulle amerikaner vilja se Malmö FF?

Steve Kerr drog liknelser till Liverpools Jürgen Klopp på vägen till Golden State Warriors femte raka final. Jonas Jerebko är förste svensk i final. Foto: Ted S. Warren

Intresset för europeisk fotboll har satt sig i USA. 

Det är bara en anledning till att fotbollens Champions League kan bli en permanent plats för de största och rikaste klubbarna.

Man vet att något har hänt när USA:s just nu störste och mest framgångsrike idrottsledare pratar om Liverpool FC och lagets tränare Jürgen Klopp.

Mitt under brinnande basketslutspel.

Jonas Jerebko skrev i veckan svensk idrottshistoria. Han blev förste svensk att nå final i världens bästa och största basketliga, NBA. På vägen dit drog hans coach liknelser till fotbollens Champions League i Europa. 

Steve Kerr har fört Golden State till fem raka finaler och börjar i veckan finalserien som ska ge fjärde titeln på fem år.

När hans Golden State Warriors hade tagit ledningen med 3-2 i matcher mot Houston Rockets i andra slutspelsrundan satt Kerr på presskonferensen och pratade om vad Liverpool just gjort med vändningen mot Barcelona. Han sade till en reporter:

– Jag vet inte om du är en fotbollsfan (han sade så klart ”soccer fan”) men Liverpool tog i går en av de största segrarna i fotbollshistorien.

– Efter matchen sade deras tränare Jürgen Klopp: ”Barnen i Liverpool sover antagligen nu så jag tänker säga det, våra killar är jävla giganter.”

– Jag vet hur han känner. Jag ber om ursäkt till min mamma som antagligen tittar, men våra killar är jävla giganter. Det var en otrolig seger ikväll.

När Steve Kerr sade det där hade jag nyligen kommit hem från en reportageresa i USA. Där jag fick bevis efter bevis på hur den europeiska fotbollen fått fäste.

Att man på tv kunde se Europas stora ligor på förmiddagarna var inget nytt, men nu fanns Premier League och Champions League också med som en del av nyhetssvepen i ESPN eller sportdebatter i andra stora, breda kanaler.

När vi åkte taxi med en chaufför kastade han vid varje köstockning en blick på mobilen för att kolla hur det gick för Manchester United.

När vi efter att ha träffat Robin Lehner lämnade Long Island med en pensionär som blivit Uber-förare avverkade vi först det där att han höll på ”de andra lagen” i New York. Islanders, Mets och Jets.

Sedan, när mannen från Brooklyn berättat om sin uppväxt i ”Bråkklinn” kom han in på Premier League. Då gick han i gång ordentligt. Varje helg var en förmiddag uppbokad om Liverpool spelade.

CNN har haft en stor intervju med Ada Hegerberg om varför hon inte ska spela VM för Norge och New York Times hade ett utförligt reportage om varför Hegerbergs franska klubblag Lyon är bäst i världen.

I New York Times har jag nyligen läst om när Raheem Sterling tröttnade på rasismen från motståndarsupportrar, om misstankarna om ekonomisk dopning mot Manchester City och om planerna på att göra om Champions League.

Att NYT skrev om det där sista är logiskt.

I den nya medievärlden ser sig tidningen som en publikation för läsare långt utanför sin ursprungliga stad och sitt land. 

Och i denna medievärld är det självklart att Champions League är en turnering som bara kommer att växa och växa mer och mer utanför Europa.

Tidigare har Uefas blickar mest riktats mot den asiatiska marknaden men det ena behöver inte utesluta det andra. Om fler matcher läggs på förmiddagar i Europa är det bra för tv-tittare i Asien. De sena avsparkstiderna passar tittarna i Nord- och Sydamerika.

Det finns förslag från Europas största klubbar, Bayern München och Juventus har nämnts, om att göra om Champions League till 2024. De största klubbarna skulle garanteras en plats. Ett upp- och nedflyttningssystem skulle införas. Vägen för ett lag från ett litet land som Sverige skulle bli ännu mindre, ännu smalare och svårare.

Uefa startade en gång Champions League som ett svar på storklubbarnas hot om att starta en egen liga. Hotet har då och då dykt upp i nya, varierande versioner.

Att de här senaste planerna mycket väl kan bli verklighet beror på den nya medievärlden.

Det är lätt att inse vad tv-bolag och tittare i Asien och Amerika helst vill ha. Hellre garantin att Liverpool är med varje år än att ett skrällgäng som Malmö FF tar sig hela vägen fram till huvudturneringen.

Till sist: När herrarnas final i Champions League spelas blir det som vanligt utan svenska spelare.

När Lyon slog Barcelona i damernas final var det också utan någon svensk i finallagen. Så brukar det inte vara. 2009 var senaste gången finaltrupperna saknade svenska spelare. Risken är att det blir allt vanligare.

Lyon var favoriter och vann lätt. Herrfinalen den 1 juni mellan Tottenham-Liverpool är vidöppen. Lagen tog sig dit via semifinaler som var det bästa sporten fotboll kan få till. 

När Jürgen Klopp och hans Liverpool slagit ut Barcelona trodde jag, Steve Kerr och de flesta att vi hade sett den mest ljuvligt galna matchen i årets Champions League.

Dagen efter var det dags för Tottenham och Ajax att visa hur fort linjen mellan himmel och helvete kan flyttas i idrottsvärlden. Ajax hade charmat oss genom turneringen och var sekunder från final. Till slut låg Ajax spelare utslagna och nedslagna som förkrossade förlorare.