Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 00:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/johan-esk-vonn-blev-som-beckham-men-beror-inte-som-nykanen/

Sport

Johan Esk: Vonn blev som Beckham – men berör inte som Nykänen

Bild 1 av 2 Lindsey Vonn efter tisdagens presskonferens i Åre. Den var som en avskedsföreställning.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 2 av 2 Backhopparen Matti Nykänen under OS 1988 när hans karriär stod på topp.
Foto: BOB PEARSON

Matti Nykänens liv var en gripande film utan lyckligt slut.

Lindsey Vonns karriär är en omtumlande historia som inte berör mig som den borde. 

Johan Esk
Rätta artikel

Dagen innan utförsåkaren Lindsey Vonn skulle in i sitt sista mästerskap kom nyheten att backhopparen Matti Nykänen var död.

Utan att verka känslokall, min spontana reaktion var:

Va? Levde han fortfarande?

Matti Nykänens livsöde grep tag i mig. Han var en gudomlig backhoppare, han levde knappast som Guds bästa barn efter karriären.

Lindsey Vonns skidåkning väcker min fulla beundran men med tanke på allt karriären innehållit och mitt intresse för skidåkning borde hon fascinera mer.

När Lindsey Vonn i tisdags hade en presskonferens i Åre var det som en avskedsföreställning. Det blev tydligt hur osäker hon känner sig inför det som väntar, hur mycket hon kommer att sakna de känslomässiga kickar skidåkningen ger. Adrenalinet farten skapar, var ska hon hitta det? Hon sade att hon inte vet.

Det är ovanligt att någon gör som Vonn, erkänner att karriären kommer att lämna ett hål efter sig och pratar om det redan innan den (med söndagens störtlopp) tar slut.

Det är med Vonns störtlopp som med Nykänens backhoppning. Bara tanken på att testa väcker den normalt funtades skräck. 

För Vonn är farten och faran som det var för Nykänen med känslan att flyga. En drog svår att vara utan, kanske omöjlig att ersätta.

Nykänens liv efter karriären var stundtals en blandning av misär, missbruk och misshandel. Han dömdes till fängelse för misshandel två gånger.

– Helvetet är inte så illa som mitt liv var, sade han i en intervju i slutet av 2017.

Det fanns en tid när manlig misär som resulterade i misshandel slätades över av eventuella storverk misshandlaren uträttat. Vi börjar tack och lov att vara förbi den tiden.

Ändå fascineras jag av före detta idrottsstjärnor som faller efter karriären. För i fallet finns förklaringen till vad som en gång gjorde idrottaren bäst.

Rastlösheten, drivet, kicksökandet. Hänsynslösheten mot de egna känslorna. Modet som gränsade till galenskap. Och energin som skapas när tävling kan leda till succé eller katastrof.

Allt som kan vara så värdefullt när en idrottare ska bli bäst kan sätta kompassen ur spel när livet ska vidare efter karriären.

För två veckor sedan berättade Nykänen enligt Expressen att han fortfarande drömde om backhoppning.

– I mina drömmar hoppar jag långt, långt. När jag vaknar finns känslan fortfarande kvar i kroppen. Minnet av att flyga, ingenting kan vinna mot det, det är en himmelsk känsla. Ensam i luften.  

Det har gjorts film om Matti Nykänens liv. Hans liv var som en film utan lyckligt slut. Han blev 55 år.

Det har hänt tillräckligt i Lindsey Vonns karriär för att hålla för ett manus men en sån film skulle inte kännas som ett original.

Hennes liv har de senaste åren liknat en Hollywood-produktion eller Netflix-serie. Med henne i huvudrollen och med produktplacering och allt.

Hon har upplevt himmel och helvete. Segrar och krascher. Det har varit skadade knän och krossade hjärtan.

Allt har paketerats på ett sätt att ytan bländat all inre svärta. När hon talat ut har orden låtit så planerade och balanserade att det har varit svårt att urskilja vad som varit regi och vad som varit ren tragedi.

Vonn är för skidåkning vad David Beckham blev för fotbollen. Någon som infört en ny sorts kändisskap i sporten.  

Hon har talat ut med en Red Bull-logga i pannan. Låtit tårar rulla fram nedanför sponsrade solglasögon. Hon har suttit i pratshower och gått på röda mattor. Folk som inte vet vad alpin skidåkning är har ändå koll på Lindsey Vonn. 

Alla ska kunna tjäna pengar på sin idrott och jag vet att jag pratar mot mig själv som journalist eftersom vi vill att stjärnor ska bjuda på sig själva.

Men när Vonn bjudit på sig själv har det blivit ett produktpaket med extra allt och det har blivit för mycket, som det ofta blev med Beckham.

Som åkare har hon däremot alltid väckt min stora beundran. Just för att hon alltid gett allt. Ofta har hon gett för mycket där också. Hon älskar farten, hon vill åt den så mycket att hon ibland tappat taktiken och kontrollen och kraschat svårt.

I tisdags hände det i super-G och alla vi i målområdet fruktade att det var där, i ett skyddsnät, Vonns karriär skulle sluta.

Lindsey Vonn vore inte Lindsey Vonn om hon inte rest sig och på eftermiddagen hade hon sin presskonferens. Den hade skjutits fram en dag. Ryktena sade att det berodde på att inte tillräckligt många medier hade hunnit fram.

Lindsey Vonn skämtade och spelade ut hela pr-proffsigheten amerikanska skådisar och idrottare kan plocka fram när de vill.

Frågorna sinade, presskonferensen började gå på tomgång. Då hände något märkligt, det kändes som att Lindsey Vonn inte ville att den skulle ta slut.

Hon vill inte kliva ut i livet på andra sidan skidåkningen men kroppen klarar inte mer. Efter VM väntar ännu en knäoperation.

2007 tog hon VM-silver i Åre bakom Anja Pärson. Lindsey hette Kildow i efternamn då.  

Det har totalt bara blivit tre guld i VM och OS. I världscupen har hon 82 segrar. Ingen kvinnlig utförsåkare har varit bättre.