Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Jönsson: Jag borde sökt mental hjälp tidigare

Emil Jönsson på rullskidor under ett för­säsongs­läger i Toblach. Förra veckan tränade landslaget på barmark i italienska Livigno. Nu fortsätter alplägret med glaciärskidåkning i Val Senales.
Emil Jönsson på rullskidor under ett för­säsongs­läger i Toblach. Förra veckan tränade landslaget på barmark i italienska Livigno. Nu fortsätter alplägret med glaciärskidåkning i Val Senales. Foto: NILS PETTER NILSSON / EXP / TT

Emil Jönssons fjolårssäsong var kantad av sjuk­domar och stress. Trots det kom han hem från OS i Sotji med två bronsmedaljer.

– Det var en kollaps efter OS, det var mentalt tufft och en tomhet, erkänner Jönsson.

Nu tar han hjälp av mentale coachen Stig Wiklund för att gå vidare.

På planet hem från OS pratade Emil Jönsson och Anna Haag om framtiden. Emil hade bronsmedaljer från sprinten och sprintstafetten med sig i bagaget. Anna hade ett guld från stafetten att glädja sig åt.

Ändå funderade paret på att avsluta karriären efter VM i Falun i februari 2015. När de steg av på Arlanda hade de bestämt sig för att fortsätta över OS 2018.

För Emil, som vunnit i stort sett allt utom OS- och VM-guld, gällde det att hitta nya vägar för att kunna ta klivet högst upp på prispallen.

– Jag skulle börja jobba med mina svagheter. Det är dem jag erkänt nu, det får ta sin tid och det kommer ta tid.

När Emil kom hem till Östersund tog han kontakt med Stig Wiklund, mannen som hjälpt Johan Olsson hamna på rätt spår i den mentala djungeln.

– Du ser ju dig själv som en dålig människa. Men det var skönt att erkänna för mig själv att jag behöver ta tag i det mentala ännu mer.

Johan Olsson har tackat Wiklund för att han till slut lyckades ta sig till toppen, femmilen i Val di Fiemme 2013, där Olsson solokörde sig till VM-guldet, vittnade om både mod och mental styrka.

– Jag har talat lite med Johan om Stig Wiklund. Johan har ju tyckt att Stig varit väldigt bra. Sedan är man ju olika personer. Att Johan och Stig passar ihop behöver ju inte betyda att jag och Stig fungerar tillsammans. Men det har varit väldigt bra, konstaterar Jönsson.

Med OS 2018 som slutstation finns det flera chanser för 29-åringen från Årsunda att knipa det efterlängtade guldet.

– Självklart vill jag ha en guld­medalj, men jag känner inte samma krav att jag bara ska göra det, men jag vill ha så bra förutsättning som möjligt för att kunna göra det. Tidigare har jag varit stressad av det. Jag har krav på mig själv men har också känt krav från andra. ”Du har vunnit så många lopp, varför har du inte vunnit något mästerskap, du ska väl bara åka dit och hämta guldmedaljen”?

Johan Olsson har berättat att han aldrig var riktigt nöjd, det var först när han började samarbeta med Wiklund som Olsson började sätta upp prestationsmål i stället för resultatmål. Jönsson känner igen sig.

– Man kan bara göra sitt bästa men det gäller att förstå det, konstaterar Jönsson. Du kan ha gjort en bra tävling fast du inte vann. Det är inte bara skit även om du inte vinner, det är en balansgång. Jag har haft väldigt hårda och höga krav på mig själv att jag hela tiden måste vara på topp, det sliter om man ska vara det på alla träningar och pass, jag har lärt mig att det finns dåliga dagar.

Emil Jönsson erkänner att han borde sökt hjälp tidigare.

– Det har väl med mognad att göra, att jag ser vad jag kan förbättra. Det var ett stort steg att få kontakt med Stig. Frågor som hur mår jag, hur tänker jag i tävlingssituationer, blir jag stressad? Jag skulle vilja ha gjort det tidigare, men det handlar också om mognad, man måste inse det själv också. Det smyger fram och man kommer till insikt om att man behöver hjälp för att utvecklas. Det är många som tipsat i många år, men när man ändå inte riktigt tror på det så är det ingen idé att jobba med det. Det var rätt tid att jobba med det nu, jag har fyra år till nästa OS. Att jag redan till vintern ska få allting perfekt tror jag blir svårt.

Att hela tiden vara på väg och aldrig stanna upp har blivit något av ett problem för Emil Jönsson.

– Jag vill alltid framåt och tänker på att gå vidare. Jag har väldigt svårt att stanna upp. Det har Stig och jag jobbat mycket med. Man måste vara nöjd med ett träningspass som gått bra och inte bara tänka på att det kunde ha gått ännu bättre. Det går att analysera sönder allting, men någon gång måste man slappna av.

Förra säsongen handlade det mycket om att komma i kapp. Träningen blev lidande på grund av alla sjukdomar.

– Förra året var ett stressår. Jag hade OS att tänka på, men så blev jag sjuk, skadad och förkyld hela tiden. Jag jagade hela tiden för att kunna börja träna, komma i gång och hitta form. Allt var en stress. Det kändes okej ibland, men jag var aldrig exakt där jag ville vara.

Så här långt har både Emil och Anna varit med på alla landslags­läger och dessutom lyckats hålla förkylningarna borta.

– Det har gått väldigt bra, medger Jönsson. Men man vet aldrig hur det kommer att gå i vinter. Nu har jag kunnat göra det jag vill. Det betyder jättemycket att bara ha det lugnt. Jag vet att jag tränat på bra. Jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde vid den här tiden förra året, då var jag mer orolig. Jag vet inte hur det kommer att gå i vinter, men när man står där på startlinjen så vill man ändå veta att man tränat som man planerat och gjort det man tänkt.

I sprint handlar det om små marginaler när det gäller guld­striden i stora mästerskap.

– Sprint är jäkligt svårt att planera. Det kan vara så mycket som kan gå fel, det kan vara ett stavtag som inte sitter som det ska, du kan hamna i fel heat. Jag hade hellre kört tio kilometer fristil, då hade du tagit bort en hel del felmarginaler. Jag måste acceptera att jag under vissa mästerskap åkt på toppen av min förmåga, men att det inte har blivit guld den dagen, då är det bara att gratulera dem som åkte bättre.

Fakta. Emil Jönssons mästerskapsmedaljer

OS
Brons, sprint , Sotji, 2014.
Brons, sprint­stafett, Sotji, 2014.

VM
Silver, sprintstafett, Val di Fiemme, 2013.
Brons, sprint, Holmenkollen, 2011.