Jonna Sundling, som vann sitt semifinalheat före Stina Nilsson, gjorde ett nytt starkt lopp i finalen och kunde hålla undan för jagande duon Sadie Bjornsen, USA, och Ane Appelkvist Stenseth, Norge.

Sundling var 2,33 sekunder bakom en för dagen övermäktig Maiken Caspersen Falla.

– Över förväntan. Jag trodde inte att jag skulle ta en pallplats direkt i klassiskt i första tävlingen. Det är väldigt många duktiga. Det är inte så att jag inte tror på mig själv, men jag försökte inte ha så stora förväntningar, säger Sundling.

Men det kunde ha blivit klart sämre än en andraplats efter att 24-åringen fastnat bakom Bjornsen drygt halvvägs in i finalen.

– Då stod jag helt stilla bakom henne och tänkte: ”Nej, jag vill ju framåt”, och såg att alla andra åkte i väg. Så det var väldigt frustrerande, men jag tog inte ut något i förskott och gjorde det bästa av situationen, säger Sundling.

Hon menar att hon lyckades ha fokus på rätt saker i stället för att bli förbannad och började avancera i fältet, och kom in som tvåa på upploppet. En placering hon höll ända in i mål.

– Jag åker skidor, jag ska framåt, så fort det bara går, säger hon.

Pallplatsen var Jonna Sundlings femte individuella i världscupkarriären. 24-åringen har tidigare stått överst på pallen en gång, i Lillehammer 2018, och slutat tvåa en gång samt trea två gånger.

Hur högt rankar du den här andraplatsen i din karriär?

– Väldigt högt. Det är första gången jag tar en pallplats i klassisk sprint. Topp tio, helt klart, säger Sundling.

Den andra svenskan i finalen – Stina Nilsson – fick nöja sig med en femteplats, ett klart godkänt resultat med tanke på att världscuppremiären var hennes säsongsdebut efter en skadeperiod där hon haft problem med en axel.

– Jag tycker att det har varit ganska svårt i dag med föret och jag har aldrig känt att jag har vetat hur jag vill ha mina skidor. Det har varit utmanande, men utifrån det… Visst, det är roligare att vara på pallen och kämpa hela vägen, men jag gjorde mitt bästa utifrån förutsättningarna och det är jag nöjd med, säger Nilsson till SVT.

Däremot gick det sämre i kvalet för svensk del där tunga namn som Charlotte Kalla, Frida Karlsson och Maja Dahlqvist alla rök i prologen.

Frida Karlsson konstaterade tidigt i kvalloppet att hennes skidor inte var i bästa slag.

– Det var inte alls bra. Det här är ingen prestation jag är nöjd över. Kroppen känns bra, men jag fick saxa i uppförsbackarna eftersom jag inte hade något fäste. Det är något jag helt tar på mig, för när jag testade skidor för någon timme sedan så hade jag väldigt bra fäste. Jag sade till alla ”nu gör vi inget mer, det här är bra”, säger Karlsson och fortsätter:

– Det måste ha hänt något med vädret, för när jag startade prologen kände jag redan i första backen att jag inte hade någonting under skidorna som biter.

Oskar Svensson tog sig som ende svensk vidare till herrfinalen, och hade redan vid det laget säkrat sin bästa start på världscupen i karriären.

I finalen blev det dock en sjätte och sista plats – långt bakom en överlägsen totalvinnare i form av Johannes Høsflot Klæbo.

Svensson, som fortsatt får vänta på sin första individuella pallplats i världscupen, var nöjd efteråt. Speciellt med tanke på att uppladdningen inte har varit helt optimal.

24-åringen skadade nämligen knät i förra helgens skidpremiär i Gällivare, och kunde först börja träna skidor igen i onsdags.

– Det har varit en speciell uppladdning men jag är ändå väldigt nöjd med känslan. Det är i finalen jag inte orkar, men det är i närheten av att det ska bli något riktigt, riktigt bra, säger Svensson.

Det såg länge lovande ut även för övriga svenskar i Ruka där Calle Halfvarsson, Johan Häggström och Teodor Peterson alla nådde semifinal – men utan att ta sig vidare.

Läs mer:

Stina Nilsson: Jag kommer aldrig sträcka mig så igen 

Från petad till vallachef: Det svängde ganska fort 

Quiz: Har du koll på skidhjältar och längdhistoria?