Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/kanslan-i-stav-ar-som-att-hoppa-ur-ett-flygplan/

Sport

”Känslan i stav är som att hoppa ur ett flygplan”

Armand Duplantis under träning på skolan LSU i Baton Rouge. På torsdag gör han säsongsdebut i Diamond League på Bislett i Oslo. Foto: Jonas Lindkvist

LAFAYETTE/BATON ROUGE. Armand ”Mondo” Duplantis är världens just nu bästa stavhoppare.

Pappa Greg Duplantis är den före detta stavstjärnan som tränar Mondo – och försöker att förstå hur sonen hoppar.

Ingen har hoppat som ”Mondo”.

I dagarna flyger Mondo från USA. Han gör det med världens högsta hopp (6,00 meter) 2019 i ryggen. Han är på väg till Oslo för att på torsdag göra årsdebut i Diamond League.

DN besökte tidigare i våras Mondo Duplantis på hans skola LSU i Baton Rouge, Louisiana, och föräldrarna hemma i Lafayette. Vi försökte förstå hur Mondo hoppar. Det var inte lätt.

Till och med pappa Greg som tränar Mondo säger:

– Jag har inte kommit underfund med hur Mondo hoppar ännu. Han gör saker annorlunda. Jag har en del idéer, men det är inte det klassiska. Han gör en del nya grejer som jag inte tror att andra har hållit på med. Det är en ny modell.

Modellen kan enklast beskrivas som ”best-of-the-best”.

– När Mondo var yngre tittade han mycket på hur andra hoppade och kopierade. Han kunde säga: ”Nu kan jag hoppa som han och nu kan jag hoppa som han.” Numera har han utvecklat en egen stil.

Mondo säger själv:

– När jag kopierade andra så hände det att jag ibland fick till riktigt bra hopp. Många hoppare har en speciell egenskap som de gör bra, något nyckelmoment. Det kan vara hur de springer, hur de håller staven eller svingar sig upp. 

– För mig blev hoppningen en kombination av allt jag gillade när jag brukade försöka kopiera andra. Ett sätt att springa jag gjorde bäst, ett sätt att svinga mig upp jag gillade bäst, ett sätt att passera ribban jag gillade bäst. Så jag tog olika delar av allt och gjorde det till något eget.

Armand Duplantis har utvecklat en egen stil som stavhoppare. han kallar den ”best-of-the-best”. ”För mig blev hoppningen en kombination av allt jag gillade när jag brukade försöka kopiera andra”, säger han. Foto: Jonas Lindkvist

Att stå vid sidan och se Armand Duplantis träna stavhopp är att se en konstnär testa sig fram i sin utveckling. Allvar blandas med lek. Stavhopp tillhör det tekniskt svåraste du kan göra i idrottsvärlden. Armand Duplantis får det att se lätt ut 

Efter ett träningshopp på friidrottsarenan i Baton Rouge säger han:  

– Det finns inte bara ett sätt att hoppa stav på. Det finns så många saker som påverkar i stavhopp och det finns så många olika sätt att göra de olika detaljerna, så ingen kan någonsin hoppa likadant.

– För min egen del tror jag att jag har kommit på vad som passar mig bäst. 

Och att höra Greg Duplantis prata om stavhopp är att höra ett stycke idrottspoesi.

– Stavhopp är som känslan när man hoppar ut ur ett flygplan, en del gillar det, andra tycker att det är galet. Det är en adrenalinsport. Får man det där adrenalinet på ett bra sätt är det en skön känsla. 

– Om du förbättrar dig men inte byter stav, då kan du inte gå vidare. Men gör du det kan du uppleva något nytt, det är som ett rus. Du gör något du aldrig har gjort även om du hoppat stav tidigare. 

– Och när du testar en större stav och har ett högre grepp gör du det ofta i en väldigt spänd situation. Det händer inte när du tränar. Det är på VM, i sista försöket. Det är som att dyka från en klippa. Varje gång du ska utvecklas är klipporna högre. Om man inte går högre, slutar man att utvecklas.

Pappa Greg Duplantis är också Armands tränare. Inte ens han har kommit underfund med exakt hur sonen gör när han hoppar stav. Foto: Jonas Lindkvist

Mondo förstår vad pappa pratar om.

– Det är en berg-och-dal-banekänsla att hoppa stav. Jag börjar komma till en punkt där jag är rätt högt upp i luften. Man får den där flyga-i-luften-känslan men det går så fort och det är så många tekniska saker att tänka på så jag inser ofta inte hur högt det är förrän jag har passerat ribban och är på väg ner.

Är känsla att flyga starkare ju högre du hoppar?

– Ja, det är ofta så det funkar. Men det är en gradvis utveckling. Det är inte som att jag gått från att hoppa lågt till riktigt högt. Känslan är lika som när jag var ett litet barn och hoppade tre meter. Jag känner inte så stor skillnad. Jag springer snabbare och använder styvare stavar så jag har tagit centimeter för centimeter.

– När jag var 16 år hoppade jag 5,51. Sen växte jag och blev starkare och hoppade 5,90 nästa år utan att tekniken hade ändrats. Jag är ingen fysisk best men jag hade väldigt bra teknik redan när jag var ung så när jag blev starkare och starkare blev det ett lyft.

En annan dag sitter Greg Duplantis hemma vid köksbordet och tar fram ett spår från ett födelsedagsfirande för att visa en detalj i Mondos hoppteknik. Han har en ballong på en pinne.

Han sätter ner pinnen mot bordet och säger:

– Mondo håller på med en del saker med staven. När han väl lämnat marken gör han saker så att staven fortsätter att röra sig i lådan. 

– Oavsett var hans sista ansatssteg är så har han ändå staven i den ytan av boxen så att den kan röra sig framåt.

Med ena sidan av pinnen lutad mot bordet flyttar Greg toppen av pinnen från sida till sida, ballongen får symbolisera Mondos kropp i luften. 

– Ibland måste han justera under hoppet. Mondo kan vara här, han kan vara här. Det spelar ingen roll. Och jag vet inte varför.

Greg Duplantis demonstrerar en detalj i Armands hoppteknik med hjälp av en ballongpinne. Foto: Jonas Lindkvist

 

”Mondo håller på med en del saker med staven. När han väl lämnat marken gör han saker så att staven fortsätter att röra sig i lådan”, säger Greg Duplantis. Foto: Jonas Lindkvist

Mamma Helena är Mondos fystränare. Hon fyller i:

– En del tror att så fort man lämnat marken och svingar sig uppåt så är det avgjort hur hoppet ska gå, som att man inte kan justera något. Om man inte får till det perfekta avstampet så är man körd. Mondo kan på något sätt rädda ett hopp i luften även om inte avstampet är så bra.

Grunden till att Armando Duplantis blev en världsstjärna i stavhopp lades ute i trädgården. Det var där, vid stavanläggningen pappan byggt med en vän, Mondo tidigt började leka stavhopp. Han hoppade och hoppade och hoppade.

Helena tar fram sin dator och letar upp en film med samlade klipp.

Där syns hur Mondo Duplantis hoppar stav på massor av olika sätt. Han hoppar med en bambustav, han voltar över ribban, han hoppar från en rullbräda, han hoppar på stranden, han hoppar utklädd till Star Wars-Chewbacca, han hoppar med snö som underlag.

På filmen hörs hur Mondo efter just det hoppet glatt ropar:

– 13 feet (knappt fyra meter). In the snow.

Mamma Helena Duplantis är också ”Mondos” fystränare. Foto: Jonas Lindkvist

Helena har fortfarande blicken på skärmen när hon säger:

– Det här var friidrottsskola för Mondo. Det visar hur man lär sig att hoppa stav. Man testar att hoppa på olika vis.

Leken blev så bra att det nu har skapat fysiska studier. Helena berättar: 

– En man vid Stanford gör studier om stavhopp. Han tycker att Mondo håller på med något nytt och håller på att titta på vinklar och sånt.

När Mondo vann EM-guld i höstas hoppade han 6,05. Hans föräldrar vet inte om det var ett perfekt hopp. De vet ju inte riktigt hur sonen hoppar.  

Läs mer: Historien bakom stjärnorna Duplantis – skolkärlek i USA