Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 03:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/klar-for-spel-i-bowling-em-efter-sju-hjarnskakningar/

Sport

Klar för spel i bowling-EM – efter sju hjärnskakningar

Adam Anderssons framgångar i bowlinghallen har tagit honom till EM i München. Foto: Svenska Bowlingförbundet

Adam Andersson var en ung lovande hockeymålvakt. Efter sex hjärnskakningar tvingades han sluta och började i stället bowla. Men på nyårsafton 2017 vändes hans värld upp och ner efter en sjunde hjärnskakning. 

Då såg landslagsdrömmen långt borta ut men i sommar väntar EM.

Rätta artikel

Det är lördagseftermiddag och Adam Andersson har precis varit ute på en golfrunda. Något han gillar att göra den lilla tid som blir över efter timmarna i bowlinghallen. Men detta telefonsamtal handlar om något helt annat än golf. Det här är 26-åringens historia om hur han tagit sig tillbaka från sju hjärnskakningar.

Efter sin sjätte hjärnskakning valde Adam Andersson att byta karriär från hockey till bowling endast 18 år gammal. Detta efter en uppmaning från läkarna att tänka över sin hockeykarriär.

– Det var jättetungt. Jag ville inte sluta och det var läkarna som fick mig att tänka om även om jag fattade beslutet själv och inte blev tvingad. Det är inget meddelande man vill få då man är 18 år. Om läkarna sagt att det bara var att köra på hade jag gjort det, berättar Adam Andersson.

Att lägga ner hockeyn var ett hårt slag eftersom han sedan barnsben alltid drömt om att bli bra och nå långt. 

– Jag älskade ju att spela hockey och det var något jag ägnat hela mitt liv åt men jag insåg att det inte skulle kunna gå när min kropp är som den är och mitt huvud tål så lite som det gör. Jag hade spenderat tre-fyra timmar på hockeyn dagligen och jag bytte ut all tid som jag la där till bowlingen.

Livet var på uppgång igen och han hade hållit sig fri från hjärnskakningar och skador i flera år. Med bowlingklubben Team Pergamon tog han bland annat SM–guld 2017, men på nyårsafton samma år kom nästa stora motgång.  

Adam Andersson hade varit uppe på ett berg för att se fyrverkerierna, på vägen ner halkade han och slog i bakhuvudet. Något han själv inte märkte från början. 

Dagen efter gick han till jobbet men kände snabbt yrsel och att han inte kunde läsa ordentligt. Han åkte därför in till sjukhuset där ytterligare symptom uppstod, bland annat domnade han bort i kroppen. 

Läkarna konstaterade att det var ytterligare en hjärnskakning och den här var verkligen värst av dem alla

– Så dåligt har jag aldrig mått i mitt liv. Läkarna konstaterade att det var ytterligare en hjärnskakning och den här var verkligen värst av dem alla. 

Följande två veckor tvingades Adam ligga på en säng i ett mörkt rum och full hjärnvila gällde.

– Jag fick inte läsa, inte lyssna på musik eller se på tv, ingenting över huvud taget. Efter några veckor kunde jag sitta upp och gå något varv runt huset men det var allt jag orkade med om dagarna. Jag tvingades verkligen ta det extremt långsamt vilket också gjorde att jag mådde dåligt på ett sätt jag inte upplevt tidigare. 

Efter en tids rehabilitering kunde han ta sig ut till bowlinghallen för att träffa lagkompisarna men tillståndet var allt annat än bra. 

– Den tuffaste perioden var förbi och jag kunde vara vaken och uppe. Men jag var väldigt känslig mot ljud, ljus och mycket rörelser. Därför var inte bowlinghallen den bästa platsen att vara på men det var där jag ville vara. 

De första gångerna klarade Adam bara av att vara i bowlinghallen maximalt fem-tio minuter. På grund av den konstanta huvudvärken han led av.

– När jag var i det stadiet börjar man fundera på hur länge det ska vara så här. Det är klart att det tog hårt både fysiskt och psykiskt. 

Det skulle ta hela fyra månader innan han kontinuerligt kunde spela bowling igen.

– I början var det endast bowling om dagarna, sedan orkade jag inte med mer. Det var snudd på att jag pressade mig lite för hårt eftersom att jag så gärna ville tillbaka. 

Det låg en stress i honom att komma tillbaka på en hög nivå så snabbt som möjligt. 

– Jag har haft en väldigt hög målsättning inom bowlingen med tanke på hur sent jag började. Det är ganska orimligt att börja spela då man är 18 år och sedan nå landslagsspel. Jag har alltid velat bli bland de bästa och för att jag ska ha en chans att nå dit måste jag göra allt så mycket bättre och mer seriöst för annars kommer jag aldrig komma i kapp eliten.

– När detta hände tappade jag nästan en säsong och det kändes som att det inte fanns tid och utrymme för det. Det gjorde att jag kanske pressade mig hårdare, då blev det totalkaos och då tvingades jag vila två dagar. 

Många hade säkerligen lagt ner sitt idrottande men inte Adam Andersson. 

– Jag älskar idrott och det är en så stor del av mitt liv, det försöker jag påminna mig om och därför orkar jag. Trots stunder då allt känns åt helvete och allt känns kört. Jag drivs så hårt att bli bra, utvecklas och det har gjort att jag lyckats ta mig igenom det gång på gång. 

Adam Andersson bor just nu i Göteborg men vi får åka 120 mil uppåt i landet för att hitta hemstaden Boden. Där tog idrottskarriären sin början och som liten grabb spelade han ofta hockey på gatan med grannungarna. Hans farfar var en av anledningarna att spelet gick från gatan till att vakta ishockeymålet.

– Han stod själv i mål och jag fick mina första skridskor av honom en jul då jag var två eller tre år. Hockey var den sport jag alltid var mest intresserad av, berättar Adam Andersson. 

I tonåren blev han uttagen till läger för juniorlandslaget och TV–pucken men det blev aldrig något spel i en tävlingsmatch. Vid 16 års ålder plockades han upp till Bodens a–lag i division 1 som reserv och nosade på seniorhockeyn men problemen hade redan börjat. Han ådrog sig en lättare hjärnskakning då han var tolv år gammal och tre år senare kom den första rejäla smällen. 

– Jag kommer inte ihåg hur länge jag var borta men jag var tillbaka redan samma säsong. Sedan gick det inte lång tid innan nästa smäll kom och så fortsatte det. Jag fick jobba mig tillbaka, fick en smäll och börja om på nytt.

Det här var startskottet på en ond spiral, på tre år fick han fem hjärnskakningar. 

– De två sista kommer jag inte ihåg men de som såg har sagt att det inte var några större smällar. Det var lite stökigt framför mål och man fick något knä i huvudet. Det räckte liksom för att det skulle bli en ny hjärnskakning. 

– Efter min sjätte hjärnskakning märkte jag att vägen tillbaka inte är lika kul då det tog längre tid. Symptomen höll i längre och jag fick fler symptom. Det störde mig mer och på ett annat sätt. Mitt målvaktsspel påverkades också av smällarna. Jag blev mer avvaktande och drog mig för att gå in i vissa situationer utan stod i stället kvar. Det blev en varningsklocka. 

Det låter ganska drastiskt att säga att bowlingen räddade mig men den mentala smällen hade blivit så mycket större om jag inte haft bowlingen.

Att bowling blev den nya sysselsättningen beror på att Adams pappa spelat på hög nivå och därför har bowlingen alltid legat honom nära. 

– Det låter ganska drastiskt att säga att det (bowlingen) räddade mig men den mentala smällen hade blivit så mycket större om jag inte haft bowlingen. Jag hade inte kunnat utöva handboll, fotboll, basket eller någon fysisk kontaktsport. Jag kunde intala mig att det är bowling som jag vill hålla på med nu. 

När jag frågar hur mycket familj, vänner och lagkamrater betytt för honom under de tyngre perioderna blir det för några sekunder tyst i luren innan svaret kommer.

– Man måste gå igenom det själv men om man som i mitt fall haft så oerhört fina människor omkring sig blir det så sjukt mycket lättare. Och när jag kom tillbaka tvivlade jag på mig själv så mycket att klockorna stannade. De hjälpte mig både med att stanna upp då jag tryckte på för mycket men även att peppa på mig de stunder jag inte trodde att jag kunde komma tillbaka. De har såklart varit jätteviktiga, säger Adam känslosamt.

Adam Andersson här i Team Pergamons tröja. Foto: Svenska Bowlingförbundet

Nu ser framtiden lovande ut och Adam Andersson har blivit uttagen till EM i München i juni. På lite mer än ett år har han lämnat det mörka rummet för att ta på sig landslagströjan. Något han verkligen inte hade förväntat sig och det hörs på lång väg hur mycket det betyder för honom.

– Det fanns liksom inte min värld och jag blev jätteförvånad. Jag har alltid haft drömmen om att en dag nå dit. När det väl sjönk in var det extremt roligt och för mig blev det en lättnad och bekräftelse också. Att det gick och att jag lyckats brotta mig igenom det. Jag är så jäkla glad och tacksam att jag kom med, det ska bli enormt kul.

Adam tror att landslagsuttagningen baseras på hans framgångar det här året.

– Jag blev elva på den första Europatourtävlingen i Stockholm. Veckan efter kom jag femma på en världstourtävling i Helsingfors och jag har aldrig varit topp 50 tidigare. Det var galet och i mitten av mars blev jag sexa på en Europatourtävling i München. 

Han ligger i detta nu på andraplats i Europatouren. 

På EM tävlas det både i lag och individuellt och Adam vågar drömma stort, som den vinnarskalle han är.

– Med den bakgrunden jag har borde jag sätta upp någorlunda rimliga målsättningar men jag är jäkligt hungrig. Jag kan inte åka dit med någon annan inställning än att jag kommer att vinna. De senaste månaderna har jag fått ett kvitto på att jag kan hävda mig mot de bästa i Europa då jag spelar bra. Om jag ska ha minsta lilla chans måste jag träna stenhårt och förbereda mig mentalt. 

Läs mer: Tvåhandstekniken revolutionerar bowlingen: ”Mer fart och skruv”