Slottshallen i Täby ligger intill ett fint grönområde med en stor fotbollsplan. Jonatan Sandberg river i gång kvällens träning genom att blanda klubbor och sedan dela upp gänget på cirka 14 tonårskillar i två olika lag. 

Allt började med att Sandberg såg en lucka i ungdomsidrottandet. 

– Jag har inget emot den föreningsverksamhet som finns i dag, det finns jättebra träningsmöjligheter för de som vill tävla. Men de som inte gillar tävling eller av någon annan anledning inte trivs faller ju ifrån. Jag märker att många slutar eller att det inte passar dem. Då tycker jag att det saknas alternativ, alla är och har olika behov. Motionsidrottande är ju bra och då borde vi föräldrar skapa fler möjligheter och förutsättningar för det, säger han och fortsätter:  

– Vi drog ihop några stycken som inte hade några andra sporter. Min son provade ett flertal sporter men slutade av olika anledningar. Han tyckte att det var kul att spela i lag men de formerna som fanns passade inte honom. Därför startade jag 2012 ett eget lag på lite andra premisser.

Två år senare fick han förfrågan från Täby IS om att ta över föreningen då laget ändå skulle läggas ner vilket han tackade ja till. 

– En annan fördel med detta är variationen, gruppen är mellan 14 och 17 år, man kan blanda åldrar och kön, det spelar ingen roll. De ska få träna, ha kul och motionera tillsammans helt enkelt. 

I början bestod laget av sex-åtta stycken tioåringar. I dag har intresset ökat och gruppen är en skara på cirka 20 spelare.

– Det vore ju coolt om de kunde fortsätta tills de var 25 eller hela livet. Min dröm är att de träffas då de är lite äldre och spelar innebandy ihop och att det här ska lägga grunden för ett livslångt motionsidrottande.

– Jag har mött reaktioner om att då man sportar ska det tävlas men jag är inte helt övertygad om det. Det här är ju ett bevis på det och de har kört tillsammans i sju år.  

I början tog han ett år i taget, nu hoppas han att alla ska kunna fortsätta även under gymnasietiden. 

– Det måste vi se till att lyckas med och jag hoppas att de fortsätter. Det finns ingen anledning att inte köra på några år till om de inte åker utomlands eller flyttar. Efter gymnasiet vet man inte vad som händer. 

Victor Bruno och Axel Legelius är båda 16 år. De tycker om träningsupplägget att träna och spela utan att räkna resultatet.

– Jag gillar gemenskapen med härliga människor och om man gör fel eller missar bollen, oavsett om man gör mål eller inte är alla här för varandra och har kul. Ingen skriker och skäller utan det är väldigt avslappnat och lugnt, säger Victor Bruno. 

Axel Legelius stod i mål under träningen men säger att man roterar positioner hela tiden. 

– Det är skönt att inte behöva spela på en position utan man kan testa lite olika. Det är inte så många som vill vara målvakt och då brukar vi lotta, säger han som uppskattar Sandberg som tränare. 

– Han är jätteduktig, man blir verkligen motiverad och vill vara med. Han ger en high five då man kommer av planen och är alltid positiv. 

Victor Bruno fyller i: 

– Han ger väldigt mycket tips och är bra på övningar eftersom han spelat mycket innebandy själv. Han ger bra feedback och har en sådan härlig energi, oavsett om man gör fel eller bra ifrån sig peppar han på oss. 

Bruno berättar att det inte bara snackas innebandy utan träningarna är också ett tillfälle att prata av sig. 

– Man kan hänga hos någon kompis och sedan bara cykla hit. Vi pratar om allt, exempelvis hur det går i skolan. Det är skönt oavsett om man inte känner alla jättebra, säger han. 

Jonatan Sandberg har belönats för sitt initiativ och kommer att få motta priset ”Årets ungdomsledare” (en av flera) i Täby 2019 i början av juni.

Motiveringen löd: ”Han vill skapa möjligheter för barn, utanför det ordinarie tävlingssystemet, att kunna utveckla tekniken och intresset för sporten. Jonatan är en ledare som med sitt engagemang är en sann förebild.”

– Det är ju kul och jag tror på det här själv. För barn och ungdomar är det viktigt och utmärkelsen gör ju att det syns, hörs och att ordet sprids. Det är en positiv effekt, säger Sandberg.   

Nu hoppas han att fler hakar på och skapar liknande upplägg i andra sporter. 

– Om man märker att ens barn inte trivs med lagidrotter kan man dra ihop några föräldrar och starta ett lag själva och göra det på andra premisser. Det är inte svårare än så, vissa sporter är lättare och mer lekfulla. I fotboll skulle man säkerligen kunna göra liknande, där börjar många men samtidigt slutar många tidigt för att formen inte passade dem, säger Jonatan Sandberg.

Läs mer: 

Alarmerande siffrorna – idrotten tappar unga pojkar 

Amanda Lind om barnidrotten: Verkligen oroande