Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Loppet som är på dödligt allvar

Grand National är ett av världens farligaste hästlopp.
Grand National är ett av världens farligaste hästlopp. Foto: Tim Hales / AP
Av 40 startande kom 19 i mål – två dog. Hinderloppet Grand National är en brittisk institution och ett av världens farligaste hästlopp. Så gott som varje år dör hästar och de som kommer i mål är helt slutkörda.

Grand National är en megahändelse. När loppet hålls vallfärdar upp emot 70.000 åskådare till Aintree utanför Liverpool i nordvästra England. Och det är inte bara de som älskar hästsport som kommer. Nej, till Aintree kommer man för att visa upp sig, umgås, dricka champagne och göra affärer.

Och så slår man vad.Britterna älskar vadslagning och årets Grand National lär ha omsatt 300 miljoner pund – över 3 miljarder kronor – hos landets bookies.

Grand National är dragplåstret i en serie lopp som hålls under tre dagar i början av april varje år. Det är hinderlöpning – steeplechase – som gäller. Det är hårt, tufft och farligt. När årets lopp hölls föll hästen Ornais på fjärde hindret och bröt nacken. Dooneys Gate föll vid det sjätte och bröt ryggen.

I ett nybörjarlopp tidigare på dagen fick en jockey, Peter Toole, svåra skallskador, så svåra att läkarna medvetet höll honom i koma i nästan en vecka för att svullnaden i hjärnan skulle lägga sig. Det dröjde en månad innan han kunde lämna intensivvården och rehabiliteringen fortsätter än.

Den höga farten, de många hindren och mängden hästar gör att de flesta lopp slutar med betydligt färre deltagare i mål, än vid starten. Djurrättsaktivister har förgäves försökt stoppa loppet.  

– Allmänheten har lurats att tro att Grand National är en stor sporthändelse när det i verkligheten är djurplågeri som kan likställas med spansk tjurfäktning, sade Andrew Tyler, chef för djurrättsorganisationen Animal Aid till tidningen Guardian efter loppet.

Men miljoner britter älskar Grand National som drar mer tittare och mer pengar än någon annan hästtävling. Tävlingen kräver också egenskaper som åskådarna älskar: mod, uthållighet, känsla för taktik och på grund av de många fallen, chansen för en outsider att vinna.

För en jockey finns inget högre mål än att vinna Grand National. Tony McCoy på Don’t Push It vann 2010 års lopp – efter 14 tidigare försök. Han har berättat om det lyckorus han fick när han väl var i mål. Men ruset lade sig.

– Och sedan blev jag faktisk ledsen, berättade han för BBC.

Ledsen, undrade den förvånade reportern.

– Ja. Tänk om jag aldrig mer får den där känslan.

I årets Grand National var McCoy och Don’t Push It favoriter. Målet var att upprepa 2010 års bragd och därmed bli den första häst som vunnit två år i rad, sedan Red Rum 1974.

Det gick inte vägen. Don’t Push It sprang in som trea. Vann gjorde Ballabriggs med jockeyn Jason Maguire.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.