I början av 2000-talet var intresset för junior-VM i ishockey minimalt.

Ingen tv-kanal sände svenskarnas matcher. I bästa fall kunde man följa målen på någon webbsida, men i övrigt var det ett mästerskap som kom och gick utan att göra några större avtryck.

Ungefär som juniormästerskap i de flesta sporter är.

Men 2007 bestämde sig SVT för att börja sända turneringen – i år delar de på sändningen med Viasat – och inget var längre sig likt.

När Sverige för ett år sedan mötte Schweiz i JVM-kvartsfinalen i kanadensiska Victoria, klev nästan en halv miljon svenskar upp mitt i natten för att följa matchen som började 02.00 svensk tid.

När Juniorkronorna i Malmö 2014 mötte Finland i JVM-finalen var det över en och en halv miljon svenskar som såg matchen på tv, och i arenan var det fullsatt.

Det säger något om den explosionsartade utveckling som junior-VM i ishockey har haft under 2000-talet.

Vad är det då som gör att JVM i ishockey har blivit hela familjens jul- och nyårsnöje? På den frågan finns det naturligtvis lika många svar som det finns familjer.

Men när jag ägnade julafton åt att undersöka varför människor i min utökade familj planerar sina dagar efter Juniorkronornas matcher fick jag åtminstone några förklaringar till varför intresset för turneringen är så stort, och sträcker sig över flera generationer.

För 18-åringen har junior-VM varit en självklar del av hela hennes uppväxt.

När matcherna har spelats i Nordamerika har hon och hennes ömma moder ställt klockan och gått upp mitt i natten, och just de nattmatcherna har en speciell glans kring sig.

Lyckan att få sitta tillsammans med sin mamma under en filt vid en tid när man egentligen inte får vara vaken – och dela en upplevelse när ingen eller inget annat stör – är en känsla som aldrig försvinner. 

I dag när spelarna är jämngamla med henne, och hon känner någon som känner någon som faktiskt har spelat med en av spelarna i laget, kommer det så klart in ytterligare en dimension in i hennes förtjusning över turnering.

För familjens mormor är svaret enkelt. Hon älskar all idrott och att följa JVM är kort och gott självklart.

Efter en stunds funderande lägger hon också till att hon tycker extra mycket om junior-VM eftersom ”det händer något hela tiden”. 

– Det är inte så mycket tjafs eller bök och stök utan full fart. Det gör att matcherna är mycket roligare att titta på, säger hon.

Den 40-åriga mostern är kanske den som det har varit svårast att övertyga om JVM:s förträfflighet.

– Men ju mer jag läst om spelarna i årets lag ju mer nyfiken har jag blivit. De verkar ha så kloka tankar om både livet och hockey. Häromdagen kom jag på mig själv med att jag till och med kollade resultaten i träningsmatcherna. Så i år är det jag som bänkar mig framför tv:n.

Hon kommer inte att vara ensam om det. I och med att turneringen nu är tillbaka i Europa - efter att tre år i rad ha avgjorts i Nordamerika - blir matchtiderna också mer humana vilket brukar generera ännu högre tittarsiffror.

Om vi ska prata om det sportsliga är Sverige den här gången inte en given medaljkandidat, utan får räknas in i kategorin utmanare.

Backsidan håller högsta klass, men forwardsidan väcker frågetecken. 

Premiärmatchen på annandagen mot Finland kommer att bli en bra värdemätare på vad vi kan förvänta oss av det här laget.

Samtidigt har 48 raka svenska segrar i gruppspelet – men bara ett guld under den tiden – visat att det som händer i gruppspelet inte alltid säger allt.

Läs mer: Allt inför JVM-premiären mellan Sverige och Finland