Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-19 04:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/masstarten-oroar-favoriten-plotsligt-sager-det-pang/

Sport

Masstarten oroar favoriten: ”Plötsligt säger det pang”

Bild 1 av 2 Tour de Ski avslutas i vanlig ordning med en klättring uppför Alpe Cermis. Totala höjdskillnaden för åkarna är 420 meter.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 2 av 2 Norrmannen Johannes Høsflot Klæbo leder Tour de Ski med en sekund före ryssen Alexander Bolsjunov inför klättringen uppför Alpe Cermis.
Foto: Jonas Lindkvist

CAVALESE. För första gången är det gemensam start inför klättringen uppför Alpe Cermis. 

Johannes Høsflot Klæbo, som vann Tour de Ski i fjol, räknar med tuffa tag.

– Det blir nog trångt och kanske kaos på vägen ned till backen, säger Høsflot Klæbo.

Norges stjärna Høsflot Klæbo är osäker på om en masstart gynnar honom.

– Svårt att säga, det blir nog trångt på vägen ned och kanske kaos. Det kommer att bli hård positionering och helt plötsligt säger det pang och det kommer att gå fruktansvärt fort, jag är väldigt spänd inför det loppet.

Han vill inte gissa utgången.

– Men det gäller att ha dagen, konstaterar Høsflot Klæbo som har en ynka sekund till godo på tvåan Alexander Bolsjunov, Ryssland, inför söndagens avslutande etapp.

Therese Johaugs taktik är att ligga i ledningen från första stavtaget. Norskan står först i startledet och har tre sekunder till godo på landsmaninnan Astrid Uhrenholdt Jacobsen när startskottet smäller.

– Jag har en väldigt bra position och jag vet också att det kommer att avgöras i backen. 

Det är i backen Johaug har utklassat alla, som mest var hon 39 sekunder före Heidi Weng i klättringen uppför Alpe Cermis 2015.

Hon skryter knappast när hon svarar på frågan hur mycket det är realistiskt att hon slår tvåan uppför med i år.

– Kanske 30 sekunder, säger Johaug som lite överraskande tog sig till semifinal i lördagen sprint.

Hon gillar tuffa utmaningar och var överlägsen i Lysebotn Opp i augusti där man på rullskidor klättrar 7,5 kilometer med en höjdskillnad på 640 meter.

– Viljan och det mentala är viktigast när man ska ta sig uppför, säger Johaug.

Frågan är om någon vågar haka på när Johaug, som vann Tour de Ski 2014 och 2016, sätter fart. 

Norske damtränaren Ole Morten Iversen är tveksam.

– Det är svårt att säga, det kan ju finnas någon som har dagen samtidigt som Terese har en dålig dag. Normalt så går hon ifrån ganska tidigt, säger Iversen.

Svenske landslagstränaren Magnus Ingesson ser ingen som kan hota Johaug uppför.

– Det har väl aldrig varit det hittills, Johaug är givetvis den stora favoriten, säger han.

Johaug varnar för Ebba Andersson som tagit tre pallplatser på distans under Tour de Ski.

– Hon kan nog gå fort uppför.

För Andersson, som precis som Johaug har en lätt kropp vilket gynnar dem i kampen uppför, är det första gången hon tar sig an den fruktade backen.

– Att plåga mig själv i tävling och utmana mig själv är något som jag finner en tjusning i annars skulle inte jag hålla på med skidåkning. Alpe Cermis är något som lockat mig under alla år som jag följt touren, säger Andersson.

Charlotte Kalla var bara 20 år när hon 2008 vann Tour de Ski efter en makalös klättring uppför Alpe Cermis. 

– Det var många tankar men jag försökte bara vara i åkningen och åka energisnålt, jag kände mig väldigt pigg och väntade bara på att rycket skulle komma från Virpi Kuitunen. Jag försökte slå bort den oron och bara köra.

Precis som Johaug har Kalla, som så här långt inte alls fått till åkningen, taktiken klar för sig.

– När det flackar ut i början så måste man våga gå på treans växel och ta stavtag på varje skär för att spara energi. Annars handlar det mest om att ha glid på skidorna hela tiden. Det handlar mest om att åka energisnålt så länge som möjligt. Väl i backen är det mer som att man slåss om sekunder och placeringar. Man kan bita sig i någon rygg, men jobbet ska man ju göra själv ändå.

Rikard Grip har varit med som ledare för landslaget under ett flertal Tour de Ski.

– För åkarna är det lite av en skräckblandad förtjusning. De åker med en viss ovisshet att de faktiskt ska ta sig upp till toppen. Det är också en tävlingsform som inte är så vanlig, det finns ju lite myter och historier om serpentinkurvorna och branten, det är ju inte en bana du åker dagen innan. Det handlar nog mycket hur de presterat i tidigare etapper, hur resultatkurvan är betyder nog mer än känslan av att bestiga backen.