Hennes meritlista är lång. Därför vet Vera Pauw vad hon talar om.
Den tidigare nederländska landslagsspelaren har varit tränare för Skottland, Nederländerna, Ryssland, Sydafrika, amerikanska Houston Dash och sedan 2019 för Irland.
Klimatet inom irländsk landslagsfotboll är enligt den välmeriterade förbundskaptenen visserligen tryggt.
– Men i alla andra länder har jag upplevt det här, säger hon till Irish Times.
– Överallt där jag har coachat.
”Det här” är i sammanhanget sexuella övergrepp och trakasserier, något som inför torsdagens VM-kvalmatch mellan Irland och Sverige har skakat en av världens bästa damfotbollsligor.
Det handlar om amerikanska NWSL, där det internationella fotbollsförbundet Fifa just nu utreder vittnesmål och anklagelser mot den tidigare North Carolina Courage-tränaren Paul Riley. Enligt en granskning gjord av The Atheltic ska tränaren, bland annat, ha utnyttjat sin position till att tvinga till sig sex.
– Det förändrade hela mitt liv. Jag blev aldrig densamma, säger en spelare till sportsajten.
Riley nekar till händelserna men har fråntagits sin tränarlicens. Och även ligachefen för NWSL, som ska ha känt till anklagelserna, har fått sparken samtidigt som ytterligare en topptränare i USA – i svenska Julia Roddars klubb Washington Spirit – fått lämna sitt jobb efter vittnesmål om övergrepp.
Backveteranen Diane Caldwell är en av två spelare i den irländska VM-kvaltruppen som hamnat mitt i turbulensen i amerikanska North Carolina Courage.
Foto: David Carty/TT
I den irländska landslagstrupp som VM-kvalar hemma mot Sverige finns två North Carolina-spelare: backveteranen Diane Caldwell och mittfältskollegan Denise O'Sullivan.
Därför stod den briserande metoo-skandalen överst på agendan när det irländska landslaget samlades i veckan.
– Vi kommer självklart att starta vårt läger med den här frågan, sade Vera Pauw till irländska public service-kanalen RTE i måndags.
– Vi vill ha en diskussion om det här, eftersom det är väldigt viktigt för vår sport.
Till tidningenIndependent säger Pauw att hon ”inte vill förminska detta till att det bara händer i USA”.
– Det händer över hela världen, dagligen.
Bland annat ska hon själv ha rapporterat händelser utan att någon agerat.
– Jag gick aldrig ut med det öppet eftersom jag ville skydda andra, men det här är något som har pågått väldigt länge. Och jag är glad att jag inte är ensam längre. Det finns många som står upp på barrikaderna.
”Det finns ingen styrka utan enighet”, skrev irländska landslagsbacken och North Carolina-spelaren Diane Caldwell på Instagram, och avslutade med hashtaggen #NoMoreSilence (ingen mer tystnad).
Vera Pauw utesluter inte någon form av markering också i samband med VM-kvalet. Hon hoppas att de senaste veckornas rubriker kan skapa förändring och knyter an till en bredare diskussion:
– Det här handlar om alla områden där kvinnor kliver fram och säger ”vi tänker inte vara med på det här längre”.
– En del säger ”åh, det här är helt överraskande”, men samma saker har sagts för tio år sedan, för sex år sedan och för fem år sedan. Men det är bara när vi har modet att gå ut i media som folk tar det här på allvar. Det är som om det är det enda som kan förändra saker, så ur den aspekten är det väldigt modigt av spelarna som har trätt fram.
– Hela metoo-rörelsen kommer att hjälpa oss.
Svenska målvaktsveteranen Hedvig Lindahl.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Svenska landslagsmålvakten Hedvig Lindahl håller med.
När vittnesmålen från NWSL kom upp i ljuset var 38-åringen en av många spelare som reagerade starkt på Twitter.
”Hade vi någonsin en ordentlig metoo-rörelse i damfotbollen? Kanske är det dags nu”, skrev Lindahl.
”Det är fantastiskt att saker kommer upp till ytan, det är den enda vägen framåt. Människor i maktposition behöver, precis som alla andra, ställas till svars.”
Inför torsdagens VM-kvalmöte i Dublin säger veteranmålvakten till DN:
– Att de här spelarna blir trodda är väldigt positivt. Det hoppas jag kan leda till vår egen metoo-rörelse, för det troliga är ju att det finns fler historier, förhoppningsvis inte så här grova men liknande.
Bollen är dessutom redan i rullning, fortsätter hon.
– Grejen är att man kanske inte förstår att man har varit med om något som inte är rätt. Man kanske tror att det är det normala, säger Hedvig Lindahl.
– Man har varit tacksam för att man får spela fotboll. Och de som har tagit sig an landslagen – inte här i Sverige, men generellt – har kunnat bete sig lite hur de vill. Man hör ju skräckexempel och jag kan tänka mig att det är mycket som inte har kommit ut. Men jag hoppas att folk känner sig trygga att berätta för någon nu.
Den irländska VM-kvaltruppen har pratat om det här under den pågående samlingen. Är det något som ni också har gjort?
– Vi har inte tagit upp det och det känns inte som vi kommer göra det heller.
– Jag kan inte svara för alla klubbar, men jag hoppas och tror att Sverige är förskonat, i alla fall landslagsverksamheten. Jag skulle ändå tro att vi har kommit ganska långt. Att om någon betett sig jävligt skulle människor ha agerat. Men om det finns sådana här historier i svensk fotboll hoppas jag att de kommer ut också.