Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-03 00:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/nar-simning-blev-en-materialsport-det-blev-en-parodi/

Sport

När simning blev en materialsport: ”Det blev en parodi”

Bild 1 av 2 Stefan Nystrand i VM i Rom 2009 när rekord slogs på löpande band.
Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
Bild 2 av 2 Therese Alshammar på startpallen inför semifinalen på 50 meter fritt i Peking-OS 2008. Hennes nya supersnabba dräkt gick sönder före start. När hon klev upp på startpallen var hon lätt panikslagen, eftersom dräkten var sönder över hela baksidan.
Foto: Janerik Henriksson/TT

När hajdräkten utvecklades till superdräkten gick det överstyr.

Under OS 2008 och VM 2009 slaktades världsrekorden i simning.

– När jag läst om de nya löparskorna som nu diskuteras flitigt får jag flashback till det som hände inom simningen. Det var sjuka år, säger den tidigare elittränaren och landslagstränaren i simning Anne Forsell.

– Både simningen och friidrotten är sporter där människan ska vara det centrala, inte materialet. Det är något som man ska vara rädd om, fortsätter hon.

Simlandslagets tidigare förbundskapten och tv-experten Hans Chrunak delar Anne Forsells tankar.

– Simning ska inte vara en materialsport där resultaten bygger på vilken utrustning man har, säger Chrunak.

– Det är klart att de bästa simmarna också tjänade på de där dräkterna, men de som hade mest nytta av dem var de som var ”halvbra”.

Förändringens vindar började blåsa 2000 när den så kallade hajdräkten dök upp.

– Plötsligt gick man från vanliga badbyxor till heldräkt. Det är klart att man genast märkte en skillnad, säger den tidigare OS-simmaren och EM-medaljören Stefan Nystrand.

Men det var när hajdräkten utvecklades till superdräkten, i och med att man bytte ut textilmaterial mot vattenavstötande syntetiskt gummimaterial som neopren eller polyuretan, som rekordslakten tog fart.

– VM 2009 blev en parodi på idrott, säger Hans Chrunak.

Inom friidrotten debatteras nu den nya typen av löparskor som har en kolfiberplatta inuti och tjocka skumsulor.
Inom friidrotten debatteras nu den nya typen av löparskor som har en kolfiberplatta inuti och tjocka skumsulor. Foto: TT

Debattens vågor går höga rörande en ny typ av löparskor – med en kolfiberplatta inuti och tjocka skumsulor.

Undersökningar har visat att karbonskorna kan förbättra löpningen med över fyra procent.

En rad rekord har satts när löpare har använt dem, bland annat världsrekorden för herrar och damer i maraton. Dessutom har det svenska rekordet i maraton slagits två gånger den senaste tiden. Först av David Nilsson och sedan av Mustafa Mohamed.

Men inom friidrottskretsar finns det delade åsikter om den här utvecklingen.

– Det vore förödande om friidrotten skulle bli en materialsport, där ett skobolag ska styra, sa bland annat friidrottstränaren Yannick Tregaro till DN.

Den aktuella skodebatten kastar simmare och simledare tolv år tillbaka i tiden när deras vardag var tajta dräkter som gjorde alla simmare snabbare, och som dessutom var så ömtåliga att de tog en evighet att ta på sig och ofta gick sönder.

– Det var kaos och jag var så frustrerad. Under förlägret (till VM 2009) drog jag sönder tre stycken, har Sarah Sjöström berättat för DN. 

Tredje gången blev en för mycket. 

– Jag hade stått i vårt hotellrum hur länge som helst och kämpat med en av dräkterna. När jag äntligen hade fått på mig den gick den sönder. Då blev jag så jäkla arg att jag kastade ut den genom fönstret.

Inför hemmapubliken i OS i Sydney 2000 visade Ian Thorpe klassen i hajdräkten.
Inför hemmapubliken i OS i Sydney 2000 visade Ian Thorpe klassen i hajdräkten. Foto: Ulf Palm/TT

När hajdräkten kom lagom till OS i Sydney väckte den uppmärksamhet. Helkroppsdräkten – på vissa dräkter fanns även ärmar – sades göra simmarna flera procent snabbare och majoriteten av medaljörerna i Sydney simmade i den nya dräkten.

Men det var åtta år senare som den stora revolutionen ägde rum när materialet i dräkterna förändras.

I stället för textil gjordes den nya dräkten av ett vattenavvisande syntetiskt gummimaterial, polyuretan eller neopren. Något som gjorde att vattenmotståndet minskade. Dessutom var dräkterna extremt tajta för att trycka ihop simmarens kropp vilket bidrog till att det var enklare för simmarna att behålla rätt vattenläge även när krafterna sinade.

Dräkten utvecklades i samarbete med Nasa och Australien Institute of Sport.

– Dräkterna gynnade de stora muskulösa simmare, som i vanliga fall hade svårt att klara av de sista 15-25 meterna, säger Anne Forsell som tränade Stefan Nystrand under hela hans långa karriär.

– Franske frisimmaren Alain Bernard är ett utmärkt exempel på det.

Fransmannen Alain Bernard var en av simmarna som hade stor nytta av superdräkterna.
Fransmannen Alain Bernard var en av simmarna som hade stor nytta av superdräkterna. Foto: Michael Sohn/AP

Första gången som Anne Forsell kom i kontakt med den nya dräkten var det Alain Bernard som använde den.

– Det var i EM i Eindhoven (mars 2008) som jag första gången såg någon tävla i den. Ja, det var till och med första gången som jag hörde talas om den, berättar hon.

Trots att tolv år har gått beskriver hon i detalj var hon stod, och hur hon kände när hon såg fransmannens lopp.

– Tidigare hade han alltid ”dött” de sista 15 meterna, och vi bara väntade på att han skulle göra det den här gången också men det hände aldrig. Då förstod jag att det var något speciellt med den här dräkten.

– Men jag trodde aldrig de skulle få användas under OS 2008 eftersom det då bara var en fabrikant som hade fått möjlighet att utveckla dräkten. Dessutom var det ju så att den fabrikanten var Finas egen sponsor Speedo vilket bara underströk det sjuka i det hela.

För visst godkändes dräkten, och OS i Peking blev ett rekord-OS med nästan 30 nya världsrekord.

Det här visade sig bara vara början.

När det gäller Fina är det inget som förvånar. De är inte direkt kända för att vara på tårna. Deras bästa gren är inte att förstå saker. Däremot är de väldigt bra på fina middagar och business class på fly

Efter OS i Peking inleddes en kapprustning mellan dräktfabrikanterna där de gjorde allt för att bräcka varandra. Andelen vattenavstötande material i dräkterna blev allt större, och tiderna allt snabbare.

Inför VM i Rom 2009 handlade få frågor om hur simmarna tränat för att slipa VM-formen, utan om hur de tränat för att få på sig dräkterna utan att ta sönder dem.

– VM i Rom blev löjligt. Det blev en parodi på idrott, säger Hans Chrunak.

När VM i Rom var över hade 42 nya världsrekord slagits. 

Hade Fina kunnat vara bättre förberedda, och haft tydligare riktlinjer rörande dräkternas utformning?

– Ja, det är klart att de borde ha varit det, men när det gäller Fina är det inget som förvånar. De är inte direkt kända för att vara på tårna. Deras bästa gren är inte att förstå saker. Däremot är de väldigt bra på fina middagar och business class på flyg, säger Hans Chrunak med en stor dos ironi i rösten.

– Min personliga åsikt är att Fina borde ha justerat regelverket i ett tidigare skede. Och om de inte hade varit beredda att göra det, borde de åtminstone ha öppnat upp för fler företag att vara med i den utvecklingen, säger Anne Forsell.

Till slut hade det dock nått en punkt där Fina var tvungna att tänka om. Under VM i Rom hölls Finas kongress och en överväldigande majoritet rösta för ett förbud för dräkterna.

Enligt beslutet skulle man gå tillbaka till dräkter i textilmaterial, och herrarna skulle inte längre tävla i hela dräkter utan i badbyxor.

– Bortsett från problemen som vi elitsimmare hade med dräkterna var de ju dessutom svindyra. Att föräldrar behövde betala 6000 kronor när deras 12-13-åring ville ha samma dräkt som sina idoler var inte okej, säger Stefan Nystrand.

– Vår sport ska inte vara så kostsam.

Anne Forsell tränade EM-medaljören Stefan Nystrand under hela hans karriär.
Anne Forsell tränade EM-medaljören Stefan Nystrand under hela hans karriär. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

Tio år har gått sedan förbudet infördes. För även om beslutet togs i augusti 2009 dröjde det till årsskiftet 09-10 innan det genomfördes.

Efter förbudet valde Fina att behålla alla rekord som slagits i superdräkter.

– Ett bra beslut. Det hade blivit en konstig diskussion om man skulle gått igenom vilken dräkter som använts, och många procent neopren det var i den, när rekord slogs, säger Anne Forsell.

Några av rekorden står sig fortfarande, bland annat Federica Pellegrinis på 200 meter frisim, men majoriteten av dem har slagits under de tio åren som har gått.

Först med att lyckas var USA:s Ryan Lochte när han i kortbane-VM i december 2010 satte nytt världsrekord på 400 meter medley.

Året efter slog Ryan Lochte världsrekord även i långbana, den här gången på 200 meter medley. I samma mästerskap satte Sun Yang från Kina nytt världsrekord på 1500 meter frisim.

– En stor förklaring till att rekorden har slagits beror på att simmarnas undervattensarbete har förbättrats mycket de senaste tio åren, säger Anne Forsell.

 – Det är i sig en positiv effekt av åren med superdräkten. I och med att deras flytkraft var så bra märkte simmarna hur mycket snabbare det gick om de utnyttjade start- och vändningsmomentet på ett bättre sätt.