Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Nilsson om guldtårarna: ”Varit ett känslosamt år”

Stina Nilsson var det stora svenskhoppet och hon gjorde ingen besviken när hon i överlägsen stil vann OS-sprinten före norskan Maiken Caspersen Falla.
Stina Nilsson var det stora svenskhoppet och hon gjorde ingen besviken när hon i överlägsen stil vann OS-sprinten före norskan Maiken Caspersen Falla. Foto: Andreas Hillergren/TT

Pyeongchang. Hon trodde inte att hon skulle stå överst på prispallen och gråta. Men efter att ha sprintat hem OS-guldet kunde Stina Nilsson inte hålla tillbaka tårarna.

– Det har varit ett väldigt tufft och känslosamt år för mig, säger Nilsson.

Det som skulle bli en kamp mellan Stina Nilsson och norskan Maiken Caspersen Falla blev till en uppvisning av Stina Nilsson.

Den svenska sprintstjärnan vann allt den här något kyliga och blåsiga kvällen och när hon tog de sista stavtagen över målet höjde hon armarna i skyn.

OS-guldet var hennes och när hon stod överst på prispallen kom tårarna.

– Jag trodde aldrig att jag skulle vara en idrottare som står och gråter på en pall men det var väldigt känslosamt. Men jag vet hur mycket upp- och nedgångar som det har varit på vägen hit, då kommer det liksom när man står där.

Det var VM i Lahtis i februari i fjol som fick Stina Nilsson att gå ned i en svacka. Hon var ett av de stora svenska medaljhoppen och en av favoriterna i sprinten men kom bara hem med ett silver i stafett.

 – Det har varit ett väldigt tufft år för mig att läka vad jag gick igenom i fjol, att ta de lärdomarna och översätta dem i träning. Att sedan få ut det en sådan här dag är jag väldigt stolt över och kommer ta med mig i fortsättningen.

I vanliga fall är Nilsson inte den som bjuder pressen på känslor men när hon nu står som olympisk mästarinna börjar hon plötsligt berätta om livet som påpassad idrottsstjärna.

– Jag vet vilken resa jag gjort och efter det som blev i fjol så känns det väldigt bra. Som idrottare så går man igenom väldig många perioder i sin karriär.

I sprinten i Lahtis åkte hon ut i semifinalen sedan hon åkt in i en ryska och ramlat och så var den dagen förstörd.

– Det var inte den bästa dagen, det blev en väldigt speciell situation där som inte var superkul. Att ta lärdom av det och komma så förberedd till OS är jag väldigt nöjd med.

Den här dagen beskriver Nilsson som den bästa i sin idrottskarriär.

– Det här absolut den bästa känslan jag haft.

Det senaste året har Nilsson studerat OS- banan in i minsta detalj och det hade hon nytta av nu.

– Jag har investerat mycket tid i detaljer för att komma så förberedd som möjligt till just den här sprintbanan, just den här dagen, just den här kvällen. Att allt sitter är för bra för att vara sant. Sedan Lahtis i fjol tar jag aldrig ut något i förskott.

Hon får höra att det är folk från hemkommunen Malung som vill gratulera och minuten senare får hon plötsligt samtal från statsminister Stefan Löfven som ringer för att gratulera.

– Hallå? Ja, hej och tack så jättemycket, det är kul att du hör av dig, säger Nilsson. 

Samtalet fortgår i en dryg minut innan det avslutas.

– Ta hand om riksdagen så länge, säger Nilsson och lämnar tillbaka mobiltelefonen hon fick i handen.

Efter loppet avslöjar Nilsson att hon inte kommer åka torsdagens tiokilometerslopp.

– Jag hade bestämt redan innan loppet att inte åka tiokilometersloppet, det är ett långt mästerskap och jag kommer att gå mer framöver, säger Nilsson. 

En norsk journalist påminner henne om att hon kallats Silver-Stina.

– Guld-Stina klingar ju ganska bra det också, ler Nilsson.

Hanna Falk slutade femma i finalen.

– Det är lite blandade känslor, säger Falk. 

– Men det har framför allt varit en rolig dag, jag har gett precis allt. Det var en ganska tuff fart Stina satte upp i finalen, jag gick mig stum ganska tidigt och hade inte mer att ge. Det var fyra som var starkare i dag, då blir det en femteplats.