Han vände och vred, funderade och funderade igen.

Sedan bestämde sig André Myhrer.

Han fortsätter över vinterns säsong. Men därefter är en karriär med OS-guld 2018 och OS-brons 2010, vinst i slalomcupen 2012 och tre VM-medaljer i lag över.

Det blir därmed många ”sista” att bocka av under 2019–20. 

Allra närmast: En sista start i finländska Lappland, i helgens traditionsenliga slalompremiär.

– Det var skönt att ta beslutet och slippa vela, säger 36-åringen och fortsätter:

– Jag hoppas att det smäller i Levi igen, det är en backe som normalt passar mig ganska bra.

Det har han rätt i.

Förra året blev Myhrer trea i värlsdcuppremiären under en annars tung säsong, som bland annat innehöll en missad medalj i hemma-VM.

I Levi har OS-guldmedaljören även tagit en av karriärens åtta individuella världscupsegrar (2012). Och det är den statistikraden som han nu har valt att sätta siktet på.

Tvåsiffrigt i antalet världscupsegrar är målet under avskedssäsongen.

Till svenskens nackdel: Parallelltävlingarna i Oslo (där han vann sin senaste världscuptävling, 2018) och Stockholm (där han har varit tvåa de två senaste åren) har strukits från världscupprogrammet.

– Det är ju otroligt tråkigt, säger André Myhrer. 

Till hans fördel: Alpinvärldens största herrstjärna, Marcel Hirscher, har tackat för sig.

– Det underlättar enormt. För mig kommer det vara aningen lättare att uppnå mina mål, säger Myhrer men konstaterar samtidigt att han tog emot österrikarens besked med dubbla känslor. 

– Han (Hirscher) har ju varit det stora affischnamnet (åtta raka segrar i totala världscupen) och den man ska slå, så det är tråkigt för skidvärlden att han slutar. Och att köra en sista säsong och inte få chansen att slå honom känns ju också tråkigt. Det hade varit kul att ta den fajten. 

Uppladdningen inför karriärens 242:a världscupstart, på söndagen i Levi, har stuckit ut. Dels har Myhrer – ensam veteran kvar i slalomgänget sedan kollegan Mattias Hargin slutat – än mer fått styra över upplägget för att anpassa sin satsning till både en hårt belastad rygg och familjelivet. Dels har han nött flackåkning i tyska Wittenburg

Inomhus.

– Det var länge sedan jag körde ett sådant upplägg, men själva tanken var att samla sväng. Det blev många svängar på få dagar, och tidseffektivt, säger André Myhrer om anläggningen med 56 meters fallhöjd.

– Sen är det ju en backprofil som är ganska flack, men det tror jag kan vara ganska nyttigt också – att försöka hitta nya rörelsemönster.

Finns det något som skulle kunna få dig att fortsätta över VM-säsongen 2020–21? 

– Jag har väldigt svårt att se det. Jag känner mig ganska nöjd och känner att jag har lagt otroligt mycket tid och kraft på den här säsongen. Och rent fysiskt tror jag att det skulle bli tufft.

Bakom Myhrer (och 30-årige storslalomåkaren Matts Olsson) är det ett generations- och resultatglapp på herrsidan i alpina landslaget.

Visserligen var Kristoffer Jakobsen sjua i OS-slalomen 2018, men 25-åringen hade ett tyngre fjolår.

Kände du ett extra ansvar att fortsätta för sportens skull?

– Så vill jag inte se det utan jag fortsätter för min egen skull, säger Myhrer. 

– Det vore ett generalfel att fortsätta av någon annan anledning. Men det är klart att det hade varit väldigt tomt om jag och Matts också hade försvunnit, så jag hoppas att jag kan hjälpa till att driva in ”Krille” och de andra på topp-30.