Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-22 18:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/pernilla-lindberg-gifte-sig-med-caddien-efter-fjolarssuccen/

Sport

Pernilla Lindberg tillbaka på succébanan: ”Emotionellt”

Pernilla Lindberg tillsammans med caddien Daniel Taylor under fjolårsupplagan av ANA Inspiration, som Lindberg vann. I somras gifte sig paret. Foto: Göran Söderqvist/TT

På torsdag går startskottet för säsongens första major. Pernilla Lindberg är titelhållare i ANA Inspiration efter förra årets särspelsdrama över åtta hål.

DN-sporten har talat med golfstjärnan från Bollnäs inför stortävlingen i Palm Springs, Kalifornien.

– Jag älskar att vara här igen, men segern har inte förändrat mig som person, säger Pernilla Lindberg.

Nu berättar hon om drömmen att spela Solheim Cup och att vinna British Open på makens hemmabana i England.

Rätta artikel

Pernilla Lindbergs seger på Mission Hills Country Club i Rancho Mirage utanför Palm Springs var en av 2018 års absoluta höjdpunkter inom proffsgolfen.

32-åringen ledde tävlingen från start till mål, som avbröts för mörker och den avgjordes inte förrän på måndagen då en monsterputt på det åttonde särspelshålet mot sydkoreanskan Inbee Park, flerfaldig majorvinnare och före detta världsetta.

Det tog Pernilla Lindberg nio långa proffsår att vinna sin första tävling. 

Vad minns du mest av förra årets seger?

– Det är definitivt måndagens särspel. Jag var så fokuserad att jag inte hade koll på hur många extrahål vi hade spelat. Jag var så inne i spelet. Men jag kunde njuta efteråt och älskar verkligen den platsen. Jag var tillbaka på banan för några veckor sedan och det var extra emotionellt när jag körde in genom grindarna eftersom det är en sådan speciell plats för mig.

Hur har ditt yrkesliv förändrats när du blev en majorvinnare?

– Utanför golfbanan är livet detsamma. Segern har inte förändrat mig som person. Men som golfare har det absolut gjort det. Det är mycket större krav och det är mycket tid som tagits ifrån mig. Det är flera saker som ska göras. Men jag ser bara positivt på det som händer. Det är effekten av en sådan stor vinst. Jag har fått vara med om så mycket under året som jag inte hade fått uppleva annars, som Idrottsgalan och en rad utmärkelser. 

Ser säsongsplaneringen annorlunda ut nu jämfört med tidigare?

– Inte riktigt, jag har alltid tyckt om att spela många tävlingar. Men samtidigt är det skönt att gå in i säsongen och veta att jag är klar för alla majors. Jag kan planera säsongen bättre. Dessutom får jag spela samtliga majors de fem kommande åren. Det betyder naturligtvis mycket.

Du har alltid gillat att spela många tävlingar, gäller det fortfarande?

– Det är lite av mitt jobb att vara hemma och träna, men det jag älskar mest i golf är att spela tävlingar.

Vad förväntar du dig av årets tävling?

– Jag försöker förbereda mig så gott jag kan inför tävlingen. Men det kommer att vara större krav och förväntningar på mig som det aldrig varit tidigare. Jag vet att mina resultat den senaste tiden inte har varit där, men jag jobbar på bra saker. Jag vet att jag aldrig är långt borta.

Vad är det i spelet som inte stämmer?

– Puttningen har varit min styrka under ganska många år. Även lägstanivån har varit hög. Jag har tappat lite av min känsla de senaste månaderna. Det har satt sig lite på självförtroendet. Jag vet att det är den delen av spelet jag normalt kan lita på. När inte puttningen fungerar som den ska sprider sig osäkerheten till hela spelet. Men jag har haft min puttränare Jon Karlsen här och vi har jobbat på ordentligt. Jag är på rätt väg igen.

Du och caddien Daniel Taylor är ju även ett par utanför repen. Eller hur ser det ut på caddiefronten?

– Vi bestämde oss för att ta en paus från varandra när vi gifte oss på Nya Zeeland i somras. Nu har jag Ron Clarke, en irländare som jag känt sedan jag började på touren för tio år sedan. Han är bästa kompis med Daniel. Jag känner mig jättebekväm med honom och allt i mitt team.

Du är en förebild för många av de yngre spelarna som Louise Ridderström, Jenny Haglund och Linnéa Ström som försöker etablera sig på LPGA-touren. Hur ser du på din roll som mentor?

– Jag har varit runt dom tjejerna ganska länge. Jag jobbar tajt med Patrik Jonsson som varit deras landslagstränare. Det är jättekul att det fylls på med svenska tjejer på touren. Det visar bara vilket bra jobb förbundet gör med att stötta svenska spelare. Jag försöker bara hjälpa med frågor som kan dyka upp på touren. Själva golfen klarar de bra själva.

Hur ser du på utvecklingen i svensk damgolf?

– På damsidan finns det en fantastiskt återväxt. Det kommer fram nya spelare hela tiden som tar för sig.

Du har fått uppleva det mesta inom golfen, men aldrig spelat Solheim Cup, lagmatchen mellan Europa och USA. I september avgörs prestigemötet på Gleneagles i Skottland. Är det nästa mål?

– Självklart. Det har varit ett stort mål i hela min karriär. Jag har missat några gånger när jag haft chansen, men inte spelat tillräckligt bra sista månaderna inför Solheim Cup. Nu ska jag försöka spela så bra att jag tar en plats i laget. Men det är tuff konkurrens. Det finns så många duktiga tjejer i Europa.

Om du fick välja att vinna en major igen, vilken skulle du välja?

– Jag skulle ta vilken som helst, men British Open på hemmaplan i Europa skulle vara läckert. I sommar avgörs den på Woborn i England, som är Daniels (maken) hemmabana där han växte upp. 

Till sist, vilka är dina favoriter till segern i ANA Inspiration?

– Det finns alltid många som spelar bra. Bredden är fantastiskt bra. Men skulle jag säga två blir det Jessica och Nelly Korda som spelat mycket bra hittills under säsongen.