Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Pichlers guldträning: 24 mil cykel och rullskidor uppför ett berg

Wolfgang Pichler har än en gång lyckats höja svenska skidskyttar till medaljer i stora mästerskap.
Wolfgang Pichler har än en gång lyckats höja svenska skidskyttar till medaljer i stora mästerskap. Other: Jonas Lindkvist

PYEONGCHANG. Den tuffe tysken är tillbaka i svenskt skidskytte och plötsligt börjar framgångarna strömma in igen, toppade av ett silver och ett guld i OS.

– Titta aldrig på vad andra nationer gör, för då kommer du att komma tvåa, säger Wolfgang Pichler.

Läs mer: Superskrällen: Guld till Hanna Öberg i distansloppet

Hur förbereder man sig som skidskytt inför ett olympiskt spel?

Om man tränar för Wolfgang Pichler sätter man sig på sin cykel klockan fem på morgonen en het sommardag och trampar 120 kilometer till Grossglockner, Österrikes högsta berg.

Sedan tar man på sig rullskidorna och kör uppför till man når 1 500 meters höjd och tar bussen tillbaka till bergets fot.

Sedan upp på cykeln igen och hem till skidskyttemekkat Ruhpolding där Pichler väntar på skjutvallen. 20 skott. Sätter du inte 18 väntar en straffrunda löpning på en timme.

Pichler kallar det ”olympisk träning”.

– Jag fick idén från Bjarne Riis (den danska cyklisten och stallchefen). Han brukade ta ut sin åkare i tre dagar utan mat och tvingade dem att samarbeta. Jag har gjort det här inför varje olympiskt spel, säger Sveriges förbundskpten.

 Om det är någon som undrar hur Sveriges unga skidskyttelandslag plötsligt börjat göra resultat ligger förklaringen delvis i den tolv timmar långa övningen som Pichler gav sitt lag order om förra sommaren. Han förklarar att löprundan som bestraffning var ett sätt att få åkarna att känna pressen på skjutvallen och göra allt för att slippa sätta på sig löparskorna.

– Det där är ett pass man aldrig glömmer. I hela sitt liv, säger OS-skidskytten Mona Brorsson.

– För oss är tävling himla många gånger lättare än träning. 

Hur mådde du under den där träningen?

Mona Brorsson börjar skatta.

– Åh gud, jag mådde riktigt dåligt! Jag mådde katastrofdåligt. 

Så Pichler lever upp till sitt smeknamn ”demontränaren”?

– Det gör han många gånger, han vet att det går att pressa en mycket, mycket mer än man tror. Men samtidigt har han blivit lite av en mjukis på senare dagar också, säger Brorsson.

– Och det där med skyttet i Ruhpolding sade han efteråt bara var ett test. Även om det var någon som missade så behövde den inte springa. Och när man klarar en sådan här sak är man så otroligt stolt. Det är verkligen något som svetsar samman en grupp.

Under de första OS-tävlingarna i Pyeongchang har det varit påtagligt att svenskt skidskytte har fått ett lyft. Sverige är tillbaka i toppen, inte minst på grunda av kyla och noggrannhet i skyttet.

När Sebastian Samuelsson tog sitt silver i jaktstarten tog han lite extra tid på sig inför sista skottet, väl medveten om att en träff skulle innebära medalj. Hanna Öberg gjorde samma sak när hon skrällvann distansen.

När Wolfgang Pichler är tillbaka i svenskt skidskytte med sina hårda träningsmetoder blir det plötsligt framgångar och medaljer igen. Den 63-årige tysken förde Magdalena Forsberg till sex totala världscuptitlar. Sedan kom nästa generation med världsmästare som Helena Ekholm och OS-guldmedaljörer som Anna Carin Zidek och Björn Ferry.

2011 försvann Pichler för ett tränarjobb Ryssland. Då försvann även de svenska framgångarna. Nu när han har gjort comeback (tillbaka 2015) börjar Sverige vinna stafetter i världscupen, Sebastian Samuelsson blir olympisk silvermedaljör och Hanna Öberg vinner OS-guld.

Det går inte att ta miste på Pichlers glädje över att det unga laget tycks ha prickat formen perfekt till OS.

– Vi är inne i flyt. Från första dagen har vi känt det, säger Pichler.

Har du ändrat något i ditt sätt att träna svenskarna under alla år du varit tränare?

– Nej, vi kan tala mycket om nya metoder och datorer, men kroppen förändrar sig inte. Jag säger inte att det bara finns en väg till Rom, men den här vägen känner jag till och den ger framgång för många idrottare, så varför ändra något, säger Pichler och förklarar att han har två starka principer i sin träningsfilosofi:

– Titta aldrig på vad andra nationer gör, för då kommer du att komma tvåa.

– Det finns inga gränser för vad man kan uträtta.

Han gör sitt nionde OS, påpekar han. Han vet hur man förbereder de aktiva bäst. Och han vet hur man lyckas. 

– Det var bara 1998 som jag fick lämna ett OS utan medaljer. 

Vad skulle du säga är skillnaden mellan de landslag du har haft tidigare och det här?

– Det här har kommit till en hög nivå snabbare. Om du har yngre åkare är det enklare att influera än om de är 30 år. För mig som tränare är det roligare att ta hand om unga åkare, inte minst eftersom det är mindre press på dem i Sverige jämfört med andra länder.

Dina åkare talar mycket om lagsammanhållningen. När Sebastian Samuelsson och Hanna Öberg har tagit OS-medaljer har de andra i laget verkat nästan lika glada. 

– Vår hela träning är uppbyggd kring laget. Ibland har man en bra dag, ibland har man en dålig. Då gäller det att arbeta tillsammans. Någon skrev för länge sedan att vi är som en sekt, men jag skulle säga mer som en familj. Vi tillbringar över 200 dagar tillsammans under ett år. 

Förbereder du laget annorlunda inför ett OS än inför ett VM?

– Naturligtvis. Jag lärde mycket av vad som hände Helena Ekholm i Vancouver. Jag försökte att hålla förväntningarna nere för att minska pressen på henne, men på grund av hennes framgångar 2009 talade massmedierna bara om hur många medaljer hon skulle ta. Sedan tappade hon sitt självförtroende efter de första tävlingarna och vi hade ingen psykolog som kunde hjälpa henne. Det är något jag lärt mig, att inte sätta för höga mål.

Ja, du låg lågt i förhandstipsen inför OS. Nu ökar förväntningarna, inte minst inför stafetterna.

– Vi har sett i de första tävlingarna att vi kan konkurrera med länder som Norge och Tyskland när det gäller åktider, både bland damerna och herrarna. Vi har redan varit på pallen i stafett i år, så visst finns det en bra chans. Men vi måste fortsätta att jobba med andan i laget och se till så att ingen far iväg och gör något dumt. När det gäller disciplin är jag hård.

Du sade efter Sebastian Samuelssons silverlopp att han är den nye Martin Fourcade, guldmedaljören och sportens dominant. Tror du verkligen det?

– Man vet aldrig. Jag hoppas att han är den nye Fourcade, men det första målet måste vara att slå Fourcade. Jag är väldigt imponerad av Sebastian, han har något speciellt. Han är potentiell ledare i laget och verkar mycket äldre än han egentligen är. För mig gäller det att hålla honom på jorden, så att han inte tror att han är en stjärna nu. Det blir man när man vunnit den totala världscupen sex gånger i rad, som Magdalena.

Länge såg det ut som om du inte skulle få åka till OS på grund av den avstängning som IOK först gav dig men senare upphävde. Hur tror du att det hade gått om du inte hade varit här?

– Vi hade en plan där jag skulle medverka via Skype, men vi ser nu att det hade blivit svårt. Det finns små saker som man måste vara på plats för att kunna styra. Det är som med barn, om man säger till dem att göra si och så måste man ändå kontrollera att de verkligen gör det, säger Pichler och berättar att hans åkare ibland gör narr av honom på grund av den tuffa disciplin han kräver av dem.

– Vi tränar väldigt, väldigt hårt. ”Demontränaren”, ni vet, säger han.

Det namnet är Pichler beredd att utstå – så länge hans ”barn” gör som han säger, och åker rullskidor uppför Grossglockner.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.