Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Precision, känsla och taktik – rullstolscurling kräver allt

De har dragit iväg många ton curlingstenar för att få in fartkänslan i sina muskelminnen. När man inte kan sopa isen, så måste man veta exakt vilken kraft som behövs för att placera en sten rätt.

– Det krävs mer av de här spelarna, säger förbundskapten Peter Narup om rullstolslandslaget i curling.

I Paralympics hoppas de bli överraskningarnas lag.

Curlinghallen i Södertälje är som alla andra små ishallar kall. Mycket kall. På isen skrattas det, samtidigt som det ropas siffror.

– Tio och en halv sekund, bra Ronny, ropar Kikki Ulander som tagit tid från det ögonblick stenen lämnade den långa käpp Ronny Persson använder för att ge stenen fart, och tills den stannade inne i boet.

Landslaget i rullstolscurling är samlat på läger i Södertälje, ett av många inför Paralympics i Sydkorea.

Efter sjundeplatsen i Sotji för fyra år sedan försvann tre erfarna spelare ur laget. Dessutom förbundskaptenerna.

In kom tre nya spelare och ett nytt kaptenspar och nu börjar spelet sitta. Laget lyckades ta sig till Paralympics som tolfte och sista lag och är utan tvekan underdogs i curlingturneringen.

Men på vägen mot Pyeongchang har laget under säsongen radat upp resultat som gör att det mycket väl kan överraska.

– Målsättningen är topp sex, men sedan vet vi att vi kan slå alla lag vilken dag i veckan som helst. Så får vi till det, kan det gå riktigt, riktigt bra, säger förbundskapten Peter Narup, samtidigt som han kastar in en brasklapp:

– Sedan ska man komma ihåg att det är Viljos första mästerskap som skipper, det är Ronnys första mästerskap som trea och det är Mats Olas första mästerskap över huvudtaget, så vi tänker nog njuta lite av att vara underdogs också.

Peter Narup har massor av VM- och EM-guld som curlingspelare själv. Men någon OS-medalj blev det aldrig, trots tre försök. Som ”gångarcurlare” har han ingen större erfarenhet av hur det är att spela rullstolscurling.

– Jag har spelat två stenar, det är allt jag provat, erkänner han. Det är många saker som skiljer, men det är mer som påminner om gångarcurling. 

– Tävlingsnerven är densamma och taktiken är snarlik, den största skillnaden är att man inte använder sopar som rullstolsspelare, så där har de en väldig nackdel att de inte kan finjustera en dålig sten.

– De måste sätta bra stenar hela tiden, så det krävs mer av de här spelarna och det är häftigt faktiskt. Jag är sjukt imponerad, säger Peter Narup när han ska beskriva rullstolscurlingen.

Viljo Peterson-Dahl är ny skipper i det svenska laget. Det är han som styr spelet, lägger upp taktiken och bestämmer hur de andra i laget ska spela sina stenar.

Dessutom är det han som spelar lagets sista sten i varje omgång.

Nervöst?

– Jo, det är klart att det är. Det blir väldigt svart eller vitt vilka konsekvenserna blir om du missar eller sätter den. Det gäller att inte snurra i väg och tänka ”jag får inte missa nu, jag får inte...”, utan snarare göra den där stenen som vi gjort tusen gånger innan, säger Viljo Peterson-Dahl.

Viljo Petersson Dahl och Kikki Ulander
Viljo Petersson Dahl och Kikki Ulander Foto: Alexander Mahmoud

2005 skadade han ryggen svårt i en truckolycka och blev förlamad från midjan och neråt.

– Så där rök fotbollen. Jag ska inte säga att jag var en elitspelare, men jag hade en ganska hög ambitionsnivå då, säger han. 

Omställningen till att bli rullstolsburen var inte lätt, men ändå inte så svår som man kan föreställa sig.

– Det gick nog ganska lätt för mig. Det är viktigt att ha ett nätverk och det är viktigt att komma in i arbetslivet och hitta en sysselsättning. Gör du inte det blir det ganska svårt.

Och trots olyckan, släppte han inte fotbollen.

– Jag blev tränare för ett juniorlag, just för att göra någonting. Jag ville utmana mig själv. Det är klart att du inte kommer in i alla klubbstugor och det är trappor och du har försäsongsträning och det är snö överallt.

– Det var nya hinder varje dag, men jag körde det i tre år för att göra någonting, berättar Viljo.

2013 provade han på rullstolscurling hemma i Jönköping och det tog inte lång tid för honom att bli fast. ”Den fyllde ett tomrum”, säger han. I dag tränar han curling sex timmar i veckan och dessutom minst ett fyspass. Och sedan är det läger och tävlingar, såväl nationella som internationella.

– Så det är nästan ett halvtidsjobb. Jag har ett barn på två år och en flickvän så det är ett evigt pussel. Att få barn gör en lite klokare känner jag, så jag har väl lärt mig att avstå något träningspass, säger han och skrattar.

Det som lockade med curlingen i början var tävlingsmomentet, att känna adrenalinpåslaget när det var dags för den avgörande stenen. 

– I dag brinner jag för den taktiska delen. Jag tycker det är jätteroligt och jag kollar oerhört mycket gångarcurling för att analysera olika sekvenser.

Vad är roligast med att vara skipper?

– Jag gillar att styra spelet även om det nästan alltid är svårt. Men det är det som är så roligt, att hur mycket du än spelar så ställs du inför situationer där man tänker ”det här måste jag analysera, hur ska jag göra nästa gång?”, säger Viljo Peterson-Dahl och fortsätter:

– Många säger att det tar tjugo år att bli en bra skipper, men man kan kanske snabbspola några år...

Vad är det svåraste med rullstolscurlingen?

– Vi har mindre marginaler eftersom vi inte kan kontrollera farten med sopen.

Hur lär man sig det?

– Erfarenhet. Ju mer du spelar ju mer ser du hur långt stenen kommer att gå, vilken tid det borde ta för att den ska hamna där man vill. Sedan är det svårt för oss som sitter i rullstol för är vi en meter kort, då är vi en meter kort, så man får ha en marginal i åtanke när man väljer uppgift.

För Viljo och Mats Ola Engberg blir Pyeongchang deras första Paralympics, men de övriga tre i laget har erfarenhet från tidigare mästerskap. Kikki Ulander och Zandra Reppe var med i curlinglaget i Sotji och Zandra Reppe har också varit med i sommarspelen i Peking, Rio och London, men då som bågskytt.

Kikki Ulander, Mats-Ola Engberg och Zandra Reppe.
Kikki Ulander, Mats-Ola Engberg och Zandra Reppe. Foto: Alexander Mahmoud

Och Ronny Persson har flera medaljer – dock inget guld – från Paralympics.

– Jag körde fyra discipliner utför, slalom, storslalom, super-G och störtlopp. Salt Lake City 2002 var mitt sista Paralympics och då tog jag medalj i allt.

Hur kom det sig att du började med curling?

– Jag saknade något i mitt liv, jag behövde något att fylla fritiden med och med ålderns mognad har jag funnit en sport man kan hålla på med och där man måste lugna ner sig lite, säger Ronny Persson  och fortsätter:

– När du åker alpint kan du vara lite hetare och adrenalinpumpad, men skulle du vara det här så skickar du ju stenarna i alla hörn. Så här måste du hitta ditt inre lugn.

Alla fem påpekar att de är ett lag. Fem personligheter som kommit samman och mer och mer lärt sig att fungera som en enhet. Som ett lag.

Ronny Persson.
Ronny Persson. Foto: Alexander Mahmoud

För Ronny Persson, som alltid tävlat ensam, har det varit en häftig erfarenhet.

– Man har fått lära sig tänka i ett större perspektiv och den resan har varit fantastiskt rolig. I ett lag är det inte du som är stjärnan, utan det är laget som är stjärnan och nu tycker jag att jag hittat min plats.

I Pyeongchang ska den inställningen överraska de övriga lagen.

Läs mer: Guide till Paralympics – tävlingarna, svenskarna, tv-tiderna

Läs mer: Sveriges kälkhockeylag vill bli taget på allvar

Läs mer: Zebastian Modin jagar guld efter tuffa åren: ”Kände mig maktlös”

Förbundskaptenen Peter Narup om laget

Kikki Ulander, 36 år, Kramfors. Spelar etta.

”Rutinerad och driven. Hon har ett oerhört fokus och är duktig på att utnyttja det för laget.”

 

Mats Ola Engberg, 60 år, Jönköping. Spelar tvåa.

”Ny i landslaget som gjort en fantastisk resa. Har börjat inse att han kan få ut mycket genom att inte vara så hård mot sig själv.”

 

Ronny Persson, 51 år, Stockholm. Spelar trea.

”Vill testa, testa, testa och är otroligt nyfiken. Gör allt för att hela tiden bli bättre. Har haft en otrolig utveckling.”

 

Viljo Peterson-Dahl, 35 år, Jönköping. Skipper.

”Tävlingsmänniska som har oerhört fina ledaregenskaper. Är taktiskt väldigt duktig och vetgirig.”

 

Zandra Reppe, 43 år, Östersund. Reserv

”Älskar curling för då får hon vara med i en större grupp. Är en positiv glädjespridare och delar med sig till de övriga.”

 

Fakta.Så spelar Sverige i Paralympics

10/3 Sverige - Kina

11/3 Sverige - Kanada

12/3 Sverige - Slovakien

        Sverige - Storbritannien

13/3 Sverige - Norge

        Sverige - Tyskland

14/3 Sverige - Finland

        Sverige - Sydkorea

15/3 Sverige - NPA, Neutrala paralympiska aktiva (Ryssland)

        Sverige - Schweiz

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.