Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Richardsson sätter kampen mot Olsson före landslaget

”Visst kan jag sakna landslaget lite, förhoppningsvis åker jag några världscupstävlingar i vinter”, säger Daniel Richardsson.
”Visst kan jag sakna landslaget lite, förhoppningsvis åker jag några världscupstävlingar i vinter”, säger Daniel Richardsson. Foto: Fredrik Funck

Han brukar hålla en låg profil men när Daniel Richardsson nu går in för längdskidåkningens långloppscup Ski Classics kaxar han upp sig.

– Mitt stora mål är att vinna totalcupen och komma hem med den gula tröjan, säger Richardsson.

Det talas mycket om Johan Olssons långloppssatsning. Frågan är om inte Daniel Richardssons är minst lika intressant.

Richardsson, som slutade fyra i Vasaloppet 2012 och vann Årefjällsloppet 2014, vet vad han vill.

– Det är den totala cupen som jag är ute efter. Och åker jag bra i de andra tävlingarna så kommer jag nog att åka bra i Vasaloppet också, jag var nära 2012 men Jörgen Brink var vassare.

Inför den här säsongen lämnade Richardsson Lager 157 Ski Team, som han körde tre långlopp för förra säsongen, för Team Exspirit.

– Den här gången satsar jag lite mer och då känns det helt rätt att byta, säger Richardsson när han tar emot på huvudkontoret på Skeppsbron i Stockholm.

Ski Classics växer och det gör prispengarna också. När säsongen avslutas i Åre 2 april ska närmare två miljoner kronor fördelas bland åkarna. Dessutom finns det runt 200.000 kronor att åka om i varje deltävling. Hur mycket Richardsson kommer att kamma hem beror givetvis på hur det går både för honom och för laget.

– Rik blir man aldrig. Men jag skulle nog säga att det är bättre ekonomi i det här än att åka i det traditionella landslaget. Men det är ingen jätteskillnad, det är inte därför jag väljer att åka långlopp. Jag vill göra något för att höja motivationen, det känns som att jag måste ta ett kliv till i min karriär och dessutom kommer jag lite närmare mina sponsorer. Jag vill inte åka runt på världscupen och bli tionde eller femtonde man, jag vill vara där uppe som jag var för två år sedan.

Det är alltid kul att göra Johan irriterad

Med Daniel Richardsson och 35-årige Johan Olsson, som åker för bröderna Auklands Team Santander, får Ski Classics ytterligare två stjärnor på startlinjen.

– Johan är en fantastisk skidåkare med många meriter på sin lista, han är duktig på att bli bra på det han ska bli bra på. Jag tror att han kommer att åka väldigt bra, men det blir kämpigt för det är många om budet. För Johan och de lite äldre åkarna kan jag tänka mig att det är lite enklare att kombinera Ski Classics med en familj, det är färre lopp och mindre tid som du är borta.

29-årige Petter Northug, världens bäste skidåkare som tog fyra guld i VM i Falun i februari, kommer också att åka några lopp i Ski Classics.

– Det blir en bonus i så fall. Jag tror nog att Petter vill åka världscupen men han måste ju komma överens med förbundet, det är väl där det sitter. Han är världens bäste skidåkare, det är inget snack om saken. Skulle han ge sig in i den här cirkusen så blir det ett lyft. Men han skulle få det tufft i den här konkurrensen. Nu är det full sula från början vilket kanske gör att det inte passar Northug så bra.

Petter Eliassen vann fyra deltävlingar i Ski Classics förra säsongen och den 29-årige norrmannen tog också hem den totala cupen.

– Han är väldigt uthållig och duktig på att staka. Eliassen är inte den som går i väggen utan orkar gnata på i samma fart hela tiden, han malde helt enkelt ned sina konkurrenter. Han vet själv att han inte är den bäste spurtaren utan fokuserade på att åka ifrån innan upploppet. Jag är väl lite av den karaktären själv, jag gillar att hålla hög fart länge.

Mycket talar för att Eliassen får det betydligt tuffare den här säsongen.

– Nu är några av de som var skadade och sjuka tillbaka, dessutom vill Johan och jag vara med och kriga i toppen.

I början av september besegrade Richardsson Eliassen i rullskidsloppet Olaf Skoglunds Minnelöp mellan Kragerö och Gautefall i Norge. Richardsson, som debuterade för Team Exspirit, var en sekund efter Simen Östensen i mål men hade en marginal på åtta sekunder till trean Eliassen.

– Många långloppsåkare har varit sprintåkare. Norrmännen John Kristian Dahl, Johan Kjölstad och Öystein Petersen har ju tagit både OS- och VM-medaljer i sprint, man vet att de har en bra finish. Att åka och vänta på dem är inte så smart, man får nog ha en annan plan.

För två år sedan var det ofta nollföre vilket gjorde att det var svårt att splittra huvudklungan. Då avgjordes ett flertal av långloppen på upploppet.

– Men senaste säsongen var det väldigt offensiva lopp med hög fart från start, det är bara att hänga med. Jag föredrar ju fem mil eller längre och åker gärna två och en halv timme och mer än så.

Stakningen har helt tagit över och för Richardsson blir det lite av en utmaning.

– Jag kommer att staka mig igenom alla lopp, det är det som gäller. Jag gillar att åka med fäste och gör det gärna men jag tränar för att staka.

När Richardsson vann Årefjällsloppet 2014 åkte han med fäste. I våras provade han att bara staka, då slutade han sexa. Richardsson är en av de allra bästa på diagonal­åkning men inser att stakåkning kommer, till och med i världscupen.

– Det är en del av utvecklingen, oavsett om det är tuffa eller lite enklare banor. Jag stakade en världscup i Toblach, i Tour de Ski, förra säsongen och blev femma. I världscupen är det ofta varvbanor med kortare backar och kurvor, det gynnar de som inte har fästvalla.

Som junior kunde han inte drömma om att han med tiden skulle staka sig igenom ett helt lopp.

– Det fanns inte i tanken. Men de senaste åren har man sett att det går lika fort, och ibland fortare. Man ser på ungdomarna att stakning har blivit en allt viktigare bit. Tränar du det som ungdom och junior så kommer du att prestera bra i stakningen. Rent muskulärt är det jobbigare att bara staka men tränar man upp den biten så tror jag att det kostar mindre än att åka med fäste.

Stakningen tar bort risken att valla bort sig med fästvallan, nu är det mer glidet som avgör om åkarna har bra eller dåliga skidor.

– På så vis är det enklare, medger Richardsson. Det är viktigt att välja rätt skida; är det väldigt kuperat och man ska staka så vill jag ha en skida som bär upp när du lägger tyngden på den. I Vasaloppet, som är rätt platt, så kanske man behöver en mer flack skida.

Långa stakpass med fokus på överkroppen ska ge Richardsson den styrka han behöver för att matcha långloppsspecialisterna.

– Jag åker mycket rullskidor där jag bara använder överkroppen, det blir också längre pass, upp mot fyra, fem timmar och så lägger man in fartökningar. Jag vet att cyklister tränar på det viset. Jag har också lagt ned mer tid i gymmet, också för att undvika skador. Tidigare år har jag haft många skador, nu måste jag tänka lite långsiktigt och hålla mig frisk.

Det är sällan en åkare under 30 år vinner ett långlopp. Anders Aukland, som vann OS-stafetten med Norge i Salt Lake City 2002, har hunnit bli 43 år och slutade totaltvåa efter Eliassen 2015.

– I slutänden är det konditionen, som det tar många år att bygga upp, som är avgörande. Det är därför gamlingarna dominerar.

Visst kan jag sakna landslaget lite, förhoppningsvis åker jag några världscupstävlingar i vinter. Jag tror att det är viktigt att tävla flitigt för att sedan kunna åka fort i långloppen

Richardsson vill också åka några tävlingar i världscupen och kommer dessutom ställa upp i SM och i Sverigecupen. Säsongen saknar ett stort mästerskap, det är därför fler traditionella åkare satsar mer på Ski Classics än tidigare.

– Så kan man säga. Det är tio tävlingar i Ski Classics, de två första i december i Italien. Men sedan är det ett hopp till andra helgen i januari, efter det går långloppen i ett.

I Bruksvallarna, där de traditionella premiärtävlingarna avgörs i slutet av november, är det meningen att Richardsson ska visa förbundskapten Rikard Grip att han fortfarande är värd en plats i länglandslaget.

– Visst kan jag sakna landslaget lite, förhoppningsvis åker jag några världscupstävlingar i vinter. Jag tror att det är viktigt att tävla flitigt för att sedan kunna åka fort i långloppen. I landslaget är man lite mer en i mängden. I Team Exspirit är man som knuten till en mindre familj. Man lär känna varandra på ett annat sätt, jag tycka att det är lite mer avslappnat. Är man ett större gäng så måste man anpassa sig mer, vi styr mer själva. Vi har en coach, en tränare och en vallstab, det är som ett litet landslag i miniatyr.

Svenskarna Bill Impola och Jimmie Johnson är några av Richardssons nya lagkamrater. Impola var på väg att i överlägsen stil vinna La Diagonela förra säsongen men åkte fel. Som tröst skänkte Öystein Petersen segerpremien till Impola.

Norrmannen Morten Eide Pedersen, som vann Jizerska före Petter Eliassen, är också med i Team Exspirit. För 33-årige Rickardsson är det inspirerande att träna med lite yngre åkare.

– Alla vill prestera väldigt bra, menar Rickardsson. Men vi vill hävda oss i teamtävlingen också. Då är det viktigt att vi tar sprintpoäng, att vi har en plan för varje tävling.

Förra säsongen var VM i Falun det stora målet. Richardsson fick nöja sig med silver i stafetten.

– Mina egna prestationer var jag inte alls nöjd med. Jag hade högre förväntningar men kom fel in i tävlingarna. Jag fick en bihåleinflammation två veckor innan och kände att det tog udden av formen, jag kände mig slagen på förhand, sedan blev resten av säsongen också rätt förstörd.

I en av de sista tävlingarna förra säsongen besegrade han i alla fall Johan Olsson som inte alls var nöjd eftersom Richardsson vägrat dra för att sedan spurta om honom på upploppet i Dundret Runt.

– Han vart lite sur, säger Richardsson med ett leende. Det är alltid kul att göra Johan irriterad.

Ski Classics svenska stjärnor

Team Exspirit: Daniel Richardsson, Bill Impola, Jimmie Johnsson, Annika Löfström.

Team Santander: Johan Olsson, Jens Eriksson.

157 Ski Team: Jörgen Brink, Markus Ottosson, Britta Johansson Norgren.

Team Tynell: Rikard Tynell, Jerry Ahrlin.

Tvärreds IF: Oskar Svärd.

Lina Korsgren och Sara Lindborg är ännu inte anmälda till Ski Classics.

Premiärloppet: Livigno, 5–6 december.