Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 00:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/rickard-persson-veteranpingisen-haller-hjarnan-i-trim/

Sport

Rickard Persson: Åldersnoja existerar inte i veteranpingisen

Bilden är från 2008, innan artikelförfattaren blev veteran. Forehandrörelsen är dock fortfarande lika stel. Foto: Privat

Åldersnoja, vad är det?

I pingisvärlden existerar inget sådant ord.

Där är det hur kul som helst att fylla 50, 60 eller 70.

Det brukar heta att en pingislirare aldrig lägger av. Ett mer eller mindre långt uppehåll möjligtvis, men förr eller senare hittar spelarna tillbaka till sporten. 

Som pingisspelare i Stockholmsområdet är det inte svårt att göra den iakttagelsen. Det vimlar av 60-talister högt upp i seriesystemet.

Många har mött Jan-Ove Waldner på 70-talet, en del av dem har besegrat J-O – särskilt om de var 12 år när han var 8.

Entusiasmen och glöden bland 50- eller 60-plussarna är lika stor som på 70-talet. Nya racketstommar ska köpas, nya gummin testas ideligen och det klagas på kvaliteten i olika bollmärken.

”Nästa år fyller jag 60, då blir jag yngst i klassen på SM”, kan någon säga. 

På en av höstens första träningar med Hammarby Bordtennis trodde jag att jag skulle få möta ett rostigt gäng efter sommaren. Så var det inte.

”Jag körde åtta pass på fem dagar med ungdomarna förra veckan”, säger en. 

”I år blir det tre gånger i veckan, plus specialträning med bollåda”, säger en annan.

Själv gjorde jag i somras debut i 50-klassen, som en av nästan 4.000 spelare i veteran-EM i Budapest. Yngst i klassen för spelare mellan 50 och 59 alltså.

Bäddat för drömlottning.

De två bästa från gruppspelet till slutspel. En titt i lottningen innan avresan: Två tyskar. Borde inte vara några problem. Men så det tredje namnet: Giovanni Bisi, Italien. 

Namnet låter bekant och på Youtube får jag se honom bli italiensk mästare 1985. Lite mer Google och jag kan konstatera att han föll knappt mot Jörgen Persson i tredje omgången i VM i New Delhi 1987.

Skitlottning. 

– Jag förlorade mot Jörgen och J-O Waldner på 80-talet, men slog ”Tickan” och ”Äpplet” (Ulf Carlsson och Mikael Appelgren), berättar den trevlige italienaren innan matchen ska börja.

Min taktik blir att gå ut hårt. Jag är ju ändå svensk, Persson är ett bra pingisnamn och jag gick plus i division 2 i våras. Dessbättre är Bisi inte i 1987 års form och jag chockvinner första set. Sedan kommer han i gång och vinner tre jämna set. Jag går vidare som tvåa, men åker ut i första slutspelsomgången.

– Hälsa Jörgen, säger han lika glatt efter matchen.

Och själv laddar jag för VM i Bordeaux nästa sommar. Då blir vi 5.000 spelare.

Nivån på de bästa så högt upp som i 60-årsklassen är otäckt bra

Nu är 50 ingen ålder när det handlar om bordtennis (Jörgen Persson vann för övrigt veteran-VM 2018). 

40-åringarna på veteranmästerskapen kallas för juniorer. Nivån på de bästa så högt upp som i 60-årsklassen är otäckt bra. 

De riktiga sköningarna finns i +85-klassen. Vid veteran-VM i Globen 2012 gjorde Alexander Kaptarenko, 100 år fyllda, den väldigt långa resan från Novosibirsk. Och det finns många liknande exempel.

Enligt en artikel i Svensk Pingis finns det forskning som tyder på att sporten förutom de fysiska fördelarna även är effektiv för rehabilitering vid sjukdomar som alzheimer och parkinson. Bordtennisen motionerar de delar av hjärnan som ansvarar för rörelse, motorik, strategi och beslutsfattande. 

Men man får också räkna med långsam trafik i spelargångarna mellan matcherna. Alla studsar inte fram som de 80-åriga japanska damerna.

Nu är det faktiskt inte att besegra andra gubbar som är det roligaste med pingisen. Att sätta hårdslående 14-åringar i träningsgruppen i Hammarby på plats är ännu roligare. Eller att ta sista chansen mot den där 11-åringen som kommer att bli proffs en dag.

Jag råkar ha en tävlingsbakgrund även i tennis och squash. Min kiropraktor försöker lite snyggt få mig att sluta med de slitsamma sporterna, eller åtminstone dra ned på träningen. Tai chi ska visst vara mer hälsosamt för en stel kropp.

Jag lovar att tänka på saken. 

Det är förstås en lögn.

Om jag tränar hårt i fyra-fem år till kan jag bli livsfarlig i 55-klassen.

Läs mer: 

77-årige Åke Jonson kunde knappt gå: Idrotten gjorde mig frisk

Allt fler äldre idrottar – men de får betala allt själva