Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Malin Baryard Johnsson med Indiana hemma på Jonstorps gård.
Malin Baryard Johnsson med Indiana hemma på Jonstorps gård. Foto: Nicklas Thegerström
Sport

Så gör Malin Baryard när hon talar med hästar

NORRKÖPING. De talar inte samma språk, ändå förstår de varandra.

VM-ryttaren Malin Baryard Johnssons förmåga att kommunicera med sina hästar har varit en framgångsrik formel i över 20 år.

– Men med ”Indie” har det inte varit enkelt. Under de första två åren skulle jag säga att det inte var någon tvåvägskommunikation över huvud taget mellan oss, säger Malin om sin VM-häst.

Meningen sägs med ett leende. Stoet Indiana, som kallas för Indie, är inte som alla andra hästar. 

Det är också ett av skälen till varför Malin tycker extra mycket om henne.

– Det är hästar som ”Indie” som påminner mig om att jag har världens bästa jobb. Känslan när vi går i mål efter en ritt där hon och jag har varit samspelta och strävat mot samma sak är värt allt jobb. Den känslan är så häftig att jag kan leva på den i flera månader, säger Malin Baryard Johnsson.

– Ska man lyckas med det måste man hitta ett sätt att kommunicera som fungerar för båda ryttare och häst. Som ryttare kan du inte förvänta dig att en häst ska göra si eller så bara för att du vill det. Ni måste vara överens om vart ni är på väg och hur ni ska göra för att nå dit.

Tioåriga stoet Indiana, som nu är redo för mästerskapsdebut i VM i Tryon, utmanar Malin och lär henne nya saker.

– ”Indies” personlighet och hennes sätt att vara påminner inte om någon av mina tidigare hästar, säger Malin.

– Hon har sitt eget sätt att se på livet, och det har inte varit enkelt att sätta sig in i hur hon tänker.

På tisdagen invigs ryttar-VM i Tryon i North Carolina, hoppryttarnas medaljjakt inleds dock först nästa vecka.

Årets VM är ett jubileumsmästerskap för Malin Baryard Johnsson. För 20 år sedan debuterade hon i VM som då avgjordes i Rom.

Tioåriga stoet Indiana är redo för mästerskapsdebut, efter Malins arbete med henne.
Tioåriga stoet Indiana är redo för mästerskapsdebut, efter Malins arbete med henne. Foto: Nicklas Thegerström

Den här gången är det tillsammans med stoet Indiana som Malin ska hjälpa Sverige att i första hand ta en lagmedalj.

– Trots alla hennes egenheter är det tveksamt om jag någonsin har suttit på en häst med lika stor kapacitet som ”Indie”.

– Med andra hästar måste du som ryttare göra allt perfekt för att de ska kunna göra sitt bästa, men ”Indie” är mer förlåtande. Hur duktig och rutinerad du än är som ryttare är det nästan omöjligt att genomföra ett helt mästerskap utan att göra något litet misstag, men när jag klantar mig är hon en mästare på att på egen hand klara av kluriga situationer.

Malin klappar ”Indie” på halsen innan hon med ett leende fortsätter:

– Ibland tror jag faktiskt inte ens hon märker när jag gör misstag eftersom hon är i sin egen värld.

I stallet på Jonstorps gård, några kilometer från centrala Norrköping, tittar Indiana ut genom fönstret i sin box.

När DN hälsar på hemma på gården är det fortfarande några dagar kvar tills flyget mot Tryon lyfter och Indiana är nyfiken på allt som händer runt omkring henne.

Indianas pappa heter Kashmir van Schuttershof och han är en stor förklaring till varför stoet för drygt tre år sedan hamnade hemma hos Malin.

Pappan till Peder Fredricsons guldhäst All In är nämligen också Kashmir van Schuttershof, och när All Ins ägare Charlotte Söderström såg Indiana var det som om stoets öde var förutbestämt.

Den framgångsrika valacken All In är Charlottes ögonsten och när möjligheten att köpa guldhästens yngre halvsyskon, som dessutom är ett sto vilket innebär att Charlotte kan få föl med samma stam, dök upp fanns det ingen tvekan.

När köpet var klart placerade Charlotte Söderström Indiana hos Malin som Charlotte sedan tidigare hade ett samarbete med.

Väl på plats på Jonstorps gård började Malins arbete med den då unga och orutinerade hästen. Det skulle visa sig bli en utmaning.

Malin Baryard Johnsson är erkänt duktig på att kommunicera med svåra hästar. Indiana är en sådan.
Malin Baryard Johnsson är erkänt duktig på att kommunicera med svåra hästar. Indiana är en sådan. Foto: Nicklas Thegerström

Trots att Malin är erkänt duktig på att kommunicera med svåra hästar, en kommunikation som snarare bygger på Malins förståelse för hur hästar tänker och känner än ord, krävdes det en stor dos tålamod och envishet från Malins sida innan hon och Indiana hittade rätt.

– Med henne har jag gång på gång fått upprepa saker för att hon ska förstå. När andra hästar lär sig efter ett tag kan hon plötsligt ha gjort rätt 100 gånger för att den 101:a gången uppträda som hon inte har en aning om vad som förväntas av henne.

– Det har faktiskt också hänt att hon helt har tagit kommandot och sprungit tillbaka till stallet med mig på ryggen utan att jag har kunnat hindra henne. När hon bara dummat sig på det sättet är det klart att jag har varit tvungen att bli arg på henne för att markera att det inte är okej.

– Men eftersom hon är så känslig har jag inte fått bli för arg för då hade hon blivit rädd. Så med henne har det hela tiden varit en balansgång och det har säkert bidragit till att det tog sin tid innan hon förstod vad som var rätt och fel.

Vi sitter utanför stallet och dricker en kopp starkt kaffe. Trots att det bara är lunchtid har Malins arbetsdag redan pågått i flera timmar.

Under vårt samtal tittar Indiana med jämna mellanrum ut genom sitt fönster för att hålla koll på oss.

Många elitryttare undviker att rida sto. De är ofta känsligare, svårridna och mer egensinniga än valacker och hingstar.

För Malin är det tvärtom. 

Visst har hon under sin långa karriär också ridit flera duktiga hingstar och valacker, men det är tillsammans med ston som hon trivs allra bäst.

Inte minst beroende på att Malins mjuka och följsamma ridstil passar perfekt på känsliga ston. 

– Jag har ridit både fantastiska hingstar och valacker, men överlag tycker jag att ston är väldigt roliga att jobba med. Man ska självklart alltid akta sig för att generalisera eftersom alla hästar är egna individer och inte stöpta i samma form, men ston är ofta speciella på ett bra sätt. När du får dem på din sida är de väldigt lojala. 

Malin beskriver en typisk ”Malin-häst” som annorlunda, udda, speciell och känslig.
Malin beskriver en typisk ”Malin-häst” som annorlunda, udda, speciell och känslig. Foto: Nicklas Thegerström

 

Fakta.Malin Baryard Johnssons mästerskapshästar

Redan som tolvåring debuterade Malin i landslaget när hon red ponny-NM. Sedan dess har det blivit ett stort antal mästerskap på olika hästar. Genomgående för nästan alla Malins mästerskapshästar är att hon har utbildat dem själv.

Här är hästarna som Malin ridit mästerskap på: 

Ponnymästerskap

Midnights Brenda Lee: NM 1987 och 1988

Innishannon: EM 1989 och 1990

Supertramp: EM 1991

Junior- och young riders mästerskap (stor häst)

Liberty: EM 1992 och 1993

Corrmint: EM 1994 och 1995

Seniormästerskap

Corrmint: OS 1996, EM 1997 och VM 1998

Butterfly Flip: OS 2000 och 2004, VM 2002 och 2006, EM 2001, 2003 och 2005

Actrice: VM 2010

Tornesch: EM 2011 och 2015

Cue Channa: OS 2016 och EM 2017

Indiana VM: 2018

Hur mycket av dina framgångar skulle du säga beror på din utpräglade känsla för vad olika hästar behöver?

– Väldigt mycket. Känslan har gett mig tajmingen, och den betyder nästan allt, särskilt när du rider känsliga hästar. När du rider en känslig häst måste du hela tiden ligga steget före hästen, och kunna läsa deras tankar och inse vad som är på väg att hända innan det har hänt. Lyckas du inte med det kan det sluta illa.

– Det är klart att känslan för vad olika hästar behöver har utvecklats med åren och erfarenheten, men jag tror att mycket av det är medfött.

Hur skulle du beskriva en typisk ”Malin-häst”?

– De är annorlunda, udda, speciella och känsliga. Att jag tycker bäst om den typen av hästar tror jag helt enkelt beror på att det är på dem som mina kvalitéer som ryttare bäst kommer till sin rätt.

Efter en lång tid av kommunikationsproblem hände det något förra hösten.

Malin och Indiana började förstå varandra allt bättre, och då började de också prestera på hoppbanorna runt om i Europa.

Under våren och sommaren har de fortsatt att övertyga på ett sådant sätt att ekipagets VM-biljett kändes självklar.

– ”Indie” och jag är ute på en resa. På enormt kort tid har vi blivit ett världsekipage – tittar man på resultaten har det gått galet bra i år. Det är så klart superhäftigt, men likväl är vi fortfarande på en resa. Vi har inte nått vår fulla kapacitet än.

– Det händer fortfarande då och då att vi har svårt att förstå varandra, men den utmaningen stimulerar mig och gör att jag hela tiden måste vara på tårna. Det kan vara så enkla saker som att hon är på dåligt humör en dag, eller kanske det är jag som är sur av någon anledning, som kan göra att vi helt pratar förbi varandra.

Malin börjar skratta och säger:

– När jag beskriver vår relation hör jag att vi på många sätt låter som ett gammalt par som inte kan låta bli att gnabbas lite så att det inte blir för mycket vardag i relationen.

Foto: Nicklas Thegerström

Ryttar-VM invigs under tisdagen och på onsdagen ska hopphästarna landa i Tryon om allt går enligt planerna och den annalkande orkanen inte ställer till det.

43-åriga Malin har tagit såväl OS-, VM- och EM-medaljer i lag, men den där individuella mästerskapsmedaljen som senior har hon ännu inte ridit hem.

Fakta.Malin Baryard Johnsson

Född: 10 april 1975

Familj: Maken Henrik Johnsson och sönerna Alvar och Ed

Bor: Jonstorps gård utanför Norrköping

Yrke: Hoppryttare

Aktuell för: Tävlar i nästa vecka i ryttar-VM i Tryon i North Carolina

Trots att hon levt hela sitt vuxna liv på hästryggen finns lusten fortfarande där.

– Kärleken till hästarna är grunden till varför jag fortsätter år efter år, men sedan är det klart att det spelar stor roll att jag är en tävlingsmänniska som blir triggad av att tävla och prestera.

De senaste tio åren har hon dock dragit ner på både antalet hästar i stallet, och antalet internationella tävlingar för att också kunna vara en närvarande mamma åt de två sönerna.

– I dag tycker jag att jag har hittat en bra balans, säger Malin.

– Ska jag göra något ska det vara med kvalité, annars finns det så mycket andra saker man kan ägna sig åt. Därför har jag hellre något färre hästar men hästar med hög kapacitet och med stor utvecklingspotential.

Läs mer: Guide: Allt du behöver veta inför ryttar-VM

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.