Hon tog guld, silver och brons i junior-VM och debuterade i världscupen 2009.

Sara Hector vara bara 22 år när hon i december 2014 såg ut att få sitt stora genombrott med två pallplatser i världscupen, segern i Åre vägde tungt.

Men det blev inte raka vägen till toppen.

I december 2015 skadade hon sitt knä under storslalomen i Åre och det tog åtta månader innan hon kunde åka igen och det var först 7 januari 2017 som hon var tillbaka i världscupen då hon slutade elva i världscupstorslalomen i slovenska Maribor.

– När jag var på pallen åkte jag väldigt bra, sedan skadade jag mig och var borta ett drygt år. Det kommer aldrig bli helt bra och skadan påverkar men det får jag leva med hela livet. 

Några fler pallplatser har det inte blivit.

– Jag har mött motgångar på flera plan i mitt liv och inser att det inte hjälper att gräva ned sig i en grop. Det gäller att ta vara på de små framsteg som man gör och tro på det, gör man inte det så kan man lägga av.

Några tankar på att ge upp har hon aldrig haft.

– Jag har haft tider när jag har varit snabbast i vissa åk men det gäller att jag får till det och kommer på den nivå som jag verkligen skulle vilja vara, det är något jag kämpar för.

Hon hoppas mer på storslalom än slalom.

– Det började ju rätt trögt i storslalom förra säsongen. Det blev inte så mycket storslalom och det märktes ganska fort på resultaten. Det gick lite bättre i slalom, det var skönt att det gick bra någonstans.  Jag ska köra slalom också men det blir lite mindre fokus träningsmässigt på slalom än storslalom. 

I världscupspremiären i storslalom i Sölden i slutet av oktober var Sara Hector ensam svenska att ta sig vidare till andra åket och slutade på plats sjutton.

Alice Robinson, 17-årigt stjärnskott från Nya Zeeland, vann överraskande före giganten Mikaela Shiffrin.

Hector ser Robinson som en allvarlig utmanare till Shiffrin.

– Robinson gjorde inte så bra resultat förra säsongen förrän mot slutet och nu går hon och vinner. Hon har alla möjligheter och kommer in utan förväntningar, hon är stark och modig. 

Sara Hector vet att hon måste jobba för att förbättra brantåkningen, på lördag väntar storslalom i Killington, USA.

– Äh, jag är inte rädd för branten. Men jag behöver jobba på det, jag känner mig inte riktigt säker och vet inte exakt hur jag ska agera för att det ska gå fort. Jag håller inte riktigt den nivå som krävs, jag tycker ändå att jag har rätt bra speed på flacken. 

Det mentala är också en viktig bit för att lyckas.

– Det krävs att man har förtroende för sig själv att köra med full insats. Man måste vara tuff i alla situationer, våga släppa skidorna och vilja vinna mycket mer än vara rädd för att misslyckas. Och det är inte alltid lätt.

På VM hemma i Åre i början av februari slutade Hector sjua i storslalom.

– Det var jätteroligt att jag gjorde ett så bra andraåk. Jag ville ju vara på pallen men sjua är ändå ett rätt bra resultat. 

Det har riktats kritik mot att det är för många tävlingar i världscupen. Det håller inte Hector med om.

– Vi tävlar inte så mycket om man jämför med en hockeyspelare i NHL som spelar 80-90 matcher som håller på ganska länge. För oss handlar det kanske om två minuters åkning och lägger man ihop en gren så kanske det blir 20 minuters åkning på ett helt år. Men då ska man prestera varje sekund. Gör du ett misstag så kan du tappa rätt mycket. 

Hon är inte främmande för fler tävlingar.

– Ja, det skulle det kunna vara. Men det är inte hållbart med tanke på de som kör flera olika discipliner men kör man bara en disciplin så är det inte för mycket.

Sara Hector har inte bara världscupen i tankarna. Hon arrangerar också Sara Hector ALS Challenge till förmån för ALS-forskningen. 

Till våren blir det en uppföljning av arrangemanget hemma i Kungsberget som inbringade 100.000 kronor där åkare bland annat fick mäta sig med Hectors tid nedför pisten.

– Det var väldigt lyckat och det kommer att bli en upprepning i påsk. Jag hoppas att det kommer riktigt många den här gången också, alla är välkomna.

Sara Hectors mamma har drabbats av ALS.

– Det är en hemsk sjukdom och det går inte att göra så mycket. Det känns bra att kunna göra någonting. Det är självklart att jag skulle vilja vara med mamma varje dag men det går ju inte. Vi har en fin relation och pratar mycket i telefon, hon är en väldigt stor inspirationskälla för mig. 

Läs mer: Swenn-Larsson redo att fylla Hansdotters pjäxor: Ser mig själv i absoluta toppen