Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Silver-Stina har blivit Guld-Stina – här är Stina Nilssons väg från barnstjärna till olympisk mästare

Stina Nilsson korsar jublande mållinjen i Pyeongchang.
Stina Nilsson korsar jublande mållinjen i Pyeongchang. Other: Petter Arvidson/Bildbyrån

PYEONGCHANG. Silver-Stina har blivit Guld-Stina.

Den 24-åriga sprintstjärnan klarade pressen i OS i Pyeongchang – och var överlägsen. 

Här är Stina Nilssons väg från barnstjärna till olympisk mästare.

Barndomen: En tävlingsmänniska föds

Att åka skidor var självklart i familjen Nilsson. I sin presentation på Skidförbundets hemsida konstaterar Stina att hon åkt skidor ”sedan hon kunde gå” och hade hon inte blivit längdåkare ... ja, då hade hon tävlat i något annat. 

Inledningsvis står också andra sporter på schemat för Täpp Karin Stina Nilsson, född den 24 juni 1993.

Det handlar om fotboll – och orientering.

– Men fotbollen slutade Stina med eftersom hon var rädd för bollen. Och i orienteringen var hon rädd för att springa vilse, så det var inte heller bra. Men med skidorna var det annat, har pappa Richard Nilsson berättat för Expressen. 

 

1998: Första segerintervjun

– Och förresten, jag vann! 

Videoklippet från SVT:s lokalstation i Dalarna har blivit en viral sucé. En fyrårig Stina Nilsson har just vunnit ”Barnens Vasalopp”. Hon bryter en bit choklad och avslöjar sitt segerrecept för reportern:

– Jag åkte med valla ju! En bra valla. Vi hade köpt alldeles ny valla.

 

Ungdomsåren: Träning i Torsby

Redan i åttan på högstadiet förstår Stina Nilsson vad som krävs för att bli bäst i världen. Varje tisdag åker hon de åtta milen mellan Malung och Torsby för att träna spänst ihop med storasyster Malin, under ledning av skidtränaren och numera SVT-experten Johanna Ojala. Väl i gymnasieålder fortsätter skolningen, på skidgymnasiet i Torsby.

 

28 feb 2012: Första JVM-guldet

Den första succén är ett faktum. I junior-VM i Turkiet, svenskans andra JVM, vinner en 18-årig Nilsson guld i fristilssprinten. Och i stafetten ser hon till att Sverige tar silver.

Vid hemkomsten hyllas 18-åringen på torget i Malung. Några månader senare byter hon klubb till IFK Mora. 

 

Stina Nilsson 2012, under en tävling på Bislett i Norge, strax efter världscupdebuten.
Stina Nilsson 2012, under en tävling på Bislett i Norge, strax efter världscupdebuten. Foto: Lise Åserud/NTB Scanpix/TT

7 mars 2012: Världscupdebuten

JVM-framgångarna leder ända in i seniorlandslaget. I norska Drammen gör stortalangen världscupdebut. Hon går vidare från sprintkvalet, men slås ut i kvartsfinal.

 

22 januari 2013: Ny JVM-succé

Stina Nilsson försvarar sitt JVM-guld i sprint, denna gång i tjeckiska Liberec. Nu blir det även guld i stafett.

– Jag hade en stor press på mig från omgivningen att vinna, berättar tonåringen för DN.

– Men den största pressen hade jag från mig själv.

 

13 januari 2013: Första pallplatsen i världscupen

Stina Nilsson firar sin första världscuptriumf med landslagskompisen Ida Ingemarsdotter. Duon blir tvåa i sprintstafetten i Liberec. 

Första individuella pallplatsen kommer ett år senare, en tredjeplats i sprinten i Drammen.

 

Stina Nilsson vann sin kvartsfinal på VM i Val di Fiemme och slutade sedan femma i finalen.
Stina Nilsson vann sin kvartsfinal på VM i Val di Fiemme och slutade sedan femma i finalen. Foto: Pontus Lundahl/TT

22 februari 2013: VM-debutant – och femma

Sverige har något stort på gång. Det står klart sedan Stina Nilsson nått final i sitt allra första senior-VM. Det blir en femteplats i sprinten i Val di Fiemme.

DN:s krönikör Johan Esk skriver att Stina Nilsson är hur viktig som helst – ”om Sverige ska ha någon chans att hota Norge innan glaciärerna smälter”.

 

Ida Ingemarsdotter och Stina Nilsson efter OS-bronset.
Ida Ingemarsdotter och Stina Nilsson efter OS-bronset. Foto: Maja Suslin/TT

19 februari 2014: OS-brons

Citatet blir en klassiker.

– Jag tänkte bara OS-brons, OS-brons, OS-brons.

Stina Nilsson hade fått chansen ihop med Ida Ingemarsdotter i sprintstafetten i Sotji. Och som hon tog den.

När Sverige såg ut att hamna utanför OS-pallen tog Nilsson in meter på meter på tyskan Denise Herrmann – och säkrade bronset.  

 

14 februari 2015

Säsongsinledningen stördes av en fotskada. Men inför VM i Falun blir Stina Nilsson trea i genrepet i Östersund. Efteråt resonerar hon så som journalister har tvingats lära sig att stjärnan resonerar. Stina Nilsson är ”här och nu”. Inget annat.

– Jag vill vara här och nu. Inte på torsdag när det bara är lördag. Det är något som jag om min mentala tränare har pratat om. Det är en bubbla, eller ett ställe som jag vill vara i. Och jag känner mig trygg i det, säger hon.

 

Stina Nilsson tar emot karriärens första senior-VM-medalj.
Stina Nilsson tar emot karriärens första senior-VM-medalj. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Februari 2015: Silver-Stina

Torget i Falun är fullsmockat när Stina Nilsson kliver upp på scenen och tar emot karriärens första senior-VM-medalj.

– Jag var mest stressad över vilken takt jag skulle gå i, skrattar Nilsson när hon efteråt möter DN och visar upp silvret kring halsen.

– Nu har jag den äntligen här. Det går inte ens att ta in.

Det ska även bli fler silver i hemma-VM. Två till.

Först i sprintstafett ihop med Ida Ingermarsdotter – efter en kaosartad tävling där Nilsson är nära att diskas – och sedan i stafetten, där ”Silver-Stina” knäcker Finlands Krista Pärmäkoski inne på stadion.

Plötsligt är en 21-åring en av världens bästa skidåkare.

 

13 december 2015: Första individuella världscupsegern

Luciadagen i Davos 2015. Det datumet minns nog Stina Nilsson lite extra mycket. Här står hon för första gången överst på världscuppallen. Och av bara farten kommer två sprintsegrar till innan säsongen är över.

 

Nilsson totaltrea i Tour de Ski.
Nilsson totaltrea i Tour de Ski. Foto: Carl Sandin/Bildbyrån

December 2016–januari 2017: Tour de Ski-succé

Plötsligt är Stina Nilsson så gott som oslagbar. Och inte bara i sprint. Nilsson blir totaltrea i Tour de Ski efter fyra etappsegrar.

– Jag har hela tiden sagt att jag vill bli en så bra skidåkare som möjligt, både i sprint och i distans. Så det är väldigt kul att jag kan vara med och utmana om pallplatser och segrar också i distans, säger hon.

 

Januari–februari 2017: Storfavorit inför VM

Stina Nilsson är blytung guldfavorit inför VM i Lahtis.

Faktum är att svenskan denna vinter har stått överst på pallen i samtliga fristilssprintar, med undantag för ett missöde i Davos i december där ett fall i kvalet förstörde dagen.

På plats i Finland konstaterar hon inför VM-dramat:

– Jag kommer att trivas här.

Tyvärr får hon fel.

 

Stina Nilsson fäller Natalija Matvejeva i VM-semifinalen.
Stina Nilsson fäller Natalija Matvejeva i VM-semifinalen. Foto: Anders Wiklund/TT

23 februari 2017: VM-fiaskot

Vägen ligger öppen för första VM-guldet. Då krokar Stina Nilsson ihop med ryskan Natalija Matvejeva i semifinalen – och faller. Finaldrömmen och gulddrömmen krossas på en sekund. Det talas om fiasko, darriga nerver och en taktik som inte höll.

– Jag förstår inte varför hon åkte så tätt inpå mig, det fanns gott om plats, säger Matvejeva medan Stina Nilsson försöker spela cool i tv-sändningen direkt efteråt:

– Jag har bara mig själv att skylla. Jag är besviken, men det är lugnt.

– Jag låg väldigt bra men jag blev lite för ivrig.

Långt senare ska hon berätta om bakslaget för TT:

– Jag tror nog att jag, när jag ska summera det här året, kommer att ha vuxit mer som människa än vad jag har gjort under alla mina 24 år tidigare.

– VM var absolut tungt, och det var kanske framför allt bearbetningen av hela säsongen som var jobbig. 

– Det gjorde jätteont. Men samtidigt tror jag att jag har fått lite hårdare hud till nästa gång.

 

November 2017–februari 2018: OS-uppladdningen

Fullt så överlägsen som i fjol är hon visserligen inte. Stina Nilsson avstår Tour de Ski, men packar i februari OS-väskan med tre sprintsegrar – varav två i klassisk stil – på fem försök i vinterns världscup.

Förväntningarna på OS är höga och trycket stenhårt på stjärnans första presskonferens i OS-bergen i Sydkorea. Nilssons tränare ligger däckad i vinterkräksjukan men själv är hon till synes lugn i sin OS-bubbla.

– Jag har ätit massa räkor, säger sprintåkaren som – som vanligt – hellre pratar om vardagliga ting än resultat.

– De var överraskande goda.

 

Stina Nilsson sätter sig ner i målfållan som olympisk mästare.
Stina Nilsson sätter sig ner i målfållan som olympisk mästare. Foto: Kirsty Wigglesworth/AP/TT

13 februari 2018: Guldtårarna

Det är sent på kvällen i Sydkorea, det är isande kallt och vinden piskar publiken i ansiktet.

Hemma i Sverige är det lunchtid när OS-finalen i sprint får arbetsplatser och samtal att stanna upp.

24-åringen från Malung hade vunnit kvalet, varit överlägsen i sin kvartsfinal och vunnit sin semifinal i Pyeongchang. I finalen tar hon täten – och korsar mållinjen hela tre sekunder före norska stjärnan Maiken Caspersen Falla och Julia Belorukova (OAR).

När tårarna kommer på prispallen har svenskan fått ett nytt smeknamn. 

Silver-Stina har blivit Guld-Stina

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.