Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 17:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/skadade-stina-nilsson-ibland-tanjer-jag-gransen-for-langt/

Sport

Skadade Stina Nilsson: ”Ibland tänjer jag gränsen för långt”

Stina Nilsson tvingas avstå tävlingar i sex veckor till följd av skada. Foto: Mathias Bergeld/TT

Stina Nilsson vägrade lyssna på kroppens signaler och tvingas nu till ett sex veckor långt tävlingsuppehåll.

– Det tillhört min personlighet att göra så här. Det är lite därför jag lyckats men att jag ibland tänjer gränsen för långt är den fula baksidan, medger Nilsson. 

Stina Nilsson har haft ont i revbenen ända sedan augusti då hon ramlade under en löprunda. 

Hon missade Sverigepremiären i Gällivare i november men efter premiären i Tour de Ski i slutet av december tvingades Nilsson ge upp. 

– Den här skadan kom ju inte på några dagar, den har jag känt av väldigt länge. Det är två olika revben som skadats, det ena kan ha lett till det andra men det kan också vara en slump. 

Hon medger att hon gått över gränsen för vad kroppen tål.

– Jag tror att det bara är lite smärta och att man ska gå med det. Men så hamnar jag i ett läge när jag inte tål smärtan mer utan måste kolla upp det. Man kan konstatera att jag nu sitter med en stressfraktur och att jag har ett förflutet med många skador de senaste månaderna, så här vill jag inte ha det. Man får inte en stressfraktur om man inte har stressat kroppen.

Stina Nilsson har alltid gått sin egen väg och det har bland annat inneburit att hon är sin egen tränare.

– Jag har ju valt att ha det så och jag ångrar inte det upplägget för jag vill inte ha en tränare som visar mig exakt vad jag ska göra. Att jag har gått för långt den här gången är jag den första att erkänna. 

Inför VM i Seefeld förra året skadade Nilsson ett lår men på drygt fyra veckor lyckades hon komma tillbaka. 

I en intervju efter VM berättade Nilsson, som tog guld i både teamsprint och den traditionella stafetten, att hon tycker att det är ”lite kul” med skador.

– Lite så känner jag nu också. Jag tycker om vägen att ta sig från en skada där allt varit jättedåligt så att det blir bra, det tycker jag är väldigt motiverande. 

Nu handlar det till en början om en läkningstid på cirka sex veckor.

– Det är längsta tiden jag varit borta från tävlingar. Jag kan få ont nästan när som helst men inte som nu när jag sitter i en fåtölj, säger Nilsson som åkt hem till Östersund för att återhämta sig.

Förra säsongen vann hon den totala sprintcupen. 

Nu är den chansen borta och under onsdagen ska hon träffa sin fysioterapeut för att lägga upp planerna för rehabiliteringen.

– Jag har ingen totalcup att komma tillbaka till i och med att jag kommer missa så många tävlingar. Jag är faktiskt inte så stressad i och med att det här är en mästerskapsfri säsong. Inför VM i Seefeld var det ett datum som jag visste att jag var tvingad att vara tillbaka till. Nu är det ett revben som ska läka och det kan man inte forcera.

Hon hade inga problem att på tv följa svenskarnas insatser i Tour de Ski.

– Jag är en skidnörd och älskar att se Tour de Ski, jag kollade varje etapp. 

Till helgen blir det sprinttävlingar i Dresden. I fjol vann Nilsson både det individuella loppet och teamsprinten tillsammans med Maja Dahlqvist.

– Nu får jag sitta och hålla tummarna.

Hon är lite extra spänd på vad nykomlingen Linn Svahn, som innan jul vann sprinten i Davos, kan uträtta.

– Hon är superstark och jag tror att hon kommer göra riktigt bra ifrån sig i Dresden.