Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 04:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/stina-nilsson-jag-kommer-aldrig-stracka-mig-sa-igen/

Sport

Stina Nilsson: Jag kommer aldrig sträcka mig så igen

Stina Nilsson, till vänster, sträckte ut benet för att vara först över mållinjen i semifinalen i Otepää i januari och skadade sig inför VM. Foto: Jon Olav Nesvold/Bildbyrån

Stina Nilsson lärde sig en läxa i sprinten Otepää i januari. Det var då hon jagade semifinalsegern och sträckte fram benet över mållinjen så att en muskel gick av.

– Jag kommer aldrig mer sträcka mig så långt igen, säger Nilsson.

Hon har en vinnarskalle men den här säsongen kommer Stina Nilsson inte jaga mållinjen till varje pris.

Priset som hon fick betala veckorna före VM i Seefeld var alldels för högt.

– Det var en för hård, lång och aggressiv sträckning, den kommer jag aldrig göra igen.

Trots den svåra skadan lyckades Nilsson inte bara bli startklar till VM i februari, hon kom hem med två guld och ett silver.

– Det gick bra, säger Nilsson med ett leende.

Den här säsongen saknar mästerskap men det finns lopp som lockar lite extra. 

Nilsson vill självklart försvara segern i den totala sprintcupen. Men hon sträcker sig längre än så.

– Jag vill göra det bra i totala världscupen, det är svårt att sätta upp några ungefärliga mål för jag vet inte alls var jag står just nu.

Stina Nilsson vill försvara segern i den totala sprintvärldscupen, men också bli en bättre distansåkare under säsongen. Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån

Hon siktar på att bli en bättre distansåkare och vill visa att bronset på 30 kilometer i OS i Pyeongchang inte var någon tillfällighet.

Men hon tror inte att det är distansloppen som ska ta henne till toppen av totala världscupen.

– Nej, i sprint har jag ju ganska många segrar och det tror jag är svårt att toppa på distans just nu.

Tour de Ski, som avslutas med klättringen uppför Alpe Cermis den 5 januari, och Tour 2020, som Sverige och Norge arrangerar tillsammans i mitten av februari, är två tävlingar hon ser fram emot.

I Tour 2020 ingår den 38 kilometer långa sträckan mellan Storlien och norska Meråker.

– Jag tror att det blir riktigt mäktigt och det är spännande att det går på fjället. Det är så de kör på långloppen i Ski Classics, det tror jag kan bli ganska bra. 

Hur hon ska lägga upp den långa etappen som efter åtta kilometer korsar norska gränsen har hon inte funderat över.

– Det är ungefär 20 lopp innan dess och innan jag lägger upp hur jag ska åka 38 kilometer, blir Nilssons korta svar.

Tour de Ski ligger närmare i tiden. 

– Det är bra att jag åkt Tour de Ski tidigare, det tror jag att jag har nytta av, man lär sig mycket. Första året blev jag 30–40 någonting, andra gången blev jag trea, jag tror absolut att man lär sig för varje år, det är så tätt mellan loppen och man måste ha tålamod, det kan svänga ganska mycket. 

Stina Nilsson efter att ha vunnit sprinten i Quebec och säkrat sprintvärldscuptiteln. Foto: Dustin Satloff/AFP

När fjolårssäsongen avslutades i kanadensiska Quebec i mars säkrade Nilsson totalsegern i sprintcupen och blev därmed den första svenska kvinnan att vinna någon av världscupens delcuper.

Dagen efter skrällde Stina Nilsson rejält när hon vann masstarten över tio kilometer före Therese Johaug som så långt vunnit samtliga distanslopp hon ställt upp i under säsongen.

– För mig har det varit en extra krydda som har motiverat mig väldigt mycket i sommar att känna att på en bana som passar mig är Johaug inte omöjlig att slå. Känslan jag hade i kroppen när jag tävlade där, den känslan vill jag ha tillbaka.