Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Tävlingen där hästarna ska ha 220 i puls – före start

Illustration: Jenny Alvén

När det är dags för den utmanande och tuffa terrängritten har fälttävlansryttarna stora likheter med friidrottens stavhoppare och mångkampare.

– Skulle det vara något hjälps vi alltid åt. Gemenskapen bland fälttävlansfolket är stor, säger den tidigare förbundskaptenen Gunilla Fredriksson.

Se grafiken nedan för hur hästarna tas om hand före och efter loppet och hur ryttaren agerar under ritten.

 

 

 

Fälttävlanslagen är konkurrenter men det hindrar dem inte från att stötta varandra.

– Det handlar inte om att vi berättar hemligheter som skulle ge konkurrenterna fördelar. Snarare är vi varandras bollplank om vi till exempel är osäkra på hur ett särskilt hinder på terrängbanan bäst ska ridas. 

Gunilla Fredriksson fortsätter:

– Hur tävlingen slutar avgörs inte när man till exempel står och diskuterar bästa sättet att rida mot ett hinder, utan den avgörs först när ekipaget kommer galopperande mot det.

I VM-staden Tryon i North Carolina avgörs på lördagen terrängritten, den andra av de tre delmomenten i fälttävlan.

Fälttävlan är på många sätt ridsportens motsvarighet till mångkamp, och det inkluderar även deltagarnas vilja att stötta varandra på samma sätt som mångkamparna och för den delen även stavhopparna gör.

Som tydligast är det inför terrängritten som är den svåraste och mest utmanande av de tre disciplinerna som ingår.

Med tanke på att många av besluten som ryttarna och deras tränare måste ta inför hur de ska rida en tuff och utmanande terrängbana utgår från hästens välbefinnande kan det vara givande att diskutera banans svårigheter även över nationsgränserna.

Gunilla Fredriksson, som var förbundskapten för det svenska fälttävlanslandslaget mellan 2008 och 2012, berättar till exempel att hon ofta samtalade med förbundskaptenerna från bland annat Tyskland och Storbritannien.

– Och självklart pratar ryttarna också med varandra, hela tiden med hästarnas bästa i åtanke.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.